Rolf Nevanlinna

Rolf Herman Nevanlinna, ursprungligen Neovius, född 22 oktober 1895 i Joensuu, Finland, död 28 maj 1980 i Helsingfors, var en framstående finländsk matematiker. Han var barnbarn till Edvard Engelbert Neovius, brorson till Lars Nevanlinna och Edvard Rudolf Neovius, son till Otto Nevanlinna och bror till Frithiof Nevanlinna.

Biografi

Uppväxt och utbildning Nevanlinnas föräldrar var överläraren och matematikern Otto Nevanlinna (tidigare Neovius) och Margarete Romberg, dotter till den tysk-ryska astronomen Hermann Romberg.

Då familjen 1903 flyttade till Helsingfors började Nevanlinna vid . Han tog studenten 1913. Nevanlinna hade planerat att ansluta sig till jägarrörelsen, men stoppades av sin far som ansåg att han bättre skulle tjäna sitt land som akademiker, inte soldat. Hämtat 19 februari 2026.

Nevanlinna blev filosofie doktor vid Helsingfors universitet 1919 och disputerade samma år med en avhandling inom funktionsteorin.

Matematisk karriär Nevanlinna lanserade 1922 , som studerar värdefördelningen hos meromorfa funktioner och under senare tid varit i fokus inom diofantisk geometri på grund av dess strukturella likhet med diofantisk approximation. Det var denna teori som gjorde Nevanlinna världsberömd.

Under denna tid undervisade Nevanlinna matematik vid ett läroverk ett tjugotal timmar i veckan och arbetade som matematiker vid livförsäkringsbolaget . Under samma tid publicerade han ett flertal artiklar som handlade om hans teori, och 1925 publicerade han en sammanfattning av teorin i tidskriften Acta Mathematica.

Nevanlinna var professor i matematik vid Helsingfors universitet 1926–1946, där hans första doktorand var Lars Ahlfors.

Andra världskriget och efterkrigstiden Då vinterkriget bröt ut blev han inkallad till den ballistiska byrån i Helsingfors för att hjälpa med utarbetandet av nya skjuttabeller. Han kom fram till en ny metod som gjorde sammanställandet av tabellerna snabbare och tilldelades Frihetskorset av andra klass för sitt arbete.

År 1941 valdes Nevanlinna till rektor för Helsingfors universitet då han besegrade Edwin Linkomies med rösterna 35–29. Han blev därmed i högre grad en offentlig person. Under början av 1940-talet hade tyskvänliga politiken ett betydande stöd bland folket, inklusive av Nevanlinna, och idén om att värva en frivillig styrka till den tyska armén hade väckts. Tyskarna krävde att styrkan skulle ingå i SS-styrkorna, inte i Wehrmacht. Regeringen ställde sig positivt till detta och ansåg att det var bäst att sköta uppdraget via privata kanaler. I enlighet med önskemål från utrikesministeriet ställde sig Nevanlinna 1942 till förfogande som ordförande för den kommitté för SS-frivilliga som var de finska SS-styrkornas kontaktkanal i Finland.

Efter kriget inleddes påtryckningar för att tvinga Nevanlinna att avgå från sin rektortjänst. Nevanlinna brydde sig inte om påtryckningarna i början, förrän statsministern Paasikivi, med hänvisning till det allmänna intresset, uppmanade honom att avgå. Nevanlinna bestämde sig därefter att lämna Finland snarast möjligt och flyttade till Schweiz för att arbeta som professor vid Zürichs universitet.

År 1948 grundades Finlands Akademi och den utgjordes av tio av presidenten utnämnda representanter för olika områden inom vetenskap och konst. Paasikivi utnämnde Nevanlinna med förklaringen att Nevanlinnas tidigare agerande hade varit i överensstämmelse med den dåvarande officiella politiken. Nevanlinna lämnade inte Zürich i och med utnämningen, men han hade åter ansvar för matematiken i Finland.

Internationella uppdrag År 1956 invaldes Nevanlinna dessutom som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Åren 1958–62 var Nevanlinna president för Internationella matematiska unionen. Som följd av detta uppdrag framträdde han i offentligheten även på andra sätt. Han verkade som president för den internationella matematikerkongress i Stockholm 1962 och som ordförande för den kommitté som ansvarade för det vetenskapliga programmet vid kongressen i Moskva 1966.

Återkomst till Finland År 1963, då han blev pensionerad från professuren i Zürich, flyttade Nevanlinna tillbaka till Finland där han deltog aktivt i den finska högskolepolitiken. Han var bland annat kansler för Åbo universitet. I december 1964 föreslog presidenten Urho Kekkonen att Finlands Akademi skulle avskaffas, då han ansåg att akademin hade misslyckats i sina uppdrag. Nevanlinna svarade omedelbart på detta i Helsingin Sanomat där han skrev att presidenten hade kränkt akademiledamöterna. Nevanlinna och Kekkonen ordnade därefter ett möte där de diskuterade detta. Följderna av detta möte var långtgående och innebar bland annat en betydelsefull utvidgning av universitetsväsendet och förbättring av förutsättningarna för forskning i Finland.

Förutom arbeten över analytiska funktioner har Nevanlinna publicerat ett flertal filosofiska, pedagogiska och humanistiska artiklar under sin livstid. Nevanlinna spelade även violin och var insatt i Sibelius musik. Han verkade som ordförande för Sibelius-Akademins direktion 1941–1945 och 1964–1972.

Privatliv Omedelbart efter att ha doktorerat gifte Nevanlinna sig med sin kusin Mary Elise Selin. Deras äktenskap slutade i skilsmässa och han gifte om sig 1958 med författaren Sinikka Kallio-Visapää.


Han tillhörde en gren av den finländska kultursläkten Neovius.

Utmärkelser

Eftermäle Asteroiden 1679 Nevanlinna är uppkallad efter honom. I samband med matematikkongresserna delade IMU vart fjärde år mellan 1982–2018 ut Rolf Nevanlinna-priset för framstående bidrag inom matematiska aspekter av informationsvetenskap. Priset bytte namn 2022 till IMU Abacus-medaljen.

Noter

Externa länkar

Kategori:Finländska professorer i matematik Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Universitetskanslerer i Finland Kategori:Personer från Joensuu Kategori:Födda 1895 Kategori:Avlidna 1980 Kategori:Män Kategori:Alumner från Helsingfors universitet Kategori:Mottagare av Frihetskorsets andra klass Kategori:Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Kommendörer av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Kommendörer av första klass av Finlands Lejons orden Kategori:Kommendörer av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Riddare av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Mottagare av Rumänska Stjärnans orden Kategori:Släkten Neovius