Åsnetörne (Ononis spinosa L.)Åsnetörne Ononis spinosa på Dyntaxa. med underarterna busktörne (ssp. spinosa)Busktörne Ononis spinosa ssp.spinosa på Dyntaxa., puktörne (ssp. procurrens (Wallr.) Briq.)Puktörne Ononis spinosa ssp.procurrens på Dyntaxa.Tidigare O. spinosa ssp. maritima. Se Karlsson. och stallört (ssp. hircina (Jacq.) Gams)Stallört Ononis spinosa ssp.hircina på Dyntaxa.Tidigare O. spinosa ssp. arvensis. Se Karlsson. är ett ris eller en flerårig ört inom släktet puktörnen (Ononis) och familjen ärtväxter. De tre nämnda formerna förekommer alla i Sverige och räknades tidigare som skilda arter. De är urskiljbara i fält. Busktörne i Den virtuella floran. Läst 2018-07-02.

Beskrivning Åsnetörne är en mellan 20 och 50 centimeter hög flerårig ört (stallört) eller småbuske (busktörne och puktörne) och blommar från juli till september med rosa blommor i bladvecken. Blommorna är näbblika med vita vingar och sitter vanligen ensamma i bladvecken hos puktörne och busktörne, men vanligen parvis i en tät klase hos stallört. Alla ståndare är ihopvuxna till ett rör. Stjälken, som nertill blir förvedad hos busktörne och puktörne, är upprätt hos busktörne och stallört, krypande till uppstigande hos puktörne. Puktörne har underjordiska utlöpare från en grenig jordstam, medan jordstammen är kort och saknar utlöpare hos de båda övriga. Stallörten är tätt klibbhårig och illaluktande (luktar get). Puktörne har vanligen grenar som är håriga runt om medan busktörnets grenar vanligen har (en eller) två längsgående hårrader. Busktörne kan vidare skiljas från puktörne på att vingarna är kortare än kölen (liklånga hos puktörne) och att baljan är längre än fodret (kortare eller liklång hos puktörne). Grenarna slutar hos busktörne i styva och hos puktörne i mjukare tornar (puktörne saknar ibland tornar) medan stallörten är obeväpnad. Puktörnets grenar är rotslående. Bladen har tre småblad (puktörnets vanligen bredare än busktörnets) och stiplerna är långt fastvuxna vid bladskaftet.

Puktörnets rötter är starka och långa, och kan på odlad mark bli ett problem vid plöjning. Växten har därför i jordbrukarkretsar betraktats som ett besvärligt ogräs.

Puktörne är fridlyst i Västra Götalands län.Naturvårdsverket, 2016, Fridlysta blomväxter, ormbunkar, lummer-, fräken- och barrväxter , sid. 10.

Utbredning Busktörne är sällsynt i Norden. Dess utbredning är begränsad till vissa områden i Skåne, små områden i sydöstra Norge och södra Danmark men är utbredd i nästan hela Europa i övrigt. Puktörne och stallört är vanligare i Norden och har en vidare utbredning (upp till Mellansverige och sydligaste Finland - puktörne också på några kustlokaler upp till Bottenviken), men är inte lika utbredda i Europa (puktörne saknas i sydväst och stallörtens utbredning är östlig).R. B. Ivimey-Cook i Tutin et al, 1968, Flora Europaea, vol. 2, sid. 147. .

Biotop Busktörne växer på öppen, frisk, kustnära, kalkhaltig, lerig och ofta stenig mark, exempelvis betesängar, vägrenar och bryn. Puktörne föredrar torrare sandigare mark som gräshedar och är mindre kalkbunden. Stallörten förekommer på friskare till fuktigare mark än de båda övriga; som ängar och kulturmark.

Etymologi Spinosa betyder med tornar, av latin spina = torn. Det syftar på de tornar, som avslutar stjälkens sidoskott. Av detta följer avledningen törne i det svenska namnet. Stallörten saknar törnen, har fått sitt svenska namn från den obehagliga lukten (underartsnamnet hircina betyder getluktande). Puk syftar på puken d.v.s., ett dialektalt namn på Djävulen. Anledningen torde vara de plöjningsproblem, som omtalats ovan. Åsnetörne har fått sitt namn efter släktnamnet som bygger på onos, åsna, vilket skall antyda att växten bara duger till åsnefoder.Thomas Karlsson, 2013, Nya namn på nordiska växter 4 , Svensk Botanisk Tidskrift 107:1, sid. 24.

Dialektnamn Namn Trakt Referens Ljungpinnar Skåne Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 512 , Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 Rävblomster Bohuslän Vargbasse Östergötland

Medicinsk användning Inom folkmedicinen används åsnetörne i blandning med andra urindrivande droger vid gikt, vid ödem samt vid njurbäcken- eller blåskatarr. Använd del är roten, men i sällsynta fall även blommande kvistar. Ovanjordsdelen har kraftigare urindrivande verkan än roten. Aktiva ämnen är eterolja (främst ovanjordsdelen) samt flavonoider (glykosiden ononin) och saponiner. Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Örten har inga kända biverkningar och kan användas under en längre tid.

Referenser Noter

Källor Den virtuella floran - Busktörne Den nya nordiska floran Henning Weimarck, 1963, Skånes flora.

Externa länkar

Kategori:Ärtväxter Kategori:Bu Växtindex