miniatyr|Uppsala domkyrka, Svenska kyrkans "rikshelgedom". Svenska kyrkan är ett svenskt protestantiskt (evangelisk-lutherskt) kristet trossamfund (kyrka).
Kyrkan har drygt 5,4 miljoner medlemmar (2024) och är därmed det största trossamfundet i Sverige, samt det största lutherska kyrkosamfundet i Europa.
Från Gustav Vasas reformation 1536 var den statskyrka i Sverige. Svenska kyrkan blev ett självständigt trossamfund i och med relationsförändringen med staten den 1 januari 2000.
Svenska kyrkan räknar sina historiska rötter till Sveriges kristnande, och var då en del av den Romersk-katolska kyrkan. Genom Reformationen på 1500-talet kom det som tidigare varit Uppsalas kyrkoprovins och som löd under påven att bli en nationell evangelisk-luthersk bekännelsekyrka under kungen. Centralt för reformationen i Sverige var Uppsala möte år 1593, där den svenska kyrkan anslöt sig till Augsburgska bekännelsen, kungen blev kyrkans beskyddare och katoliscism, kalvinism och zwinglism förbjöds.
Den aktuella benämningen Svenska kyrkan blev officiell i och med dissenterlagarna 1860, då behovet av särskiljning uppstod när riksdagen beslutade att tillåta andra kristna kyrkor i Sverige. Inför separationen av kyrka och stat beslutade riksdagen 1998 om lagen om Svenska kyrkan, där det framgår att Svenska kyrkan är ett trossamfund som ska vara rikstäckande, evangeliskt-luthersk, och en folkkyrka.
Den 1 januari 2023 var kyrkan indelad i 1 288 församlingar i Sverige och 31 församlingar utomlands. Kyrkan har sitt säte i Uppsala. Svenska kyrkan är medlem i Lutherska världsförbundet.
Sedan den 4 december 2022 är Martin Modéus Svenska kyrkans ärkebiskop.
Teologi och lära mini|Titelsidan i den första utgåvan av Augsburgska bekännelsen, Wittenberg (1531). Svenska kyrkan är ett kristet samfund som under reformationen under 1500-talet bröt gemenskapen med påven i Rom genom den kanoniska rättens avskaffande vid ett kyrkomöte i Uppsala 1536. Egen kyrkoordning tillkom 1571 och evangelisk-luthersk bekännelse antogs vid Uppsala möte 1593, inklusive Augsburgska bekännelsen, vars lutherska bekännelse de flesta lutherska samfund ansluter sig till. Uppsala möte gällde till 1686 års kyrkolag, som i sin tur gällde till 1992. Hädanefter stadgas Svenska kyrkans ”tro, bekännelse och lära” genom kyrkans grundläggande dokument och kyrkoordning:
Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.
De bekännelseskrifter som gäller för Svenska kyrkan är alltså: Bibeln, Apostoliska trosbekännelsen, Nicaenska trosbekännelsen, Athanasianska trosbekännelsen, Augsburgska bekännelsen (1530), Uppsala mötes beslut (1593), resten av Konkordieboken samt ”andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”. Bland lokala rörelser ingår lågkyrklighet, gammalkyrklighet, högkyrklighet och læstadianism, med inflytande i stiftsstyrelser och kyrkomöte.
