Blåklockesandbi (Andrena curvungula) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen grävbin och släktet sandbin. Arten kallas även blåklocksandbi.
Beskrivning Arten har svart grundfärg och med korta, påtagligt breda, bruna hår upptill på mellankroppen. Sidorna har längre, gråa hår. Bakkroppen har tydliga, vita hårband längs bakkanterna på tergit 2 till 4. Tergit 5 har även ett avslutande hårband, men det är snarare brungult än vitt. Skenbenen på mellan- och bakbenen har tät, varmgul päls. Hanen är lik honan, men har längre päls på mellankroppens ovansida. Arten är relativt stor, med en kroppslängd på 12 till 14 mm.
Ekologi Habitatet utgörs av bergsterräng och mellanliggande dalar med fuktiga, tempererade gräsmarker, skogsdungar och -bryn, våtmarker, på sluttningar, i vingårdar och i bebyggelse.L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 9-10. I Alperna går den upp till 1 700 m, och i Transkaukasus upp till 1 600 m. I Sverige har arten även påträffats på alvarmarker, kalhyggen, militära skjutfält och jordbruksmarker, gärna med tillgång till blåklockor.
Föda Blåklockesandbiet samlar endast pollen till larvernas föda från blåklockor i familjen klockväxter, framför allt stor och liten blåklocka; det har emellertid även påträffats på andra växter, som nävor i familjen näveväxter, fingerörter i rosväxter, veronikor i grobladsväxter samt sommarmalvor i malvaväxter.
Fortplantning Artens parningsritualer förefaller vara mycket flexibla. Från Tyskland rapporteras det om hanar som, likt många humlehanar, flyger patrulleringsflygningar för att hitta och locka till sig parningsvilliga honor; i före detta Tjeckoslovakien (Tjeckien och Slovakien) däremot, har man observerat hanar som samlas i stora flockar över bokolonier i väntan på att de nykläckta honorna skall komma fram. De nykläckta honorna och hanarna (de övervintrar som larver) lämnar sina bon i marken i slutet av juni; hanarna lever bara i 2 till 3 veckor, honorna i 3 till 5. Hanen är polygam, honan troligtvis monogam. Efter parningen gräver honan ett bo i marken, bestående av gångar som avslutas med en yngelcell. Denna provianteras med en kula av pollen från blåklockor – som nämnts är honan mycket specialiserad därvidlag. Det finns vissa tecken på att honan hinner bygga mer än ett bo. Honans polleninsamlande är mycket intensivt – det har framförts farhågor att hon samlar så mycket pollen att det kan vara till ogagn för växten.[L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 11]. Vana honor kan avgöra en blåklockas kvalitet som pollenkälla redan i flykten.L. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 18 Arten är solitär, men honorna brukar bygga sina bon i stora kolonier. I Sverige avviker emellertid blåklockesandbiet från denna vana, där bygger honorna vanligen sina bon enskilt.
I Mellaneuropa parasiteras bona av gökbina Nomada braunsiana och gullgökbi (Nomada fulvicornis); det senare förekommer även i Sverige. Gökbihonan lägger ett ägg vardera i larvceller som värdhonan redan har försett med ägg och näring. När larven kläcks äter den först upp värdägget eller -larven och lever sedan av den insamlade näringen.
Utbredning Utbredningsområdet omfattar södra Nordeuropa, Mellaneuropa och Sydeuropa inklusive Balkan, och fortsätter österut till Turkiet, Kaukasien och västra Kazakstan i Centralasien.
I Sverige finns arten endast på Gotland. Den är numera rödlistad som nära hotad ("NT"), och är utdöd i Skåne och Småland. I Skåne sågs den senast 1948 i Rörum, i Småland (Jönköpings län) dog den ut redan i slutet av 1800-taletL. Anders Nilsson: "Blåklocksandbi - en bevarandebiologisk utvärdering" s. 14.
Främsta anledningen till artens nedgång i Sverige är det minskade skogsbruket, som lett till en förtätning av skogarna, som i sin tur lett till en minskning av tillgången på örter som blåklockor och lämpliga platser för bobyggnad.
I Finland saknas arten.
Kommentarer
Referenser
Huvudkälla
Externa länkar
Kategori:Bin Kategori:Insekter i palearktiska regionen