miniatyr|330px|München med Frauenkirche och Rathausturm Översikt 700-talet Munkar från Tegernseeklostret slår sig ner på Petersbergl. 1158 Stadens grundas av Henrik Lejonet 1175 Stadens första befästning 1180 München hamnar under biskopen av Freising (Erzbistum München und Freising) 1214 Münchens omnämns för första gången som stad i skrift 1240 München hamnar under Huset Wittelsbach 1255 München blir residensstad för Oberbayern 1271 Frauenkirche börjar byggas 1328 Staden blir för två århundraden kejserligt residens, byggs ut kraftigt och får en andra murring 1397–1402 Uppror mot de styrande och huset Wittelsbach 1494 Invigning av den nybyggda Frauenkirche 1504 München blir ensam bayersk huvudstad efter återförenandet av hertigdömena 1550–1579 Hertig Albrecht V gör München till ett centrum för renässanskonsten 1623 München blir under det Trettioåriga kriget kurfurstlig residensstad 1634 Svensk ockupation och under det påföljande året bryter pesten ut och ungefär en tredjedel av invånarna dör 1704 Habsburgsk ockupation under Spanska tronföljdskriget och Sendlinger Mordweihnacht 1705 1742 Habsburgsk ockupation under Österrikiska tronföljdskriget 1789 Englischer Garten anläggs och stadens befästningar rivs 1806 München blir huvudstad i Kungariket Bayern (Königreich Bayern) 1825–1848 Kung Ludwig I: München blir en konststad med världsrykte 1839 Den första järnvägslinjen anläggs från München till Augsburg 1886–1912 Kulturell blomstringsperiod och tekniska framsteg under Prinzregent Luitpold 1918 Revolution och störtande av monarkin 1919 Bayerska rådsrepublikens utrop och fall 1923 Ölkällarkuppen misslyckas i München 1933–1945 Gleichschaltung under nazisttiden: München som "Hauptstadt der Bewegung" ("Rörelsens huvudstad") 1944 Omfattande bombningar av staden under andra världskriget 1945 Amerikanska trupper intar staden 1972 Olympiska sommarspelen 1972 1992 München-Franz Josef Strauss flygplats öppnas

Munkarnas plats På 800-talet bebodde bönder och några benediktinermunkar från Tegernsee ett område kring vilket en by framväxte som kallades Ze den Munichen (dialektalt för zu den Mönchen, "munkarnas plats"). Sedan dess är Münchens stadsvapen ett barn i munkkåpa, das Münchner Kindl. När större städer som Augsburg (en av de gamla romerska borgstäderna), Nürnberg och Regensburg dominerade administration och handel i Bayern var München fortfarande bara en liten by med lite bönder och munkarna från Tegernsee.

År 1158 etablerade Henrik Lejonet (hertig av Sachsen och Bayern och kejsar Fredrik I Barbarossas kusin) en tullstation för att övervaka frakterna av salt från det närliggande Salzburg i Österrike. Henrik brände ner byn, och byggde upp en stad med marknad och allt i förgreningen av floden Isar. Salthandeln blomstrade och staden växte snabbt. År 1180 tog Barbarossa München och gav staden till ätten Wittelsbach som kom att regera Bayern fram till år 1918. Det Wittelsbachska ättevapnet, tillika Bayerns flagga, med vita och blåa rutor, ser man på personbilar och motorcyklar från BMW och under Oktoberfest.

München hade i slutet av 1200-talet utvecklats till Wittelsbacharnas största stad, och år 1328 fick staden plötsligt en större betydelse sedan hertig Ludvig IV av Bayern blev romersk kejsare med hov i München.

Pest och krig miniatyr|220px|vänster|Münchens marknad omkring 1642.

Under medeltiden genomled staden år 1348 pesten. Ekonomiska problem och inflation ledde till revolter mot patricierfamiljer och judeförföljelser. Till slut tog masspsykos ett grepp om stadens invånare och den rike klädhandlare Hans Impler halshöggs vid Marienplatz. Wittelsbacharna svarade med att dra dit tung militär och bygga en skyddad och säker administrativ borg i staden.

