Lupinsläktet (Lupinus) ingår i familjen ärtväxter. Släktet har cirka 200 arter, de flesta från Nord- och Sydamerika (med undersläktet Platycarpos), men finns även vildväxande i Medelhavsområdet (med undersläktet Lupinus). Amerikanska lupiner växer sedan 1900-talet i stora delar av Europa, bland annat i Sverige och anses i flera fall vara invasiva arter.
Beskrivning Flera odlas som dekorativa trädgårdsväxter i Sverige och det finns många hybrider och sorter. De är inte ätliga, men det finns arter som odlas och tröskas för att användas som proteinfoder till husdjur. I Sverige förekommer blomsterlupin och sandlupin förvildade. Doftlupin används i det peruanska köket, till exempel i ceviche. Även vitlupin används som livsmedel i andra länder. Dessa har hög proteinhalt men även alkaloider i sådan mängd att måttlighet i konsumtionen är påkallad. En blåfärgad lupin (Lupinus mutabilis) odlas och används som livsmedel av ursprungsbefolkningen i högländerna i Ecuador.
De flesta arterna är ett- eller tvååriga örter men det finns även några halvbuskar och buskar. Liksom de flesta övriga ärtväxter binder lupiner luftens kväve (med hjälp av mikroorganismer i roten) till jorden och kan därför användas som gröngödslingsväxter. Lupiner har en lång och kraftig pålrot och omvänt paraplyformade blad som sparar varje daggdroppe. De gillar vatten, men klarar på grund av rotens och bladens utformning längre torka. Ibland överlever roten torkan, medan resten vissnar. Lupiner älskar även sol, ljus och värme.
Lupinsläktet blad är karaktäristiska och lätta att känna igen. De är mjuka och gröna och djupt handflikiga med mellan 5 och 16 avlånga småblad som alla utgår från ett gemensamt skaft, så de påminner ofta om en palm i miniatyr. Blommorna sitter i täta, toppställda klasar, det vill säga överst på stjälkarna. Det förekommer en mängd blomfärger, bland annat blå, lila, rosa, vit och orange i kombinationer. Doften är svagt men ljuvt syrlig. Frukten är en luden balja som innehåller många frön. Fröna är mycket hårda och måste blötläggas över natten före sådd. Lupinens frön innehåller giftiga ämnensid 45, liksom fröna hos många andra vilda baljväxter. Lupinbönor i form av gula frön från Lupinus släktet, oftast Lupinus luteus ("gul Lupin"), är dock ett vanligt livsmedel i Medelhavsområdet och Latinamerika och äts mest inlagd som mellanmål (pickled snack). De måste vara beredda på rätt sätt annars så finns det risk för lupin-förgiftning.
Från lupinens frön framställs även lupinmjöl som används i vissa livsmedel, bland annat glutenfri pasta. Då en del av växtens proteiner kan utlösa allergiska reaktioner måste det på förpackade produkter anges att de innehåller lupin, liksom restauranger måste kunna upplysa om förekomsten i tillagade rätter."Lupin" Livsmedelsverket. Läst 22 oktober 2015
Lupinen har odlats i det forntida Egypten, Grekland och i Romarriket. Huvudsakligen torde det ha handlat om vitlupin, vars frön påträffats i egyptiska gravar och i Pompeij. Härifrån speds arten till östra Medelhavsområdet och tropiska Afrika. Möjligen odlades även gullupin under antiken. Så verkar troligen inte varit fallet med Blålupin, trots att den är allmänt utbredd i Medelhavsområdet. Under antiken tycks lupinerna odlats dels som gröngödsel, dels för att använda fröna som foder till djur och föda. Man hade tidigt lärt sig urlaka bitterämnet ur fröna. Enligt vissa uppgifter skall vitlupinen ha odlats i Mellaneuropa redan under 1500-talet, enligt andra uppgifter infördes den först av Fredrik den store 1772. Arten visade sig dock blomma för sin, och fick ingen större utbredning och odlingen upphörde snart. Blålupinen skall ha odlats som gröngödslingsväxt i Tyskland redan 1682. Trots att den klimatmässigt passar för Tyskland fick dock odlingen ingen större omfattning. Sist förefaller gullupinen ha kommit till Mellaneuropa. Till Tyskland kom den 1841, först som trädgårdsväxt, men efter 1850 blev den efterhand allmänt oblad på sandjordar i norra och mellersta Tyskland. 1883 angavs lupiner odlas på omkring 450.000 hektar i Tyskland. Därefter gick dock odlingen efterhand tillbaka. Till Sverige kom lupinen i slutet av 1800-talet. Den odlades då bara som gröngödslingsväxt. Någon större betydelse fick inte lupinerna i Sverige förrän sötlupin, både blå och gul, infördes från Tyskland 1935, främst gullupiner. Under 1940-talet mattades dock intresset av.Åkerns nyttoväxter, Hugo Osvald s. 197-198
Miljöpåverkan
I Sverige har förvildade amerikanska lupiner sedan år 1900 fått sådan spridning att de lokalt anses hota den biologiska mångfalden. Detta gäller såväl i fråga om andra växter som andra insekter, då de tränger ut ängsblommor och insekter längs vägkanterna dit dessa i sin tur sökt sig då ängsmarker under andra halvan av 1900-talet planterats med skog."Lupinerna hotar mångfalden" . Skånska Dagbladet 24 juni 2014.
