mini|Svenska folkdräkter mini|Ungt par på väg till myrslåttern. Jämtland 1900-1920.
miniatyr|Dansare under Europeaden 2015 i Helsingborg. miniatyr|Leksandsdräkten. |alt=Bild på kvinna i Leksandsdräkt tagen vid Carl Larsson-gården i Sundborn, Falu kommun. Det finns drygt 840 svenska folkdräkter i Sverige, inklusive de samiska. Cirka 550 av dessa är kvinnodräkter och cirka 290 mansdräkter. Svenska folkdräkter är ursprungligen den svenska allmogens historiska klädsel som bars och varierades året runt före den industriella revolutionen. Vissa svenska dräkters detaljer ska varieras efter kyrkliga högtider enligt bygdens dräktalmanacka. Efter att bondesamhället börjat bära folkdräkt i mindre utsträckning, uppmärksammades klädseln från sent 1800-tal av societeten och började användas i festliga sammanhang som högtidsdräkt.
I vidare bemärkelse omfattar folkdräkter även bygdedräkter eller sockendräkter som skapats och komponerats senare med inspiration från folkdräkter och namngivits av en bygd eller socken. På 1960-talet fick folkdräkten ytterligare en renässans, och förekommer sedan dess åter som en fest- och högtidsdräkt.
Landskapsdräkt används som en synonym till den vidare definitionen av folkdräkt. Historiskt har inga dräkter representerat ett helt landskap, men i samband med hembygdsrörelsens framväxt i början av 1900-talet försökte man skapa folkdräkter för alla Sveriges olika delar. Man valde oftast trakter där inga sådana fanns bevarade, och återskapade dem på basis av landskapen, samt lät även vissa bevarade plagg från någon del av landskapet representera det som helhet.
Indelningar De svenska folkdräkterna delas ofta in i grupperna dokumenterad, rekonstruerad och komponerad dräkt. Rekonstruerade och komponerade dräkter kallas även bygdedräkter och sockendräkter: En dokumenterad dräkt har bevarade plagg från den tid då dessa användes traditionellt i ett visst område, det vill säga fram till 1850-talet – före industrialismen. Brukarna av dräkterna var främst allmogen.
En rekonstruerad dräkt är en dräkt där man inte har hittat original till alla plagg De saknade plaggen har rekonstruerats från andra kläder från den förindustriella tiden med hjälp av kunskaper om bygdens kultur, foton, bilder, bouppteckningar eller från dokumenterade plagg från grannsocknar. Dessa dräkter blev vanliga på 1970-talet och en önskan att närma sig de dokumenterade dräkterna.
Komponerade dräkter är en konstruerad dräkt från en plats där man inte funnit dokumenterat dräktskick. Den komponerade dräkten har inga historiska förlagor men har skapats med folkdräkter som förebild. Plaggen som skapas kan delvis bygga på gamla plagg som man hittat i en bygd. Tygbitar från gamla rivna hus kan ibland bli förebild för en kjol eller västrandning. Dessa skapades i samband med den nationalromantiska renässans folkdräkterna fick under sekelskiftet till 1900-talet. Typiska exempel är landskapsdräkterna och sverigedräkten.
I landskapen Skåne och Dalarna finns många dokumenterade dräkter. På 1920- och 1970-talet rekonstruerades och komponerades ett stort antal dräkter i många bygder i Sverige.
Idag används folkdräkten vid högtidligare tillfällen som Sveriges nationaldag, midsommar, dop, skolavslutningar och dansuppvisningar. Hur dräkten ser ut varierar från olika delar av Sverige. Kvinnodräkten består oftast av yllekjol, särk, förkläde, livstycke, och sjal samt huvudbonad (bindmössa, vitt huckle etc). I mansdräkten är knä- eller långbyxor i ylle eller skinn, skjorta, väst och som huvudbonad hatt, röd luva eller kaskett vanlig. Som ytterplagg finns jacka eller rock i ylletyg.
Dräkter efter landskap Det finns folkdräkter från alla Sveriges landskap. Dalarna har flest dräkter (97 dräkter), därefter kommer Halland (88 dräkter) och Jämtland (67 dräkter).
Skåne Huvudartikel: Folkdräkter från Skåne
Skåne har 44 dräkter, 23 kvinnliga och 21 manliga.
Blekinge Huvudartikel: Folkdräkter från Blekinge.
Blekinge har 10 dräkter, 7 kvinnliga och 3 manliga.
Öland Huvudartikel: Folkdräkter från Öland.
Öland har två dräkter, en kvinnlig och en manlig.