Trettioåriga kriget miniatyr|220px|München omkring 1642

År 1632 intogs München av svenskarna under Gustav II Adolf, som blev så imponerad av residenset att han ville flytta hela byggnaden till Stockholm på hjul. Till slut nöjde han sig med en gisslan av 42 medborgare som skulle lösas ut mot 300 000 reichsthaler för att täcka krigsreparationer. Alla utom sex återvände tre år senare. I slutet av trettioåriga kriget drabbades München återigen av pesten varvid 7000 människor (en tredjedel av stadens invånare) dog.

Spanska tronföljdskriget Under spanska tronföljdskriget år 1701–1714 kämpade Maximilian II Emanuel av Bayern på den sedermera förlorande sidan och Bayern ockuperades av Österrike fram till 1714. Under prins Maximilian II Joseph av Bayerns tid tog ungerska husarer över stadens styrelse, och bönder och affärsfolk knotade kring det Österrikiska styvmoderliga behandlingen av Bayern. När Max dog år 1777 dog huvudgrenen av huset Wittelsbach ut med honom, och tronföljden övergick till Karl Theodor av Bayern, av Wittelsbacharnas gren från Mannheim. miniatyr|220px|Karta över München 1740. Karl Theodor av Bayern vägrade lämna Mannheim, och Münchenborna tyckte inte om honom. Folket svalt och Karl Theodor satte in grov militär för att kontrollera massorna. Ödet ville att en amerikan skulle lösa denna konflikt, Benjamin Thompson, också känd som greve Rumford. Rumford skapade skolor och arbete för de oroliga soldaterna, och år 1789 grundade han Englischer Garten, den engelska parken som kom att bli en folkets park, åtgärder som något lugnade befolkningen. Under revolutionsåren i Europa ockuperades München år 1800 av den franske generalen Jean Victor Moreau som lade sitt högkvarter på Wittelsbacharnas landsslott Nymphenburg.

Kungariket Bayerns huvudstad München blev huvudstad i Kungariket Bayern 1806.

Efter att under några decennier återigen varit föremål för ekonomiska kriser och förtryck av bönder resulterande i upprepade väpnade militära bestraffningar steg åter Münchens fana högt vid Napoleon I:s besök år 1805 när hans frus son, Eugène de Beauharnais, gifte sig med prinsessan Augusta av Bayern. Napoleon passade då på att befordra Max IV Joseph av Bayern från Prins och ärkehertig till kung av Bayern. Bayern blev ett kungadöme, och Napoleon tog som tack för besväret år 1812 med sig många bayrare under den ryska kampanjen av vilka 30 000 man vilka dog på slagfältet i slaget vid Austerlitz i kamp mot österrikare och ryssar. Under franskt tryck förbättrades villkoren för protestanterna och judarna i staden och ett mjukare liberalare statsskick infördes.

Den 17 oktober 1810 gifte sig Max Josephs son Ludvig I av Bayern med prinsessan Theresia av Sachsen, och det bayerska folket bjöds in till hästtävlingar och ölfest vilket kom att bli en tradition som fortfarande firas under den så kallade oktoberfest men nu istället förlagts till sista veckorna i september. Theresienwiese är då månad fylld med oändligt antal öltält, tivolin och influgna charterturister från hela världen, av vilka de flesta inte har en aning om vad man firar.

Ludvig I och Ludvig II miniatyr|240px|Domenico Quaglios tavla över Residenzstrasse upp mot Max-Joseph-Platz 1826.

Ludvig I av Bayern var född i Strasbourg och bestämde sig för att häva den franska trycket över Bayern och återinföra en patriotisk nationalism. Han återinförde Münchner Kindl som stadsvapen, vilket under Napoleons ockupation bytts ut mot det kejserliga lejonet, han flyttade universitet från Landshut in till München, byggde Odeonteatern, och anlade museer och konstgallerier. Hans fall vid 60 års ålder blev hans mätress, den 28-åriga danserskan Lola Montez. Han gav henne titeln grevinna av Landsfeld (Gräfin Marie von Landsfeld), vilket chockade regeringen och de radikala studenterna som till slut tvingade honom att lämna Lola, och han abdikerade i protest.

