Toppskarv (Gulosus aristotelis) är en fågel som tillhör familjen skarvar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 Den förekommer utmed Europas och Nordafrikas kuster, i östra Medelhavet samt i Svarta havet. Från att tidigare ha varit en sällsynt besökare häckar numera arten regelbundet på den svenska västkusten. Globalt minskar den dock i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Kännetecken Utseende Toppskarven liknar storskarven men är mindre och klenare byggd, med smalare hals och näbb. Huvudformen skiljer sig också från storskarven genom att högsta punkten på hjässan ligger framme i pannan. Den har en längd på mellan 68 och 78 centimeter och ett vingspann på mellan 95 och 110 cm. I adult häckningsdräkt har den en väl synlig fjäderkam på huvudet, vilket gett den dess namn, och dess näbb är mörk förutom vid näbbroten där den är gul. I adult dräkt är den blåsvart, med ett grönaktigt skimmer, och den saknar helt vitt i fjäderdräkten. De juvenila fåglarna är mer rödbruna i fjäderdräkten än unga storskarvar och de har också ljusare fötter. Den har också en ljusgul näbb. Den flygande toppskarven ser mer tjockbukad ut än storskarven.
Läte Liksom andra skarvar är toppskarven vanligen tystlåten utanför häckningskolonierna. Där avger båda könen klickande ljud, hanen även stönande "ahrk" i långa serier, ibland uppblandat med strupklickande: "ahrk..ik...ahrk..ik...". Från ungarna hörs gnissliga "weee-ik" och tiggande "weeeu".Orta, J., E. F. J. Garcia, F. Jutglar, G. M. Kirwan och P. F. D. Boesman (2020). European Shag (Phalacrocorax aristotelis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.eursha1.01
Utbredning och systematik thumb|stående|Adult i häckningsdräkt. Fågeln häckar vid klippiga kuster i västra och södra Europa, i sydvästra Asien och Nordafrika. Den delas in i tre distinkta underarter: nordlig toppskarvSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Gulosus aristotelis aristotelis – nominatformen häckar från Island och Norge i norr och söderut till Iberiska halvön Gulosus aristotelis riggenbachi (Hartert, 1923) – häckar i Marocko Gulosus aristotelis desmarestii (Payraudeau, 1826) – häckar i centrala och östra Medelhavet och vid Svarta havet
Förekomst i Sverige Fram till 1990-talets början var toppskarven endast en sällsynt gäst i Sverige, men har därefter börjar regelbundet övervintra utmed svenska västkusten. Från 2004 har den även konstaterats häcka i ytterskärgården i Bohuslän. Idag påträffas den lokalt rätt allmänt från Koster i norr till Hallands Väderö i söder. Den har också, dock mycket sällsynt, noterats i Öresund och Östersjön.<ref name="Fagelvannen">Hans Falklind (2013)Toppskarven ny invandrare, Fågelvännen, nr.2, sid:17</ref>Artfakta om toppskarv, ArtDatabanken.
Skarvarnas släktskap Skarvarnas taxonomi är omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae) än några andra av dagens fåglar.Kennedy et al. (2000)Mayr (2005). Molekulära och morfologiska studier har visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning. Skarvarna har därför flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.
Släktestillhörighet Toppskarven placeras traditionellt i släktet Phalacrocorax med exempelvis storskarven. En genetisk studie från 2014 studier visar dock att släktet visserligen är monofyletiskt, men består av flera mycket gamla utvecklingslinjer som enligt författarna bör delas upp i flera mindre.Kennedy, M. & Spencer, H.G. (2014) Classification of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257. De flesta taxonomiska auktoriteter, som tongivande International Ornithological Congress (IOC) och eBird/Clements, har följt dessa rekommendationer, varvid toppskarven placeras som enda art i släktet Gulosus. Enligt studien är toppskarven inte alls nära släkt med storskarven utan är istället systerart till en grupp med svartvita skarvar som förekommer på södra halvklotet, men där även nordamerikanska öronskarven ingår.
Ekologi thumb|left|Som andra skarvar torkar toppskarven sina vingar genom att breda ut dem, stående på land. thumb|Adult toppskarv till vänster och en ungfågel till höger. Toppskarven födosöker i havet och till skillnad från storskarven är den mycket ovanlig längre inåt land. Den är en av de skarvarter som dyker allra djupast och dyk på ner till 45 meters djup har observerats. De födosöker främst i den bentiska zonen, det vill säga utmed havsbottnen, och lever av en rad olika typer av fisk men favoritfödan utgörs av tobis. De förflyttar sig långa sträckor mellan platsen för födosök och platsen där de övernattar. Toppskarven står ofta lite för sig själv om den ses på ett skär tillsammans med storskarvar.
Häckning thumb|left|Toppskarv med ungar i boet. Toppskarven häckar utmed kusten på klipphyllor, i klipphålor eller mindre grottor. Boet består av en slarvigt samlad hög med ruttnande sjögräs eller kvistar som cementeras ihop med fågelns egen guano. Häckningssäsongen är lång. Vissa påbörjar den redan i februari medan andra inte förrän i maj eller till och med senare. De lägger vanligtvis tre ägg. När de kläcks är de helt utan dun och därför helt beroende av sina föräldrar för värme, ofta under två månader, innan de är flygga. Fågelungarna blir flygga från första halvan av juni till senare delen av augusti, och i extremfall ända in i mitten av oktober.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 230 000 och 240 000 individer.Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 20150917
Status i Sverige Toppskarven etablerade sig som häckfågel i Bohuslän 2004 och har sedan dess expanderat kraftigt längs västkusten, från norra Bohuslän till nordvästra Skåne. Trots expansionen är beståndet koncentrerat till ett fåtal områden, med en betydande andel av populationen i Kosterhavet. Under 2024 konstaterades 1 514 häckningar på kala öar och skär, och det totala antalet reproduktiva individer uppskattas till cirka 3 000. Arten är upptagen på Artdatabankens rödlista som nära hotad (NT). Bedömningen grundar sig på att arten endast förekommer på ett fåtal lokalområden samt att dess förekomstarea är begränsad, även om den totala populationen för närvarande är ökande.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-12
Namn Toppskarven har fått sitt vetenskapliga artnamn aristotelis efter den grekiska filosofen och naturforskaren Aristoteles (384–322 f.Kr.) vars verk Ton peri ta zoia historion kan anses vara början av den beskrivande zoologin.James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London.
Referenser Noter
Källor Lars Larsson (2001) Birds of the world'', Cd-rom
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Skarvar