Gotland Huvudartikel: Folkdräkter från Gotland
Gotland har 3 dräkter, två kvinnliga och en manlig.
Småland Huvudartikel: Folkdräkter från Småland
Småland har 44 dräkter, 31 kvinnliga och 12 manliga.
Halland Huvudartikel: Folkdräkter från Halland.
Halland har 88 dräkter, 66 kvinnodräkter och 22 mansdräkter.
Bohuslän Huvudartikel: Folkdräkter från Bohuslän
Bohuslän har 6 dräkter, 5 kvinnodräkter och en mansdräkt.
Dalsland Huvudartikel: Folkdräkter från Dalsland
Dalsland har 11 dräkter, 7 kvinnodräkter och 4 mansdräkter.
Västergötland Huvudartikel: Folkdräkter från Västergötland
Västergötland har 59 dräkter, 42 kvinnodräkter och 17 mansdräkter.
Östergötland Huvudartikel: Folkdräkter från Östergötland
Östergötland har 13 dräkter, 7 kvinnodräkter och 6 mansdräkter.
Södermanland Huvudartikel: Folkdräkter från Södermanland
Södermanland har 42 dräkter, 36 kvinnodräkter och 6 mandräkter.
Uppland Huvudartikel: Folkdräkter från Uppland
Uppland har 43 dräkter, 31 kvinnodräkter och 12 mansdräkter.
Västmanland Huvudartikel: Folkdräkter från Västmanland
Västmanland har 25 dräkter, 18 kvinnodräkter och 7 mansdräkter.
Närke Huvudartikel: Folkdräkter från Närke
Närke har 11 dräkter, 9 kvinnodräkter och 2 mansdräkter.
Värmland Huvudartikel: Folkdräkter från Värmland
Värmland har 70 dräkter, 40 kvinnodräkter och 30 mansdräkter.
Dalarna Huvudartikel: Folkdräkter från Dalarna
Dalarna har 97 dräkter, 48 kvinnodräkter och 47 mansdräkter.
Härjedalen Huvudartikel: Folkdräkter från Härjedalen
Härjedalen har 16 dräkter, 10 kvinnodräkter och 6 mansdräkter. Detta inkluderar två samedräkter, en kvinnodräkt och en mansdräkt.
Jämtland Huvudartikel: Folkdräkter från Jämtland
Jämtland har 67 dräkter, 52 kvinnodräkter och 15 mansdräkter. Detta inkluderar två samiska dräkter, en kvinnodräkt och en mansdräkt.
Gästrikland Huvudartikel: Folkdräkter från Gästrikland
Gästrikland har 24 dräkter, 12 kvinnodräkter och 12 mansdräkter.
Hälsingland Huvudartikel: Folkdräkter från Hälsingland
Hälsingland har 65 dräkter, 36 kvinnodräkter och 29 mansdräkter.
Medelpad Huvudartikel: Folkdräkter från Medelpad
Medelpad har tre dräkter, en kvinnodräkt och två mansdräkter.
Ångermanland Huvudartikel: Folkdräkter från Ångermanland
Ångermanland har 37 dräkter, 30 kvinnodräkter och 7 mansdräkter.
Västerbotten Huvudartikel: Folkdräkter från Västerbotten
Västerbotten har 16 dräkter, 10 kvinnodräkter och 6 mansdräkter.
Norrbotten Huvudartikel: Folkdräkter från Norrbotten
Norrbotten har 8 dräkter, 5 kvinnodräkter och 3 mansdräkter.
Lappland Huvudartikel: Folkdräkter från Lappland
Lappland har 39 dräkter, 22 kvinnodräkter och 17 mansdräkter. Detta inkluderar 16 samiska dräkter, åtta kvinnodräkter och åtta mansdräkter.
