Heike Kamerlingh Onnes, född 21 september 1853 i Groningen, död 21 februari 1926 i Leiden, var en nederländsk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1913 för sin forskning på materia vid mycket låga temperaturer. Han var bland annat den förste att framställa flytande helium, och upptäckte supraledning.
Kamerlingh Onnes var professor vid Leidens universitet 1881-1923. Under hans ledning utvecklades det fysikaliska laboratoriet i Leiden till ett forskningsinstitut av internationell ryktbarhet, särskilt inriktat på de låga temperaturernas fysik. Här utfördes av Kamerlingh-Onnes jämte en rad in- och utländska forskare för den moderna fysikens utveckling betydelsefulla arbeten, framför allt över termodynamiska problem, över kroppars magnetiska egenskaper vid låga temperaturer, över optiska, magnetooptiska och elektriska effekter vid dessa temperaturer. Resultaten publicerades i Communications from the physical laboratory of the university of Leiden. Kamerlingh-Onnes var den förste, som lyckades kondensera helium (1908), varigenom det viktiga temperaturområdet strax ovanför absoluta nollpunkten gjordes tillgängligt för mätningar. Kamerlingh Onnes tilldelades Matteuccimedaljen 1910, Rumfordmedaljen 1912 och Franklinmedaljen 1915.
Källor
Externa länkar
Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1913 Nobelprize.org, Heike Kamerlingh Onnes - biografi
Kategori:Nederländska professorer Kategori:Professorer i fysik Kategori:Personer verksamma vid Leidens universitet Kategori:Nederländska fysiker Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Mottagare av Matteuccimedaljen Kategori:Mottagare av Rumfordmedaljen Kategori:Mottagare av Franklinmedaljen Kategori:Fysiker under 1800-talet Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Nederländska forskare under 1800-talet Kategori:Nederländska forskare under 1900-talet Kategori:Personer från Groningen Kategori:Födda 1853 Kategori:Avlidna 1926 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok Kategori:Alumner från Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Kategori:Alumner från Groningens universitet