Tom Bombadills äventyr och andra verser ur Västmarks Röda bok (The Adventures of Tom Bombadil and Other Verses from the Red Book) är en samling verser av J.R.R. Tolkien som gavs ut 1962. De flesta av verserna skrev Tolkien under 1920– och 30–talen. Boken illustrerades av Pauline Baynes, som också illustrerat Tolkiens berättelse Gillis Bonde från Ham.

Hoberna Bilbo Bagger och Sam Gamgi anges som författare för flera av verserna, medan andra har sitt ursprung i Gondor, eller bland berättelserna om Midgårds första åldrar.

Bakgrund miniatyr|Sandfield Road 76, där Tolkien bodde vid tiden för bokens publicering. År 1961 skrev Tolkiens åttionio år gamla moster Jane Neave till honom och frågade ”om du inte kan tänka dig att ge ut en liten bok med Tom Bombadill som huvudperson”.Carpenter (1977), s. 270–271 Tolkien gillade idén. Han tänkte sig en bok med dikter, illustrerad av Pauline Baynes, som tidigare illustrerat Tolkiens berättelse Gillis Bonde från Ham.Carpenter (1981), Letter 231 Tolkiens förläggare nappade också på idén. Tolkien letade fram några gamla dikter, som han skickade till sin förläggare och till sin moster.Carpenter (1981), Letter 233Carpenter (1981), Letter 234 Pauline Baynes gick med på att illustrera boken, och genom brevväxling diskuterade hon och Tolkien illustrationernas utformning och detaljer.Carpenter (1981), Letter 235Carpenter (1981), Letter 240 I ett brev som Tolkien skrev i april 1962 uttryckte han missmod inför publiceringen av boken. Han skrev att han tyckte att verserna var alltför olika för att kunna publiceras tillsammans, och han var i tvivel till hur väl dikterna skulle emottas. Men han jobbade ändå vidare. Han hade skrivit en ny vers om Tom Bombadill (”Tom Bombadills båtfärd”), och ett utkast till ett förord.Carpenter (1981), Letter 237 I ett brev från juni samma år skriver han att förlaget hade som mål att publicera boken innan jul.Carpenter (1981), Letter 238

The Adventures of Tom Bombadil and Other Verses from the Red Book (på svenska Tom Bombadills äventyr och andra verser ur Västmarks Röda bok) publicerades den 22 november 1962, med illustrationer av Pauline Baynes.Carpenter (1977), ”Bibliografi” Alla verser utom två (”Tom Bombadills båtfärd”, som han skrev speciellt för boken, och ”Katten”, som han skrivit 1956) hade Tolkien skrivit under 1920– och 30–talen. Recensioner av boken publicerades i The Times Literary Supplement den 22 november och i The Listener den 23. Recensionen i The Listener var väldigt entusiastisk, och Tolkien blev positivt överraskad.Carpenter (1981), Letter 242 med fotnot Tolkiens moster, Jane Neave, dog några månader efter boken kommit ut.

Tom Bombadills äventyr har flera gånger publicerats tillsammans med andra kortare verk av Tolkien; bland annat år 1997 i volymen Sagor från en farofylld värld (Tales from The Perilous Realm), tillsammans med Gillis Bonde från Ham, Blad av Niggle och Sagan om smeden och stjärnan.Tolkien (1997), försättsblad

Innehåll

Förord I förordet redogör Tolkien för den fiktiva bakgrunden för boken. Fiktionen går, liksom i Sagan om ringen, ut på att materialet till boken är hämtat ur Västmarks röda bok (i folkmun kallad Röda boken) och att Tolkiens roll endast är den av sammanställare och översättare av verserna. De flesta av verserna har återfunnits på lösa blad i anslutning till Röda boken. Några har klottrats ned i marginaler och på tomma sidor, medan ett fåtal andra ingår i Röda bokens huvudberättelse (dvs. Sagan om ringen). Flera av verserna är skrivna av Bilbo Bagger och andra hober i hans omgivning. Andra har sitt ursprung i Gondor, eller i gamla legender från Midgårds tidigare åldrar.

