Rijeka (uttal: , italienska och , , se även andra namn) är en stad i Kroatien. Staden har 128 624 invånare (2011) och är huvudort och största tätort i Primorje-Gorski kotars län.
Rijeka är belägen vid floden Rječinas mynning i Adriatiska havet och är främst en handels- och industristad med en växande och allt mer betydande turist- och tjänstesektor. I staden finns en stor godshamn, skeppsvarv och oljeraffinaderi. Rijeka är landets viktigaste hamnstad för godstrafik, ett utbildningscentrum samt det ekonomiska och kulturella centret vid Kvarnerviken i nordvästra Kroatien. Sett till invånarantalet är Rijeka landets tredje största stad.
Med devisen "mångfaldens hamn" stod Rijeka under år 2020 värd som europeisk kulturhuvudstad.
Etymologi Rijeka har historiskt haft en mångkulturell prägel och kontakter med olika kulturer vilket innebär att det finns flera språkliga och dialektala varianter av stadens namn. Stadens namn på kroatiska (Rijeka), italienska (Fiume), slovenska (Reka) liksom de lokala čakaviska namnvarianterna (Reka eller Rika) betyder alla 'flod' på respektive språk och dialekt.
Historiskt har staden kallats Tharsatica, Tharsatico, Tharsaticum, Vitopolis eller Flumen på latin och Sankt Veit am Flaum eller Pflaum (med betydelsen "Sankt Vitus vid Rječina") på tyska. Det äldre tyska namnet "Sankt Veit" härleds från namnet på stadens skyddshelgon Sankt Vitus och "Flaum" eller "Pflaum" är äldre tyskspråkig benämning för floden Rječina.
Det italienskspråkiga namnet Fiume var Rijekas officiella namn fram till år 1947 då staden som ett resultat av Parisfreden överlämnades till Jugoslavien. I samband med det jugoslaviska maktövertagandet blev det kroatiska namnet Rijeka stadens officiella namn. Den kroatiska namnvarianten används sedan dess vanligtvis i internationell litteratur och media med undantag för italiensk- och ungerskspråkig litteratur där den italienska namnformen vanligtvis återges. Den italienska namnformen användes under den habsburgska, sedermera österrikiska och österrikisk-ungerska perioden i stadens historia och anammades av ungrarna. I modern tyskspråkig litteratur används idag vanligtvis den kroatiska namnformen medan den italienska namnformen är etablerad i ungerskt språkbruk.
Smeknamn och slogan Det kanske vanligaste smeknamnet för Rijeka är "Grad koji teče" (Staden som flyter). Smeknamnet har givit upphov till stadens inofficiella slogan "Volim grad koji teče" (Jag älskar staden som flyter) som återfinns på bland annat souvenirer, dekaler och klistermärken. Detta smeknamn och slogan anspelar på stadsnamnets etymologiska ursprung (kroatiskans 'Rijeka' och italienskans 'Fiume' som båda betyder 'flod'), på floden Rječina som mynnar ut i Adriatiska havet i den centrala delen av staden samt förekomsten av källvatten i Rijeka-området.
Historia miniatyr|260px|Staden kring förra sekelskiftet.
Förhistoria Neolitiska bosättningar har hittas i regionen och den tidigaste moderna bosättningen på platsen var keltiska Tarsatica som låg i vad som idag är stadsdelen Trsat. Tarsatica låg på en höjd och i den naturliga hamnen under höjden samt i det kustnära området har lämningar efter den illyriska folkstammen liburnerna påträffats. Staden behöll länge sin dubbla karaktär. Med sitt strategiska läge vid Adriatiska havets nordligaste del började staden utvecklas mer redan under romarriket.