Lupiner som kulturarv Lupinen kom till Sverige i början på 1800-talet som en trädgårdsväxt med ursprung i Nordamerika. Denna import för att smycka svenska trädgårdar visade sig senare ha en påverkan på den svenska naturen och kulturen. På 1900-talet kom växten att sprida sig utanför trädgårdarna. Lupinens spridning i det vilda betraktades under 1900 - talet som något fint och svenskt. På 2000-talet började däremot uppfattningen om blomsterlupinen ändras. Växten började i stället beskrivas som en invasiv art som har en negativ påverkan på ekosystemet och utgör ett hot mot de svenska inhemska arterna. Åsikterna kring blomsterlupinen i den svenska vilda floran är delad. De olika sidorna dras mellan att bevara de växter som naturligt växer i Sverige och att bevara det kulturarv som lupinen hos många kommit att bli.
Lupiner inom kulturen De två Monty Python-sketcherna om den fiktive folkhjälten och stråtrövaren (året är 1747) Dennis Moore centreras kring lupiner som enligt vissa är en åtråvärd växt. Moore avtvingar adeln deras gömda förråd av lupiner (medan han till en början är mindre intresserad av deras juveler och guld), vilka han sedan skänker till landsbygdens fattigaste invånare. Det råder olika åsikter om lupinernas användbarhet; i vilket fall som helst anser de hungriga backstugusittarna inte att lupiner i längden kan ersätta normal föda."Dennis Moore". Montypython.net. Läst 10 september 2013. "Dennis Moore Rides Again". Montypython.net. Läst 10 september 2013.
Dottertaxa till Lupiner, i alfabetisk ordning
Lupinus aberrans Lupinus abramsii Lupinus acopalcus Lupinus adsurgens Lupinus affinis Lupinus agardhianus Lupinus alaristatus Lupinus albert-smithianus Lupinus albescens Lupinus albicaulis Lupinus albifrons Lupinus albosericeus Lupinus albus Lupinus aliamandus Lupinus aliattenuatus Lupinus alibicolor Lupinus alipatulus Lupinus alirevolutus Lupinus allargyreius Lupinus alopecuroides Lupinus alpestris Lupinus altimontanus Lupinus altiplani Lupinus amabayensis Lupinus amandus Lupinus amboensis Lupinus ammophilus Lupinus amnis-otuni Lupinus amphibius Lupinus ananeanus Lupinus andersonii Lupinus angustiflorus Lupinus angustifolius Lupinus antoninus Lupinus apertus Lupinus appositus Lupinus arboreus Lupinus arbustus Lupinus archeranus Lupinus arcticus Lupinus arenarius Lupinus arequipensis Lupinus argenteus Lupinus argurocalyx Lupinus aridulus Lupinus aridus Lupinus ariste-josephii Lupinus arizonicus Lupinus arvensis Lupinus aschenbornii Lupinus asplundianus Lupinus atlanticus Lupinus atropurpureus Lupinus attenuatus Lupinus aureonitens Lupinus austrobicolor Lupinus austrosericeus Lupinus bakeri Lupinus ballianus Lupinus bandelierae Lupinus bangii Lupinus barbatilabius Lupinus barkeri Lupinus benthamii Lupinus bicolor Lupinus bingenensis Lupinus bogotensis Lupinus bolivianus Lupinus bonplandius Lupinus boyacensis Lupinus brachypremnon Lupinus bracteolaris Lupinus breweri Lupinus brevicaulis Lupinus brevior Lupinus breviscapus Lupinus bryoides Lupinus buchtienii Lupinus burkei Lupinus burkeri Lupinus cacuminis Lupinus caespitosus Lupinus caldasensis Lupinus camiloanus Lupinus campestris Lupinus carazensis Lupinus carchiensis Lupinus cardenasianus Lupinus carhuamayus Lupinus carlos-ochoae Lupinus carpapaticus Lupinus carrikeri Lupinus caucensis Lupinus caudatus Lupinus cavicaulis Lupinus celsimontanus Lupinus cervinus Lupinus chachas Lupinus chamissonis Lupinus