Sverigedräkten
miniatyr|Kronprinsessan Victoria och prinsessan Sofia bär Sverigedräkten på nationaldagen 2015. miniatyr|Sverigedräkter från 1985 utställda i Strykjärnsmuseum i Malmköpings lokaler, där Sverigedräkter HB tillverkade sverigedräkter 1984-2009. mini|Mansversionerna av Sverigedräkten (vänster) och Nationella dräkten (höger). Sverigedräkten, eller den allmänna Svenska Nationaldräkten, har länge varit en nationaldräkt. År 1902, i den framväxande nationalromantikens tid, grundades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Jörgensen i Falun. Föreningen verkade för en frigörelse från ”utländska modens herravälde” och medlemmarna uppmanades bära folkdräkter. Jörgensen hade arbetat år 1900 som trädgårdspiga på Tullgarns slott där kronprinsessan Victoria av Baden förespråkade folkdräkter. Det blev högsta mode att bära folkdräkt och Victoria bar gärna Ölandsdräkten när hon var på Solliden, och på Tullgarn bars en version av Vingåkersdräkten.Sollidens slott, Utställningar – kronprinsessan Victoria av Baden i ölandsdräkt
Dräkten kallas i våra dagar allmänt för sverigedräkten, men heter egentligen ”Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningens festdräkt”. Den har en högtidsdräkt med blå kjol med ett gult förkläde samt ett blått eller rött livstycke med motiv av prästkragar, inspirerat av de starka folkliga färgerna. Den gula och blå färgen kom från sekelskiftets (1900) svenska flagga, som då var av ull, och inte kunde färgas i dagens starka färger. I båda färgkombinationerna finns även två olika varianter, det vill säga fyra olika dräkter togs fram. Även en vardagsdräkt komponerades med i mörkare blått och med randigt förkläde, men inget sådant bevarat är känt utom på en gammal svartvit bild ur tidningen Idun 1909, där Märta Jörgensen själv beskriver dräkten och historien.
Dräkterna föll i glömska under andra världskriget och inte förrän i mitten av 1970-talet fick Nordiska museet se ett exemplar av dräkten, då av okänt ursprung, från en kvinna i Leksand. En efterlysning publicerades av Bo Skräddare i tidningen Land och man fick in flera exemplar av dräkten. I samrådan med tidningens läsare framtogs sedan en mansdräkt i samma stil och tidsprägel.
Sverigedräkten blev i sin mest kända utformning, i främst gult, blått, svart och vitt, officiell nationaldräkt 1983 på svenska flaggans dag, som senare blev nationaldag. Den bärs i nutid av kungliga damer vid några officiella tillfällen och representerar således hela landet. Den finns även för herrar i samma färger, men den versionen används inte lika ofta i offentliga sammanhang. Båda kvinno- och mansdräkten används ibland vid privata högtidligheter.
Samiska dräkter
De samiska dräkterna används av många samer idag som högtidsdräkter.
Det finns 20 samiska dräkter från olika delar av Sverige, tio kvinnodräkter och tio mansdräkter.
Den svenska folkdräktens historia miniatyr|stående|Västra Vingåkers folkdräkt. miniatyr|stående|Kvinna i Sollerödräkten med oppombindning. miniatyr|Folkdansande barn på Lilla midsommar i Säter 2014. Folklig dräkt i bondesamhället Av de fyra stånden (adel, präster, borgare och bönder) i det medeltida Sverige räknades bönderna till allmogen. Allmogen utgjorde över 90 procent av Sveriges befolkning och bodde utspridda i olika bygder med olika förutsättningar till kommunikationer och produktion. Vid utformningen av klädseln kunde allmogen främst använda sig av de material man hade tillgång till lokalt. Dessa var vanligtvis ull, lin och skinn. Köpetyger som silke var dyrt och förekom i liten utsträckning i en del bygder med bättre kommunikationer, även om kläde importerats och köpts av allmogen redan i slutet av medeltiden, och kattun (tryckt bomullstyg) började förekomma redan på 1600-talet, och blev vanligare bland de finare plaggen redan på 1700-talet. Ett antal överflödsförordningar som förbjöd bönderna att använda vissa klädesplagg och material (däribland siden) förstärkte skillnaderna. Vanligt var även att kyrkan ingrep och på egen hand införde mer omfattande regler. Exempelvis förbjöds pigor i Torsö socken 1706 att bära kulörta band i sina mössor. 1778 påbjöds vid sockenstämma i Essunga socken att böndernas jackor skulle vara av vit vadmal, efter modell av arméjackorna.Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, INga ARnö Berg och Gunnel Hazelius Berg s. 28-30
Dräkten bars året om och utformningen av plagg och detaljer varierade med årstider och kyrkoårets veckor samt högtider. En dräkt för allmogen var en dyr investering och tog lång tid att tillverka. Materialet skulle tillverkas innan sömnaden kunde påbörjas. Dräkternas utveckling blev därför tämligen stagnerad.
Därmed inte sagt att dräkterna blev oförändrade över tid. Oftast kände allmogen väl till modetrenderna bland socknarnas högre stånd och bland stadsborna i närmaste stad man besökte vid marknader, och detaljer som livets skärning, kjolvidd, kragens utformning med mera kunde ändras mycket snabbt då modet svängde.
Folkdräkten i societeten