Rijeka under Habsburgarna (1446–1918) År 1446 införlivades staden i det Habsburgska riket men det var först från mitten av 1700-talet som staden började växa i betydelse tack vare de goda kommunikationerna via såväl sjöfart som landtransporter på väg och senare även järnväg. Efter ett beslut fattat av den tysk-romerska kejsaren Karl VI fick stadens hamn 1719 status som frihamn.Muzej-rijeka.hr - Rijekas stadsmuseum Efter ett beslut av kejsarinnan Maria Teresia 1769 kom denna status att omfatta hela staden Rijeka. Under 1700- och 1800-talet styrdes staden av österrikare, ungrare och kroater för att 1870 slutligen knytas till den ungerska kronan inom Dubbelmonarkin. Rijeka kom att styras direkt från Budapest som utsåg en guvernör att leda staden. Rijeka förblev dock en självständig enhet, ett så kallat corpus separatum, inom den ungerska rikshalvan. Under en kort period (1809–1814), var Rijeka ockuperat av Frankrike, men återföll sedan till habsburgarna (Österrike-Ungern).
Mellankrigstiden (1918–1939) Efter att Österrike-Ungern upplösts 1918 kom staden att bli ett föremål för en maktkamp mellan Italien och det då nybildade Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (från 1929 benämnt Jugoslavien). Rijekas befolkning var etniskt blandad och italienarna utgjorde en majoritet i själva staden. Kroaterna utgjorde den största minoriteten i vad som idag är stadens centrala delar samtidigt som de utgjorde en absolut majoritet på landsbygden och i omgivande byar och städer. Dispyten kulminerade i en serbisk ockupation 1918 vilken avbröts 1919 av en internationell styrka bestående av italienska, brittiska, amerikanska och franska trupper. Efter att Österrike-Ungern formellt hade upplösts besatte den italienske poeten och ultranationalisten Gabriele d'Annunzio staden med sin egen frikår år 1919. Dispyten mellan Italien och Jugoslavien fortsatte vilket resulterade i Rapallofördraget 1920 i vilken länderna kom överens om att förklara Fiume (stadens officiella italienska namn) en självständig stat vid namn Fristaten Fiume. 1922 skedde en lokal fascistisk kupp som lade staden i italienska händer, självstyret upplöstes, och den 30 mars 1924 annekterades och införlivades staden med det då fascistiska Italien. Den lokala kroatiska befolkningen utsattes för en aggressiv italieniseringpolitik och diskriminerades systematiskt.
Andra världskriget (1939–1945) miniatyr|260px|Brittiska flygvapnets bombningar av hamnen 1944. Rijeka blev svårt drabbat av förstörelse under andra världskriget. Rijekas hamn utsattes av omkring 30 bombräder från de allierade och 1945 skulle de retirerande tyskarna komma att förstöra uppemot 90 % av hamnens faciliteter.Muzej-rijeka.hr - Rijekas stadsmuseum Först efter krigsslutet skulle staden komma att tillfalla Jugoslavien.
Efterkrigstiden (1945–1991) I samband med Parisfreden 1947 tillföll staden officiellt delrepubliken Kroatien i Jugoslavien och en massiv utflyttningsvåg av italiensktalande följde. 58 000 av totalt 66 000 italiensktalande Rijekabor valde att gå i exil framför att stanna kvar och drabbas av den diskriminering och förföljelse som de italiensktalande ofta fick uppleva när de var i händerna på den jugoslaviska (framför allt kroatiska) befolkningen och hos den nyinrättade jugoslaviska kommunistiska statsförvaltningen.
Under hela efterkrigstiden upplevde staden en stark ekonomisk tillväxt och under det kroatiska självständighetskriget 1991–1995 förskonades staden fysiskt från de bittra strider som följde på Kroatiens utträde ur den jugoslaviska federationen.
Geografi och klimat Rijekas geografiska position är 14° 26' östlig longitud 45° 21' nordlig latitud.
I Rijeka råder medelhavsklimat som karaktäriseras av milda vintrar och varma somrar. Månaderna juli–augusti är de varmaste månaderna och den genomsnittliga medeltemperaturen uppgår då till över 20 °C. Under månaderna november–april ligger den genomsnittliga medeltemperaturen under 10 °C. Snöfall under vintermånaderna är ovanliga men förekommer. Den mest nederbördsrika månaden är oktober.
