Autismspektrumtillstånd (AST; ibland ASD från engelskans autism spectrum disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär funktionsnedsättning kopplat till förståelse av sociala kommunikativa och social interaktioner och repetitivt begränsande beteende.
Funktionsgraden bland personer med autismspektrumtillstånd varierar. Vissa klarar av att leva helt självständigt medan andra behöver mer eller mindre stöd med aspekter av tillvaron. Eftersom det inte är en sjukdom finns det heller inget botemedel mot AST. De symtom som kan påverka livskvalitén negativt kan lindras genom terapi, yttre stöd, hjälpmedel och anpassningar.
Beskrivning För att kunna bli diagnostiserad med autismspektrumtillstånd måste personen på ett varaktigt sätt avvika från normaliteten inom följande dimensioner:
Social interaktionsförmåga De flesta barn går genom faser av olika snabb social utveckling. För en diagnos så måste det finnas bestående avvikelser från vad som utgör normala interaktioner. Dessa beteenden måste avvika från vad som vanligen förekommer i personens åldersgrupp, plats i livet, och sociala kontext. Vissa normalfungerande personer kan uppvisa blyghet, eller ett behov av att ”värma upp” till nya människor. Detta beteende är inte grund för diagnos. Det skall finnas varaktiga svårigheter med ömsesidigt socialt samspel. Det kan exempelvis handla om svårigheter vid fantasilekar, samlek och lekkoder. Individen är mindre benägen att dela med sig av känslor, upplevelser och intressen. Många har nedsatt mimik och använder i mindre utsträckning gester vid kommunikation med andra. Barn har nedsatt förmåga men inte alltid nedsatt intresse för socialt umgänge med andra.
Social kommunikationsförmåga Barn utvecklar språk i väldigt olika takt, och till olika nivå. De flesta barn med sen språkutveckling kommer ifatt sin åldersgrupp. Sen språkutveckling är inte tillräckligt för en diagnos, så länge det inte också förekommer tecken på ett ointresse i social kontakt, och nedsatt interaktionsförmåga.
För att kunna diagnostiseras med autismspektrumtillstånd måste personen ha bestående problem med att förstå sociala situationer, och använda lämpligt språkbruk för situationen.
Repetitivt och begränsat beteende Många barn går genom faser av repetitivt och begränsat beteende. För att diagnostiseras måste det finnas bestående repetitiva, begränsade beteenden, och rutiner hos personen. Starka specialintressen är inte i sig själv en grund för diagnos. Vid autism är intressena ofta ovanligt intensiva och fokuserade. Typiskt är också svårigheter med förändring av rutiner och övergångar till andra aktiviteter samt nya situationer.
Vanligt förekommande svårigheter Svårigheter att använda och förstå språket Svårigheter i relationen med andra människor Svårigheter med förändringar i miljön och det dagliga flödet Repetitiva kroppsrörelser och andra stereotypa beteenden
Diagnostik Klassificering Före DSM-5 och ICD-11 var autismspektrumtillstånd en kategori av olika diagnoser, men i DSM-5 klassas de diagnoserna istället på ett spektrum, baserat på vilken typ av stöd som personen behöver, och hur omfattande det stödet är. Spektrumet är indelat i typ 1-2 utan intellektuell funktionsnedsättning, samt typ 1-3 med intellektuell funktionsnedsättning. I texter från före 2012 kan autismspektrumtillstånd ibland användas som en synonym till diagnoskategorin av flera diagnoser ("genomgripande störning i utvecklingen") vilket kan vara förvirrande.
+ ICD-11:s diagnoskoder (spektrumet) • Med mild eller ingen språkavvikelse Med nedsatt språkavvikelse Med avsaknad, eller nära till avsaknad, av språk Utan intellektuell funktionsnedsättning 6A02.0 6A02.2 finns ej Med intellektuell funktionsnedsättning 6A02.1 6A02.3 6A02.5
Utöver dessa så har också ICD-11 ytterligare fyra diagnosalternativ: 6A02.Y Annat specifikt autismspektrumtillstånd, får ej användas om tillståndet beskrivs av en av koderna i tabellen. 6A02.Z Autismspektrumtillstånd, ospecificerad. Får användas endast om patientens tillstånd ej är känt. 6A02.x0 utan förlust av tidigare inskaffade förmågor (progressiv autism). 6A02.x1 med förlust av tidigare inskaffade förmågor (regressiv autism).