”Tom Bombadills äventyr”

Bokens första vers handlar om Tom Bombadill som en sommardag går på ängen. När han sätter sig vid bäcken dyker Hjortrongull, "flodkvinnans flicka", upp och drar ned honom i vattnet. Tom säger åt henne att sova och hon beger sig av. När han sätter sig på en trädrot blir han fångad av Pilträdsgubben. Tom säger åt Pilträdsgubben att släppa honom och somna. En storm blåser upp och några grävlingar drar ned Tom i sitt hål. Tom beordrar dem att visa honom vägen ut och sedan sova. Mörkret faller och Tom går hem. Där väntar en kummelgast, som Tom säger åt att gå och vila. Nästa dag tar vaknar Tom i gryningen. Han fångar Hjortrongull och tar henne till hustru.

I förordet berättas att denna och nästa vers har sitt ursprung i Bockrike. Hoberna i Bockrike kände till Tom Bombadill, och denna vers är ett hopkok av flera av deras olika berättelser om honom.

Tolkien son Michael hade en docka som hette Tom Bombadill. En dag stoppade Michaels storebror John ned dockan i toaletten. Dockan räddades, och efter denna episod skrev Tolkien versen ”Tom Bombadills äventyr” (”The Aventures of Tom Bombadil”).Carpenter (1977), s. 181 Versen publicerades för första gången i tidningen The Oxford Magazine den 13 februari 1934. I den första versionen av versen hade Tom Bombadill en påfågelfjäder i hatten. När Tom Bombadill dök upp i Sagan om ringen tyckte Tolkien inte att påfågelfjädern passade in i berättelsen, så han bytte ut den mot en blå fjäder. I denna vers har Tom dock en svanfjäder i hatten: den blå fjädern kommer in i bilden först i nästa vers. Versen ”Tom Bombadills äventyr” har också publicerats tillsammans med ”Stentrollet” i tredje volymen av Poems by J.R.R. Tolkien år 1993.

”Tom Bombadills båtfärd” miniatyr|Kungsfiskare. I ”Tom Bombadills båtfärd” (”Bombadil Goes Boating”) beger sig Tom ut på floden i sin eka om hösten. En pilfink ser honom och hotar att skvallra för Pilträdsgubben vart han beger sig. En kungsfiskare ser honom och ber honom att hälsa till hans släktingar nedåt Vinfloden. När kungsfiskaren beger sig av släpper han en blå fjäder, som Tom sätter i sin hatt i stället för svanfjädern som satt där förut. Tom möter en utterpojke, och en gammal svan som blir förnärmad när han ser den blå fjädern. Vid Vinfloden ser några hober Tom och skjuter tre pilar som fastnar i hans hatt. Framåt kvällen kommer Tom fram till bonden Maggots hus, där han stannar och de utbyter nyheter.

Enligt förordet sammanställdes den här versen antagligen senare än ”Tom Bombadills äventyr”, troligen efter att Frodo och hans följeslagare besökt Tom Bombadills hus i Sagan om ringen. I ett brev som Tolkien skrev i augusti 1962 skriver han att versens handling utspelar sig innan Frodo gav sig ut på sin resa. Därför har Tom Bombadill en blå fjäder i sin hatt när hoberna möter honom.

Tolkien fick inspiration till denna vers bland annat från författaren Thomas Browne, den fornnordiskaVölsungasagan, och det medeltida manuskriptet Ancrene Wisse. Med anledning av svanen och kungsfiskaren skrev han följande:

”Irrfärder” ”Irrfärder” (”Errantry”) handlar om en sjöfarare som ger sig ut på äventyr. Han frågar en fjäril som fladdrar förbi om hon vill gifta sig. Hon vägrar och han fångar henne ”i trådar grå av spindelväv”. När hon förkastar de dyra gåvor han ger henne beger han sig vidare. Han far på rövartåg, med ett svärd av smaragd och en sköld av elfenben. Han slåss mot trollsländor och humlor. När han till slut återvänder hem erinrar han sig varför han gav sig ut från början, och sätter segel igen.

”Nr 3 utgör ett exempel på en annan genre, som tycks ha roat hoberna: ett rimmeri eller en historia som vänder tillbaka till sin egen utgångspunkt och därför kan återberättas om och om igen tills åhörarna mister tålamodet” står det i förordet. Där tillskrivs versen Bilbo, på grund av de tydliga likheterna med den vers som Bilbo läser i Elronds hus i Sagan om ringen. Bilbo anges också som uppfinnare av versens meter.