Den sista stora kungen av Bayern var romantikern Ludvig II av Bayern. Han lyfte kulturnivån i staden, anlade musikteatrar och i samarbete med Richard Wagner försökte han få München att bli ett centrum för musik i Europa. Han levde också ut sina fantasier genom att bygga sagoslottet Neuschwanstein vid foten av alperna, en romantisk borg med torn och tinnar. Han gick dock lite för långt i sin romantik och den bayerska regeringen förklarade honom sinnessjuk. Psykiatern Bernhard von Gudden följde med honom till slottet Berg där båda hittades döda vid sjöstranden under mystiska omständigheter år 1886. Ludwigs bror var sedan flera år sinnessjuk, och deras farbror Luitpold av Bayern tog över som regent. Under hans tid kom stadsdelen Schwabing att bli ett Münchens Montmartre, vilket en generation senare drog till sig konstnärer från hela Europa, bland dessa en bitter ung konstnär från Wien, Adolf Hitler.

Prinzregent Luitpold Under prinsregenten Luitpold (1886-1912) skapades bland annat Prinzregentenstrasse och Prinzregententheater; München upplevde ett kulturellt- och ekonomiskt uppsving. År 1896 gavs kulturtidskriften Die Jugend ut för första gången i München, vilken gav namn åt jugendstilen. Kring år 1900 byggdes framförallt i Schwabing ett antal byggnader i jugendstil.

År 1901 hade München 500 000 invånare och var efter Berlin och Hamburg Tysklands tredje största stad. År 1903 grundades Deutsches Museum.

Första världskriget Kriget välkomnades till en början och från Feldherrnhalle hölls patriotiska sammankomster. Staden fick också rustningsindustrier. Efterhand kom läget att drastiskt ändras när det blev problem med livsmedelstillgången. 1916 började de första hungerdemonstrationerna. I början av 1918 startade stora strejker i rustningsfabrikerna och ett stort missnöje mot kungen bredde ut sig.

Den oroliga mellankrigstiden Bayerska rådsrepubliken Huvudartikel: Bayerska rådsrepubliken

Vid första världskrigets slut fick den socialdemokratiska flanken vind i seglen, och i november 1918 under krigets sista dagar ledde Kurt Eisner arbetare och bönder från Theresienwiese genom Münchens gator till Mathäser Brauhaus där den Bayerska rådsrepubliken stiftades. Man invaderade sedan det kungliga residenset och den sista kungen av huset Wittelsbach, Ludvig III av Bayern flydde i bil.

Politiska våldsdåd präglade München de första sex månaderna år 1919. Högerkrafter kritiserade Kurt Eisner som berlinare och jude, och han sköts ner tre månader senare av en aristokrat som hoppades bli högerns hjälte. München styrdes en tid av anarkister, renläriga kommunister, kontrarevolutionära krafter, och staden kom mer och mer att förlora prägeln av konst och kultur och blev i stället centrum för extrema politiker och arméstyrkor.

München och nazismen

miniatyr|Hitler och Mussolini i München 1939. München utvecklades efter första världskriget till ett centrum för nazismen. Sedan nazisterna tagit över makten 1933 utsågs München till Hauptstadt der Bewegung - Rörelsens huvudstad. Adolf Hitler hade dragits till staden i maj 1913 för att verka som konstnär. Efter första världskriget 1918 återvände Hitler till München som korpral och arbetade en tid med att "utbilda" soldater i nationalistiska antimarxistiska ideal, vilket fick honom att komma i kontakt med Tyska arbetarpartiet som år 1919 hade 40 medlemmar och mest förlade sina aktiviteter till Münchens ölstugor.

Det fanns ett politiskt stöd för högerextremistiska våldshandlingar på gatorna, och när Münchens polischef Pöhner tillfrågades om han kände till att det fanns politiska mördarjuntor på gatorna svarade han: "Ja, men inte tillräckligt många". Många drömde om att störta republiken, återinsätta Tyskland som Europas största makt, och återge armén dess forna ställning. Hitler fick hand om propagandaarbetet och började organisera ett massmöte och 2 000 personer att kom till mötet den 24 februari 1920 i festsalen på Hofbräuhaus.