En person ges utifrån detta också en ”nivå”/typ-klassificering enligt följande: nivå-X socialt samspel och kommunikation. nivå-X repetitivt och begränsat beteende.
Där autism nivå-1 innebär lättare behov av stöd från omgivningen, och autism nivå-3 innebär omfattande behov av stöd från omgivningen.
Det är vanligt att autism nivå-1 kallas högfungerande autism, och autism nivå-3 kallas lågfungerande autism. Detta är dock inte en officiell beteckning för nivån/typen. Nivåerna betecknar vilken typ av stödinsatser som generellt behövs, och inte nödvändigtvis patientens nuvarande tillstånd, eftersom detta kan variera över tid och situation.
Differentialdiagnoser AST kan ibland upplevas likt andra diagnoser. Denna delen går igenom den diagnostiska gränsen mellan AST, och andra diagnoser.
Intellektuell funktionsnedsättning
AST kan förekomma samtidigt som intellektuell funktionsnedsättning.
Människor med intellektuell funktionsnedsättning har ofta följande problem:
Svårigheter att föreställa sig saker i tanken. Det kan handla om svårigheter att skriva, räkna och läsa.
Socialt samspel. Exempelvis svårigheter i ömsesidigt umgänge med andra. Man kan ha svårt att bedöma andra människor och situationer. Svårighet att klara av vardagliga saker som att sköta hygien, städa och att sköta sin ekonomi.
För att ta reda på om det föreligger intellektuell funktionsnedsättning görs standardiserade begåvningstester vid utredningar av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Diagnosen intellektuell funktionsnedsättning ställs om en person har mer än två standardavvikelser under normalvärden (IK<70) vid ett standardiserat och normerat begåvningstest. Personens adaptiva förmågor skall också ligga på motsvarande nivå (punktlista ovan). Utöver detta behöver samtliga krav för AST-diagnos vara uppfyllda om man skall få båda diagnoserna.
På grund av att både intellektuell funktionsnedsättning och AST kan innebära vissa svårigheter att hantera situationer, så bör en utredning om AST i kombination med intellektuell funktionsnedsättning prioritera praktiska aspekter av de båda diagnoserna. Det kan röra sig om beteenden, och socialt bemötande, och ömsesidighet i lek samt andra sociala situationer.
Primär (pragmatisk) kommunikationsstörning Detta är en ny diagnos differentialdiagnos till Autism i DSM-5. Den kan komma att sättas på individer som tidigare fick diagnosen autismliknande tillstånd. Men enligt Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri är det inte säkert att denna diagnos går att skilja från autism och därför bör användas med försiktighet. Detta en riktlinje i Sverige och synen på detta kan därför skilja sig.
Personer med social kommunikationsstörning har problem med att förstå språk och placera det i en social kontext. Men i detta ingår inte begränsningar i beteenden och intressen. Olikt personer med AST kan vanligtvis en person med kommunikationsstörning initiera en social situation, och svara på ett korrekt sätt. En person med kommunikationsstörning har också förmågan att läsa av känslomässiga uttryck, och hantera dem på ett sätt som uppfattas som korrekt i den specifika åldern, och sociala kontexten.
En primär pragmatisk kommunikationsstörning bör oftast inte kombineras med en AST-diagnos, då språkproblem kan vara en del av AST. Dock kan andra varianter av språknedsättning diagnostiseras med AST.
Motorisk koordinationsstörning Motorisk koordinationsstörning är ett vanligt tillstånd som drabbar cirka 8 procent av alla pojkar och 2 procent av alla flickor. Tillståndet är mycket vanligt förekommande vid tillstånd som sammanfattas av begreppet ESSENCE (benämning på alla utvecklingsneurologiska och neuropsykiatriska störningar). Symptomen är:
balansproblem koordinationssvårigheter nedsatt finmotorik grovmotorisk klumpighet muskulär hypotoni, låg tonus i muskulatur
Personer med AST undviker oftast uppgifter som kräver avancerad motorkontroll, exempelvis bollsport. Detta förklaras oftast bäst genom ett ointresse för situationer som kräver avancerad motorkontroll, än en kronisk nedsättning i motorkontroll.