I verkligheten uppfann Tolkien själv versens meter, och ”Eärendil was a mariner” (versen som Bilbo läste i Elronds hus) är snarare att betrakta som en vidareutveckling av den här versen.Carpenter (1981), Letter 133 med fotnoter ”Irrfärder” publicerades i The Oxford Magazine den 9 november 1933. Den har också tonsatts av Donald Swann och publicerats i boken The Road Goes Ever On år 1967.

”Prinsessan Mé” Prinsessan Mé har pärlor i håret, en gyllene hätta av spindelväv och ett silverne band av stjärnor kring halsen. På dagen bär hon en grå mantel, men om natten dansar hon som ett irrbloss vid tjärnens strand. När hon står vid stranden ser hon prinsessan Fé i vattnet, lika vacker som Mé men oåtkomlig.

Förordet berättar att ”Prinsessan Mé” (”Princess Mee”) är en av de verser som hittats nedklottrade på tomma sidor och i marginalerna till Röda boken, och betraktar den som ett nonsensrim.

År 1924 publicerades ”The Princess Ni”, en äldre version av denna vers, i Leeds University Verse 1914-1924.

”Mångubben ute för sent” En kväll tar sig Mångubben ned till en krog och dricker öl. Där finns en stallkatt som spelar på en fiol, en hund som älskar skämt och en ko som tycker om att dansa. Mångubben dricker många stop och somnar till slut, medan katten spelar vidare och kon dansar med besticken. När gryningen närmar sig väcker krogvärden mångubben och skickar hem honom. Strax går solen upp, och hon ser förvånad på när alla krogens gäster går och lägger sig.

I förordet berättas att ”Mångubben ute för sent” (”The Man in the Moon Stayed Up Too Late”) skrevs av Bilbo Bagger.

En tidig version av denna vers publicerades år 1923 i Yorkshire Poetry, då under titeln ”The Cat and the Fiddle” (’Katten och felan’).Bertenstam skriver visserligen att ”The Cat and the Fiddle” är en tidig version av ”Mångubben ute för tidigt” (dvs. nästa vers), men sammanhanget tyder på att detta är en felskrivning. Carpenter skriver att ”The Cat and the Fiddle” är en tidig version av ”den dikt som förekommer i kapitlet En dolk i mörkret i Sagan om ringen (dvs. denna vers). Versen ”The Cat and the Fiddle” är från början en utbyggnad av ett folkligt gammalt engelskt barnrim:

Denna vers finns också med i Sagan om ringen.

”Mångubben ute för tidigt” I ”Mångubben ute för tidigt” (”The Man in the Moon Came Down Too Soon”) har Mångubben tröttnat på att ensam sitta på månen och se ned på jorden. Han längtar efter jordens skönhet, liv och glädje, dess skogar, dess mat och dess dryck. Han klättrar ner mot jorden på sin repstege, men har för bråttom och faller ned i havet. En fiskebåt plockar upp honom, sätter honom i land och pekar ut vägen till staden. När han i gryningen kommer fram till staden är alla krogar stängda. Till slut hittar han en krog som är öppen; men där får han betala många silvermynt och sin mantel och krona, och i gengäld får han bara en skål kall gröt.

Enligt förordet har denna vers sitt ursprung i Gondor.

Denna vers är en reviderad version av Tolkiens vers ”Why the Man in the Moon Came Down Too Soon”, som publicerades 1923 i A Northern Venture: Verses by Members of the University of Leeds University English School Association.

”Stentrollet” miniatyr|God kväll, farbror! Hälsade pojken, en målning av John Bauer. ”Stentrollet” (”The Stone Troll”) handlar om ett troll som sitter och gnager på ett ben. Tom kommer förbi, och ser att benet tillhört hans Onkel Tim som ligger i graven. Han skäller ut trollet och säger åt honom att lämna tillbaks benet. Trollet hotar med att äta Tom istället och försöker fånga honom, men Tom hinner undan. Han ger trollet en spark i baken, som är hård som sten, och gör illa foten.

Förordet anger Sam Gamgi som versens författare.

En äldre version av denna vers publicerades i Songs for the Philologists år 1936, då med titeln ”The Root of the Boot” (’Kängans rot’). Versen har också publicerats i tredje volymen av Poems by J.R.R. Tolkien år 1993, tillsammans med versen ”Tom Bombadills äventyr”.

”Pär Spelevinker”