miniatyr|Afrikaanstalande efter provins: under 10 %, 10–50 % och över 50 %
Afrikaans är ett västgermanskt språk som talas främst av de vita afrikanderna och av de färgade i Sydafrika och Namibia. Afrikanderna härstammar från invandrare som främst kom från Nederländerna under 1600-talet. Språket afrikaans bygger därför i grunden på nederländska och utmärks bland annat av delvis förenklad grammatik och ett flertal iögonfallande språklån från bland annat malajiska, bantuspråk, khoisan och portugisiska. Ordförrådet överensstämmer dock till mer än 96 procent med nederländskans, även om vissa förskjutningar i stavning och betydelse har skett. Tidigare kallades afrikaans på engelska ofta Cape Dutch eftersom boerna ursprungligen bodde endast i Kapprovinsen. Mer skämtsamt kallades språket också baby Dutch.
Afrikaans skrevs under en period på 1800-talet med arabisk skrift bland malajerna, som levde främst i Kapstaden, som ett religiöst språk.
Flera framstående och internationellt kända författare skriver på afrikaans, till exempel André Brink, Breyten Breytenbach, Etienne Leroux, Marlene van Niekerk, Karel Schoeman och Etienne van Heerden. Den första roman som översattes direkt från afrikaans till svenska var Magersfontein, O Magersfontein av Etienne Leroux (2007).
Klassificering
Indoeuropeiska språk Germanska språk Västgermanska språk Lågtyska-nederländska språk Nederländska språk Afrikaans (språkkod af) Flamländska Nederländska
Afrikaans tillhör sin egen subgrupp av de västgermanska språken. Dess närmaste språksläkting är det ömsesidigt begripliga moderspråket, nederländska. Andra västgermanska språk i släktskap med afrikaans är tyska, engelska, frisiska och de icke-standardiserade språken lågtyska och jiddisch.
miniatyr|stående|Tvåspråkig skylt på afrikaans och engelska. Texten lyder "Se upp för flodhästar."
Afrikaans och nederländska Uppskattningsvis 90 till 95 procent av afrikaans ordförråd härrör från nederländskan, och det existerar endast ett fåtal lexikaliska skillnader mellan de två språken. Afrikaans har en betydligt mer regelbunden morfologi, grammatik och stavning. Det råder en viss grad av ömsesidig begriplighet språken emellan, framförallt i skriftlig form.
Afrikaans har dock erhållit en del lexikala och syntaktiska lån från ett flertal andra språk såsom malajiska språk, khoisanspråken, portugisiska och bantuspråken, samtidigt som afrikaans påverkats påtagligt även av sydafrikansk engelska. Talare av nederländska konfronteras av färre icke-kognater när man lyssnar på afrikaans än när en talare av afrikaans lyssnar på nederländska. Den ömsesidiga förståelsen tenderar således att vara något asymmetrisk då det är lättare för talare av nederländska att förstå afrikaans än för en talare av afrikaans att förstå nederländska.
Överlag så kan det ändå sägas att den ömsesidiga förståelsen mellan nederländska och afrikaans är bättre än den mellan nederländska och västfrisiska eller den mellan danska och svenska. Den sydafrikanske poeten och författaren Breyten Breytenbach sade i försök att beskriva distinktionen att skillnaden mellan standardnederländska och afrikaans kan jämföras med den mellan två dialekter.S. Linfield, intervju i Salmagundi; 2000.
Historia Ursprung Afrikaans uppstod i området kring nederländska Kapkolonin genom en gradvis avvikelse från de europeiska nederländska dialekterna under 1700-talet. Så tidigt som vid mitten av 1700-talet tills så nyligen som vid mitten av 1900-talet kallades afrikaans i standardnederländskan för köksspråket () vilket visade på den bristande prestigen som språket hade och även inom utbildningsväsendet i Afrika. Andra namn för det nederländska språket som talades i Kapkolonin var (Kap-holländska) och andra mer nedsättande termer innefattade , och (stympad/bruten/ociviliserad holländska) precis som (inkorrekt nederländska).
