miniatyr|Nils Nilsson Skums ateljékåta på Gällivare hembygdsområde. Nils Nilsson Skum, född 13 april 1872 under familjens flyttning från Kautokeino till Gällivare i Lappland, död 27 december 1951 i Sjisjka i Gällivare kommun, var en samisk målare och tecknare. Han är begravd på Poikkijärvi kyrkogård i Jukkasjärvi församling.
Biografi Nils Nilsson Skums föräldrar Nils Thomasson Skum och Margareta Nilsdotter var renskötande nomader och även han själv arbetade som renskötare under större delen av sitt liv. Han hade även en bakgrund i den laestadianska väckelsen. Som konstnär var han helt självlärd. Skum lämnade efter sig mer än 3 000 teckningar, alla med motiv från renskötsel och traditionellt samiskt liv. Han arbetade även med traditionell sameslöjd, exempelvis vackert ristade knivar, och skulptur. miniatyr|Den samiske konstnären Nils Nilsson Skum och hans hustru Helena Kuhmunen i Berlin 1911 År 1911 var Skum med sin familj i Berlin, där de visade upp sig på s k Völkerschau, människoutställning. På 1930-talet hade Nils Nilsson Skums stora renhjord krympt drastiskt efter några svåra år, då många renar dog av svält. Han slog sig då ner i Sjisjka för att bli konstnär på heltid. Där inredde han en ateljé som fick belysning från det egna vindkraftverket (ateljén har senare flyttats till Gällivare hembygdsområde). År 1937 ställdes hans bilder ut på världsutställningen i Paris. Efter detta blev Skums bilder kända för en vidare krets. Året därpå utgavs ett hundratal av hans teckningar i boken Sáme siida – samebyn. Till bilderna finns kommenterar som förklarar vad som skildras, för de som inte är insatta i renskötsel och samisk kultur. Boken Valla renar, som utkom först efter hans död, beskriver traditionell renskötsel i ord och bild som Skum hade upplevt den. Redaktör för bägge böckerna var Ernst Manker. miniatyr|Hållplatsen med plattform och stationshuset i bakgrunden i Sjisjka.
Relativt stora delar av Skums verk återfinns idag på Nordiska museet i Stockholm, hos Gällivare kommun, LKAB i Kiruna och Göteborgs konstmuseum.
Från 1893 var han gift med Helena Kuhmunen. Statens Järnvägar (SJ) byggde Sjisjka station i närheten av Skums hus på grund av konstnärens berömmelse.
Bibliografi Sáme siida – samebyn, 1938 Valla renar, 1955
Källor Stora Focus, 1989 Samer.se om Nils Nilsson Skum Nordiska museets presentation av Nils Nilsson Skum Noter
Vidare läsning
Manker, Ernst (1893-1972); Boken om Skum, LT förlag, Stockholm, 1956 (1965 ny utg), LIBRIS-id 587856
Kategori:Samiska konstnärer Kategori:Svenska målare under 1900-talet Kategori:Svenska tecknare under 1900-talet Kategori:Samer i Sverige Kategori:Personer från Kautokeino kommun Kategori:Födda 1872 Kategori:Avlidna 1951 Kategori:Män Kategori:Representerade vid Göteborgs konstmuseum Kategori:Författare från Lappland, Sverige