Progressiv- och liberalteologi Svenska kyrkan definierar sig själv som en teologiskt progressiv och öppen folkkyrka. I svensk lag anges bland annat att Svenska kyrkan ska vara ett evangeliskt-lutherskt trossamfund och en öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete ska bedriva en rikstäckande verksamhet. Detta är något som syns i Svenska kyrkans verksamhet på flera sätt. Sedan 1958 vigs kvinnliga präster, sedan 1994 prästvigs dessutom inte män som vägrar samarbete med prästvigda kvinnor och äktenskapet är könsneutralt i Svenska kyrkan sedan 2009. Under 1900-talet har Svenska kyrkan orienterat sig alltmer åt ekumenik, vilket påverkat församlingslivet. Ett starkt engagemang syns också för interreligiösa relationer, och ungefär hälften av Svenska kyrkans präster tror att kristendom och islam utgår ifrån samma Gud. Stor teologisk kraft ägnats åt en maktkritisk självkritik, i andan att undvika en återgång till rötterna som en överhetskyrka. I denna kritik har ingått bland annat en genusmedvetenhet. Feministisk teologi befrämjas, som bland annat bejakar Guds kvinnliga egenskaper med nedtoning av patriarkala Gudsbilder. Även rättigheter för HBTQ-personer har starkt stöd i kyrkans arbete. År 2021 skrev 943 präster och anställda inom Svenska kyrkan: "Vi ser att transexkluderande feminism använder en retorik som vi känner igen från radikala högerkristna grupper och högerpopulister (...) Vi sörjer en rättighetsrörelse som slår neråt. Du, jag, vi, alla behöver en bred solidarisk feminism som bekämpar trånga könsnormer." Kyrkan har också inspirerats av den latinamerikanska befrielseteologin. Svenska kyrkan arbetar aktivt för att öka kunskapen om relationen mellan naturvetenskap och religion. Liberalteologi anses ofta ha banat vägen för detta modernistiska tankesätt, med ärkebiskopen Nathan Söderblom som förgrundsgestaltNationalencyklopedin om Liberalteologi. Andra liberalteologer inom Svenska kyrkan är exempelvis tidigare ärkebiskopar K.G. Hammar och Antje Jackelén.
Från kritiskt håll anklagas denna teologi för att bidra till sekulariseringen i kyrkan och i landet. Jackelén har avvisat denna anklagelse genom att peka på kyrkans historia och rötter, vilken visar kyrkofädernas sökande efter olika tolkningsmöjligheter.'Antje Jackelén ser sig som "reformationens dotter"' ur Göteborgs-Posten
Historik
Svenska kyrkan räknar sin historia till kristnandet av Sverige, från 1500-talets reformation under Gustav Vasas regeringsperiod till lagstadgad självbeteckning som evangelisk-luthersk statskyrka i Sverige vid Uppsala möte 1593 under riksföreståndare hertig Karl, och fram till nutid.
Kontinuiteten grundar sig på den evangeliska självförståelsen att samma kyrka har förvaltat sakramenten och förkunnat Guds ord sedan Sveriges kristnande.
Den medeltida kyrkan i Sverige utgjorde en provins, Ecclesia Suecana, med vissa särdrag. Bönder och stormän hade starkt inflytande över kyrkans styre och var till exempel med vid biskops- och prästval. Den kanoniska rätten samsades i svensk medeltid med landskapslagarnas kyrkobalkar.
Överlappande anspråk finns därför hos Svenska kyrkan som en kontinuerlig fortsättning på den katolska kyrkan i Sverige från medeltiden.
Från 800-talet till 1500-talet
miniatyr|S:t Sigfrids källa vid Husaby kyrka, dit många åker i tron att det var platsen för Olof Skötkonungs dop.
Kristendomen infördes i Sverige genom romersk-katolska kyrkans missioner från Tysk-romerska riket och England alltsedan 800-talet. Den fortsatte växa i betydelse under 900- och 1000-talen, även genom människor som kommit i kontakt med kristendomen i andra länder.
Ansgar, som ibland kallats ”Nordens apostel”, kom till Birka omkring 830 och grundade vad man anser vara den första kristna församlingen i Sverige. Fynd av en kristen gravplats i området kring Varnhems klosterkyrka från 800-talet tyder dock på att kristendomen kan ha kommit ännu tidigare till Sverige.
Kung Olof Skötkonung döptes omkring år 1008. Den förste omnämnde biskopen i Sverige var Thurgot i Husaby som dog omkring år 1030. Enligt Adam av Bremen fick Olof Skötkonung ett ultimatum vid tinget i Uppsala om att respektera den gamla tron och blotet vid templet i Uppsala mot att han valde ett landskap som fick bli kristet; han valde Västergötland och i samarbete med ärkestiftet Hamburg-Bremen, som var ansvarigt ärkebiskopssäte för missionen i Norden, bildades Skara stift, vars förste biskop vigdes 1014. Det dröjde till 1164 innan Sverige blev egen kyrkoprovins med egen ärkebiskop i Uppsala. Den svenska provinsen var dock fortfarande formellt underställd Lund och förblev så fram till reformationen.