Hans den Besten skriver att modern afrikaans kan härledas från två källor:Hans den Besten, 1989. From Khoekhoe foreignertalk via Hottentot Dutch to Afrikaans: the creation of a novel grammar. In Pütz & Dirven (eds.), Wheels within wheels: papers of the Duisburg symposium on pidgin and creole languages, sid 207–250. Frankfurt am Main: Peter Lang. Nederländskan som talades i kapkolonin, direkttransplantation av europeisk nederländska till Sydafrika Hottentott-holländska, ett pidginspråk med ursprung i det blandspråk som uppstod mellan de nederländska kolonisatörerna och Khoikhoi-folket.
Med detta synsätt kan det således sägas att afrikaans varken är ett kreolspråk eller en direkt ättling till den europeiska nederländskan, utan en fusion av dessa tungomål.
Utveckling
Afrikaans kan härledas till en grupp av nederländare som slog sig ner vid Godahoppsudden år 1652. Denna minikoloni fungerade som en proviantstation för de skepp som seglade förbi på sin väg till Ostindien. Dessa nederländare talade diverse dialekter med varandra med ett huvudtryck på tungomålet från Zuid-Holland. Under loppet av en kort tid utvecklade sig afrikaans kraftigt, och redan under mitten av 1700-talet var afrikaans att se som ett självständigt språk.
Språkutvecklingen
Ännu idag har forskare inte kunnat enas om vad som är grunden till den väldiga språkutveckling som på kort tid påverkade afrikaans. Några kallar språket för avancerad kreol, och menar att den nederländska minoriteten var tvungen att anpassa sig efter en mångspråkig befolkning som vid tiden bestod av handelsmän och slavar. Denna teori bygger på den snabba förenklingen av nederländska som resulterade i ett pidgin-lingua-franca, som användes som det enda gemensamma språket som talades av invånarna i Kapkolonin – nederländare, malajer, portugiser, hottentotter och franska hugenotter. Andra experter, speciellt bland afrikander, menar att afrikaans är nederländska som genomgått en helt naturlig utveckling och hänvisar likaså till hur engelskan förändrats under tidigare århundraden. Detta är dock ett osäkert argument då nederländska utvecklade sig till afrikaans under loppet av några få generationer.
I vilket fall är det säkert att afrikaans förutom vissa ordlån inte har påverkats nämnvärt av de andra inhemska afrikanska språken.
Utveckling till statsspråk År 1806 övergick kapkolonin i brittisk ägo, och framöver stod afrikaans därför i ständig konkurrens till det engelska språket, som vid den tiden innehade en tydligt högre status. Kontakten med engelskan ledde till ett flertal lån i flera språkområden.
1875 grundades föreningen Genootskap van Regte Afrikaners (afrikaans för gemenskap för äkta afrikander) i Paarl. Det var då arbetet för ett erkännande av afrikaans som eget självständigt språk påbörjades. Afrikaans sågs fortfarande under 1800-talet som en dialekt av nederländskan. Detta blev i huvudsak ett motstånd mot engelsmännen men också mot de mer konservativa afrikanderna som dominerade inom kyrkan. Föreningen utgav 1876 den första afrikaans-språkiga tidskriften Die Afrikaanse Patriot. Föreningen arbetade även med ordböcker och gav ut de första böckerna på afrikaans. Tanken om afrikaans som ett eget språk började sprida sig, och 1901 skrev tysken Heinrich Meyer-Benfey om språket.Heinrich Meyer-Benfey: Die Sprache der Buren. Einleitung, Sprachlehre und Sprachproben. Fr. Wunder, Göttingen 1901. 5 maj 1925 avskaffades nederländska som officiellt statsspråk och ersattes då med afrikaans som tillsammans med engelskan erkändes som officiella myndighetsspråk i hela den Sydafrikanska unionen. 1933 översattes bibeln till afrikaans.
miniatyr|Afrikaanse Taalmonument i Paarl. 1975 uppförde den sydafrikanska regeringen Afrikaanse Taalmonument i Paarl, där Genootskap grundats och cirka 50 kilometer norr om Kapstaden. Minnesmonumentet ska representera betydelsen av afrikaans. (taal är det afrikaanska och nederländska ordet för språk.)
Status under senare år År 1976 infördes att afrikaans, tillsammans med engelska, blev de enda tillåtna undervisningsspråken för den svarta befolkningen, även för dem som ej hade språket som modersmål. Som reaktion till det uppstod kravaller som kom att kallas skolupproren i Soweto, den 16 juni 1976. Afrikaans hade under apartheid en mycket stark ställning och fick starkt stöd från staten. Efter apartheids fall fick Sydafrika en mängd officiella språk, och afrikaans blev ett av dem.