Ifall det finns tecken på motorisk koordinationsstörning kan AST kombineras med diagnosen.
Psykiatrisk komorbiditet Ungefär 75-90 procent av alla som får en autismdiagnos uppfyller vid något tillfälle även en annan psykiatrisk diagnos. Nedan är vanliga:
Ångesttillstånd Adhd Tvångssyndrom Trotssyndrom
Men det har också visat sig vara vanligare att även ha annan psykisk sjukdom. Exempelvis förekommer ätstörningar som anorexia nervosa och undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID) oftare hos autister än hos övriga befolkningen.
Adhd Specifika avvikelser i koncentrationsförmåga (till exempel att vara överfokuserad eller lättdistraherad), impulsiv, samt fysisk hyperaktivitet observeras ofta bland personer med AST. Personer med adhd uppvisar dock inte genomgående problem med att initiera och upprätthålla social kommunikation och ömsesidiga sociala interaktioner. Personer med adhd uppvisar inte heller genomgående begränsat beteende.
De två diagnoserna kan samexistera och får ges i kombination ifall samtliga diagnostiska kriterier är uppfyllda. För vissa personer med både autism och adhd är adhd-symtomen så markanta att de kan riskera att överskugga autism-symtomen.
Social ångest Social ångest innebär att en person upplever stark rädsla och ångest kopplat till andra människors dömande. Det är vanligt att personer med social ångest, vid umgänge med personer de känner sig trygga med, kan hantera sociala situationer normalt. Den sociala ångesten leder ofta till undvikande av sociala situationer, vilket bidrar till att förstärka sjukdomen
Personer med AST kan uppleva social ångest, men de uppvisar också mer genomgående brister i social initieringsförmåga, samt förmåga att upprätthålla en ömsesidig social kontakt, på ett sätt som personer med social ångestsyndrom inte har problem med.
Genomgående begränsat, repeterat, och oflexibelt beteende är inte en del av social ångestsyndrom. Likaså är inte heller begränsningar i intressen eller aktiviteter en del av socialt ångestsyndrom.
Övrigt om definition I svensk lagstiftning används begreppet autismliknande tillstånd om de diagnoser som är besläktade med autism.
Sensoriska avvikelser
Personer med autismspektrumtillstånd (ASD) beskriver ofta att de reagerar annorlunda än personer utan ASD på sensoriska intryck. Ofta handlar det om en överkänslighet för hörsel-, smak-, lukt-, syn- och känselintryck.Wiggins, L.D., Robins, D.L., Bakerman, R., & Adamson, L.B. (2009). "Brief report: Sensory abnormalities as distinguishing symptoms of autism spectrum disorders in young children." Journal of Autism and Developmental Disorders, 39, 1087-1091. Överkänslighet för ljud och ljus kan handla om svårigheter att filtrera syn och hörselintryck. Vad gäller smak kan avvikelser i denna modalitet innebära att enbart viss mat uppskattas och att kosten således blir restriktiv. Känslighet vad gäller taktila (känsel) intryck kan innebära undvikande av beröring samt att bekväma kläder föredras. Hos andra individer med ASD kan sensoriska avvikelser dock innebära det motsatta dvs. underkänslighet för taktila intryck såsom att inte känna av smärta, eller ett begränsat intag av vissa ljud- och ljusintryck. Det är inte heller ovanligt att samma person kan vara överkänslig för en sensorisk modalitet men underkänslig för en annan.Kern, J.K., Trivedi, M.H., Garver, C. R., Grannemann, B.D., Andrews, A.A., Savla, J.S., Johnson, D.G., Mehta, J.A., & Schroeder, J.L. (2006). "The pattern of sensory processing abnormalities in autism." SAGE Publications and The National Autistic Society, 10, 480-494.