chavanillensis Lupinus chipaquensis Lupinus chlorolepis Lupinus chocontensis Lupinus chrysanthus Lupinus chrysocalyx Lupinus citrinus Lupinus clarkei Lupinus colcabambensis Lupinus colombiensis Lupinus compactiflorus Lupinus comptus Lupinus concinnus Lupinus condensiflorus Lupinus confertus Lupinus congdonii Lupinus conicus Lupinus constancei Lupinus cookianus Lupinus coriaceus Lupinus cosentinii Lupinus costaricensis Lupinus covillei Lupinus crassus Lupinus croceus Lupinus crotalarioides Lupinus crucis-viridis Lupinus cuatrecasasii Lupinus culbertsonii Lupinus cumulicola Lupinus cusickii Lupinus cuspidatus Lupinus cuzcensis Lupinus cymboides Lupinus czermakii Lupinus dalesae Lupinus decurrens Lupinus densiflorus Lupinus depressus Lupinus diffusus Lupinus digitatus Lupinus disjunctus Lupinus dorae Lupinus dotatus Lupinus duranii Lupinus dusenianus Lupinus eanophyllus Lupinus elatus Lupinus elegans Lupinus ellsworthianus Lupinus elmeri Lupinus eramosus Lupinus erectifolius Lupinus eriocladus Lupinus evermannii Lupinus exaltatus Lupinus excubitus Lupinus exochus Lupinus expetendus Lupinus falsomutabilis Lupinus falsorevolutus Lupinus famelicus Lupinus fiebrigianus Lupinus fieldii Lupinus fissicalyx Lupinus flavoculatus Lupinus foliolosus Lupinus formosus Lupinus francis-whittieri Lupinus fratrum Lupinus fulcratus Lupinus gachetensis Lupinus garfieldensis Lupinus gaudichaudianus Lupinus gayanus Lupinus gibertianus Lupinus giganteus Lupinus glabratus Lupinus goodspeedii Lupinus gormanii Lupinus gracilentus Lupinus grayi Lupinus grisebachianus Lupinus guadalupensis Lupinus guaraniticus Lupinus guascensis Lupinus guggenheimianus Lupinus hamaticalyx Lupinus hartmannii Lupinus hartwegii Lupinus hautcarazensis Lupinus havardii Lupinus hazenanus Lupinus herreranus Lupinus herzogii Lupinus hillii Lupinus hinkleyorum Lupinus hirsutissimus Lupinus hispanicus Lupinus holmgrenianus Lupinus horizontalis Lupinus hornemanni Lupinus hortorum Lupinus howardii Lupinus huachucanus Lupinus huariacus Lupinus huaronensis Lupinus hyacinthinus Lupinus hybridus Lupinus imminutus Lupinus insignis Lupinus interruptus Lupinus inyoensis Lupinus jean-julesii Lupinus jelskianus Lupinus johannis-howellii Lupinus jonesii Lupinus juninensis Lupinus kalenbornorum Lupinus kellermanianus Lupinus killipianus Lupinus kingii Lupinus klamathensis Lupinus kunthii Lupinus kuschei Lupinus laetus Lupinus laevigatus Lupinus lagunae-negrae Lupinus lanatocarpus Lupinus lanatus Lupinus lapidicola Lupinus latifolius Lupinus laudandrus Lupinus lechlerianus Lupinus ledigianus Lupinus lemmonii Lupinus lepidus Lupinus leptocarpus Lupinus leptophyllus Lupinus lespedezoides Lupinus leucophyllus Lupinus lindenianus Lupinus lindleyanus Lupinus linearis Lupinus littoralis Lupinus lobbianus Lupinus longifolius Lupinus lorenzensis Lupinus ludovicianus Lupinus luetzelburgianus Lupinus luteolus Lupinus lutescens Lupinus luteus Lupinus lyallii Lupinus macbrideianus Lupinus maculatus Lupinus madrensis Lupinus magdalenensis Lupinus magnificus Lupinus magnistipulatus Lupinus malacophyllus Lupinus malacotrichus Lupinus mandonanus Lupinus mantaroensis Lupinus martensis Lupinus mathewsianus Lupinus meionanthus Lupinus melaphyllus Lupinus meridanus Lupinus metensis Lupinus mexicanus Lupinus michelianus Lupinus micranthus Lupinus microcarpus Lupinus microphyllus Lupinus minimus Lupinus mirabilis Lupinus misticola Lupinus mollendoensis