Sedan början av 1990-talet finns det för första gången någonsin fler icke-vita talare av afrikaans än vita.
Språkgeografi Land Antal talare Andel År Referens 43 741 0,26% 2016 8 082 0,39 % 2011 och 11 247 0,021 % 2011 36 0,002 % 2011 219 760 10,4 % 2011 21 123 0,52 % 2006 6 855 082 13,5 % 2011 28 406 0,01 % 2016 Totalt 7 187 477
Afrikaans talas huvudsakligen i Sydafrika och Namibia samt av mindre grupper i närliggande sydafrikanska stater. Efter andra boerkriget uppstod en ny gemenskap av afrikaanstalande grupper i Patagonien efter att 600 familjer utvandrat för att undkomma förföljelser i Sydafrika. Dessa grupper emigrerade huvudsakligen till Sarmiento i Chubut.
I Sydafrika är afrikaans modersmål för cirka 13,5 procent av befolkningen. Således är afrikaans det tredje största av de elva talade officiella språken. Sedan mitten av 1980-talet talas afrikaans av en icke-vit majoritet varav 50,2 procent färgade, 39,5 procent vita, 8,8 procent svarta, 0,9 procent asiatiska och 0,6 procent övriga. Enligt 2007 års Community Survey uppskattas nu att det finns cirka 6,44 miljoner afrikaans-språkiga modersmålstalare (vita: 2,76 miljoner - inklusive Namibia, färgade: 3,44 miljoner - inklusive Namibia, svarta: 0,24 miljoner (exklusive Namibia), indier: färre än 10 000).
Afrikaans talas av några hundratusen invånare i Namibia, där det även har en väletablerad funktion som lingua franca mellan de olika etniska grupperna. Det talas vidare bland mindre grupper invånare i Australien, Botswana, Kanada, Lesotho, Malawi, Nya Zeeland, Mauritius, Zambia och Zimbabwe. Språket brukar uppdelas i huvuddialekterna västra kap, Oranjefloden respektive östra kap. Förutom de som talar afrikaans som modersmål förstås språket av miljontals människor ytterligare i Sydafrika och Namibia.
Morfologi Substantiv Substantiv i afrikaans har inget flekterande kasussystem, och har inget grammatiskt genus. Dock finns det, liksom i andra germanska språk, en distinktion mellan singular- och pluralformerna hos substantiven. Den vanligaste markeringen på plural är suffixet -e, men flera vanliga substantivs ändelse i plural är -s. Ett antal vanliga substantiv har oregelbundna ändelser:
engelska afrikaans nederländska svenskachild, children kind, kinders kind, kinderen barn, barnwoman, women vrou, vroue (vrouens) vrouw, vrouwen kvinna, kvinnorshirt, shirts hemp, hemde hemd, hemden skjorta, skjortor
Inget grammatiskt kasus existerar för substantiv, adjektiv och artiklar.
Bestämd artikelObestämd artikel engelska afrikaans nederländska engelska afrikaans nederländskathe die de/het a(n) 'n een/'n
Adjektiv Adjektiv kan ifall de företräder ett substantiv böjas. Som en generell regel så böjs flerstaviga attributadjektiv. Enstaviga attributadjektiv behöver dock inte böjas, vilket huvudsakligen beror på ett antal tämligen komplexa fonologiska regler. När ett adjektiv böjs så tar adjektivet vanligen ändelsen -e och ett antal morfologiska förändringar kan uppstå. Till exempel, när ändelsen t efterföljs av ett -ljud försvinner adjektivet ej utan böjs som reg (nederländska: recht), men vid böjning blir det (regte). Ett liknande fenomen appliceras på apokope i t efter . Till exempel, adjektivet vas blir vaste vid flexion. Omvänt, adjektivändelser på -d (uttalat ) or g (uttalat ) som följs av en lång vokal eller diftong mister -d och -g vid flexion. För exempel, se:
Predikativ Gloss Attributivgoedgoodgoeielaaglowlaehooghighhoë
I vissa extraordinära exempel så tillförs också en ytterligare markering efter synkope på en intervokalisk konsonant. Exempelvis,
oud (gammal) – ou (när det företräder ett substantiv)