gång ()
rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) chodzenie, chód, jazda (1.2) przebieg, tok, bieg (1.3) bycie na chodzie, ruch (1.4) dróżka, ścieżka (1.5) przejście, korytarz (1.6) raz (pojedyncze wystąpienie; okoliczność) spójnik (2.1) (w liczbie mnogiej gånger) razy (przy mnożeniu)
(1.1-5) en gång, gången; gångar, gångarna (1.6) en gång, gången; gånger, gångerna
(1.6) – Har ni varit i Sverige förut? – Nej, det är första gången. → – Czy byliście państwo już kiedyś w Szwecji? – Nie, to jest pierwszy raz. (2.1) 2 gånger 2 är 4. → 2 razy 2 równa się 4
(1.6) för första gången → po raz pierwszy
(1.1) gående, färd (1.2) fortgång, förlopp, försiggående, fortskridande (1.3) rörelse, fart (1.4) gångstig, stig (1.5) passage, korridor
gångare gå gångbar
złożenie rzeczownikowe gångart, gångavstånd, gångbana, gångbro, gånggata, gånggrift, gångjärn, gångspel, gångsport, gångstig, gångstil, gångväg • arbetsgång, avgång, balansgång, bärsärkagång, fortgång, framgång, hörselgång, ingång, kräftgång, nedgång, omgång, sidogång, tillbakagång, tillgång, tomgång, uppgång, utgång, övergång fraza czasownikowa gå sin gilla gång • ha sin gång • hålla i gång fraza przysłówkowa alla gånger • en gång för alla • en gång till • en åt gången • från gång till annan • för en gångs skull • gång efter annan • gång på gång • inte en gång • med en gång • på en gång • på gång • på samma gång przysłowie andra gången gillt • tredje gången gillt • en gång är ingen gång