Under 1100- och 1200-talen etablerade sig flera olika klosterordnar i Sverige: Alvastra, Nydala och Varnhems kloster grundas av cistercienserna och dominikaner och franciskaner öppnade konvent i bland annat Visby och Skara. Heliga Birgittas uppenbarelser fick stor betydelse både andligt och politiskt över hela Europa. Hon lyckades med tiden utverka tillstånd av påven för att grunda Den helige Frälsarens orden, vilket ledde till klosterbygge i Vadstena efter hennes död.
Reformationen
Vid riksdagen i Västerås 1527 gavs kungen makt att dra in kyrkliga egendomar, och reformkatolska ideal möjliggjorde även lutherska teologers verksamhet.
Den ledande teologen bland reformatorerna i Sverige blev Olaus Petri, predikant i Storkyrkan i Stockholm. Redan år 1525 tog han steget att gifta sig. Tillsammans med en rad okända översättare skapade Laurentius Andreæ och Olaus Petri en svensk bibeltext som vilade på Luthers tyska och Erasmus av Rotterdams latinska bibelöversättning. År 1526 utgavs Nya testamentet på svenska, och 1529 en svenskspråkig kyrkohandbok med gudstjänstordningar för dop, vigselgudstjänst, kyrktagning, de sjukas smörjelse, begravningsgudstjänst och bikt av dödsdömda. 1531 publicerade han Den svenska mässan.
Relationen till kyrkan i Rom skakades år 1530 då Gustav Vasa utsåg Laurentius Petri (Olaus yngre bror) till ärkebiskop av Uppsala utan påvlig bekräftelse. Kyrkan i Sverige bröt definitivt med påven och Katolska kyrkan i Sverige upplöstes när den kanoniska rätten avskaffades 1536.
Fram till 1535 kan Gustav Vasas kyrkopolitik karaktäriseras som reformkatolsk. Mellan 1539 och 1543 orienterade han sig mot de tyska kyrkornas mönster, bland annat under inflytande av Conrad von Pyhy, och bröderna Petri föll i onåd. Olaus Petri dömdes till döden 1540, men benådades. En inhemsk bekännelseskrift och kyrkoordning sammanställdes av Laurentius Petri 1571, och antogs vid ett kyrkomöte i Uppsala 1572: Den Svenska Kyrkoordningen.
Erik XIV:s bror kung Johan III föredrog reformkatolicismen, och försökte därför erhålla påvens tillåtelse att Svenska kyrkan vid en eventuell återförening skulle kunna behålla gifta präster, gudstjänst på folkspråket, kommunion under båda gestalterna, samt en teologi baserad på kyrkofäderna snarare än på Tridentinska mötet. Dessa förhandlingar strandade. Däremot genomdrev Johan III ett tillägg till Den Svenska Kyrkoordningen, den så kallade Nova Ordinantia 1575 och en ny gudstjänstordning, den så kallade Röda boken 1576. I hertig Karls hertigdöme (Mariestads superintendentur) kom dessa böcker inte i bruk, och prästerskapet i hans landskap tog intryck av lutheranerna i norra Tyskland. Vid Uppsala möte 1593 antogs Augsburgska bekännelsen som rikets lära, och man beslutade sig för att återgå till Den Svenska Kyrkoordningen. De tre trosbekännelserna från den tidiga kyrkan behölls. Svenska kyrkan blev så ett evangelisk-lutherskt trossamfund, och katolska präster tvingades konvertera eller lämna landet.
Under 1600-talet präglades Svenska kyrkan av luthersk ortodoxi, och från och med 1680-talet allt starkare band till statsmakten. Diakonvigningar föll ur bruk på 1660-talet, och samtidigt föll biskopens konfirmation av katekesungdomen ur bruk. Under 1600-talet och början av 1700-talet blev Sverige mottagarland från religiösa flyktingar från katolska länder, till exempel efter hugenotternas fördrivning ur Frankrike när Ediktet i Nantes upphävdes 1685.
Vid samma tid som flera katolska länder började bli mera öppna för evangeliska kyrkor, till exempel Österrike (Frankrike och Italien senare), infördes toleransediktet 1781, främst riktat mot judar och katoliker.
Ärkebiskop Nathan Söderblom menade att Svenska kyrkan har bevarat mycket av det katolska arvet och därmed är en evangelisk-katolsk kyrka.
Den östra delen av Svenska kyrkan gick förlorad