Palatalisering eller muljering är brett definierat ett uttal av en konsonant med tungan i rörelse mot hårda gommen.

Termen är mångtydig, men oftast avses med palatalisering en sekundär artikulation där konsonanten har ett icke-palatalt primärt artikulationsställe, till exempel alveolara , men artikuleras samtidigt som tungryggen reses mot hårda gommen. En sådan konsonant blir då palataliserad och betecknas med det Internationella fonetiska alfabetet med ett upphöjt j ⟨ʲ⟩ efter konsonanten, till exempel för ett palataliserat .

Termen palatalisering kan dock även betyda när en konsonant skiftar sitt primära artikulationsställe och övergår i en palatal konsonant. Palatalisering är då namnet på denna sorts ljudförändring, till exempel historiskt i ord som köld på svenska. Ofta förändras även artikulationssättet, som i exemplet köld, där en klusil övergått i en frikativa.

Båda typerna av palatalsering tenderar att orsakas av en närliggande hög och/eller främre vokal, eller en palatal approximant .

Exempel och fonologisk status Palatalisering förekommer över hela världen i vitt skilda språk och kan vara ett allofont drag i vissa språk eller fonematiskt, det vill säga betydelseskiljande, i andra.

Allofon palatalisering I till exempel engelska palataliseras finala alveolarer valfritt över ordgränser om nästa ord inleds med , till exempel i bet you eller i could you .

På liknande sätt i japanska uppvisar bland annat de alveolara fonemen palatala allofoner före . Till exempel från verbet kasu ’låna ut’ kan dåtidsformen kaɕ-ita bildas, där den palatala allofonen av fonemet uppträder före i ändelsen.

Fonematisk palatalisering

På till exempel ryska är palatalseringen fonematisk (betydelseskiljande) och för majoriteten av konsonanterna finns en palataliserad uppsättning konsonantfonem. Till exempel särskiljes ord som ’rad’ från ’glad’ genom palataliseringen i ordets inledande .

Palatalisering har även historiskt inträffat i svenskan där till exempel velara övergått i palatala framför främre vokaler i betonade stavelser, vilket har lett till att ord som kall och guld uttalas med medan de besläktade orden köld och gyllene uttalas med .

Referenser Noter

Källförteckning

Kategori:Fonetik