Normala temperaturer och nederbörd i Rijeka:
Politik och administration miniatyr|Rijekas stadshus år 2016.
Politisk ledning Rijekas stadsfullmäktige är stadens högsta beslutande organ. Det består av 37 råd (mandatperioden 2017–2021), en ordförande och två ställföreträdande ordföranden. Råden väljs i allmänna och direkta lokala val. Deras mandatperiod löper över fyra år. Stadsfullmäktige sammanträder i Stadshuset.
Sedan Kroatiens självständighet år 1991 och införandet av flerpartival har Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP) dominerat den lokala politiken. Partiet har regerat med egen majoritet, med hjälp av stödpartier eller ingått i valallianser med center–vänster-partier. På grund av de lokala socialdemokraternas regeringstid som från år 1991 har varat i över två decennier framhålls staden inte sällan som "socialdemokratins högborg" i Kroatien. Av denna anledning bär staden smeknamn som "Röda Rijeka" och liknande.
Valallianser och partier i Rijekas stadsfullmäktige för mandatperioden 2017–2021 Antal mandat Kroatiens socialdemokratiska parti (SDP), Primorje-Gorski kotar-alliansen (PGS), Kroatiska pensionärspartiet (HSU), Istriska demokratiska församlingen (IDS), Kroatiska labouristerna – Arbetarpartiet (HL), Självständiga demokratiska serbiska partiet (SDSS), Kroatiska bondepartiet (HSS) 15 Kroatiska demokratiska unionen (HDZ) 7 Ungdomsaktionen (AM), Mänsklig sköld (ŽZ), KRAFT – Folkets och medborgaraktivismens parti (SNAGA) 5 Väljarkårens kandidatlista 4 Listan för Rijeka, Pametno 2 Oberoende listornas bro (Most) 2 Kroatiska folkpartiet – liberaldemokraterna (HNS), Kroatiska kustlandets, Gorski kotars, öarnas och Rijekas autonoma regionala parti (ARS), Partiet för kroatisk demokratisk aktion (SDAH) 2 Totalt antal mandat 37
Administrativ indelning Staden Rijeka består av två bosättningar: tätorten Rijeka (128 384 invånare år 2011) och samhället Sveti Kuzam (240 invånare år 2011). I administrativ bemärkelse är staden indelad i 34 lokalnämndsområden. Dessa styrs av en lokalnämndsstyrelse vars medlemmar väljs för en mandatperiod på fyra år. Antalet styrelsemedlemmar avgörs av antalet invånare i lokalnämndsområdet. I lokalnämndsområden med upp till 7 500 invånare består lokalnämndsstyrelsen av fem medlemmar och i lokalnämndsområden med 7 500–11 000 invånare består styrelserna av sju medlemmar.
Lokalnämndsområdena har i de flesta fall samma namn som de stadsdelar som ligger inom deras jurisdiktion – men det finns undantag. Lokalnämndsområdet Sveti Nikola motsvarar till exempel stadsdelen Krnjevo. Vissa stadsdelar är uppdelade i två lokalnämndsområden. Ett exempel på detta är stadsdelen Vežica som administrativt är uppdelad i lokalnämndsområdena Gornja Vežica och Podvežica. Lokalnämndsområden med dubbla namn upptar i administrativ bemärkelse vanligtvis två stadsdelar. Ett exempel på detta är Rijekas centrala lokalnämndsområde Školjić-Stari grad där både stadsdelen Školjić och Stari grad (Gamla stan) ingår. Till skillnad från lokalnämndsområdena saknar stadsdelarna administrativ betydelse.
+ Banderovo Belveder Brajda-Dolac Brašćine-Pulac Bulevard Centar-Sušak Draga Drenova Gornja Vežica Gornji Zamet Grad Trsat Grbci Kantrida Kozala Krimeja Luka Mlaka 500px|Karta som visar Rijekas lokalnämndsområden. Orehovica Pašac Pećine Pehlin Podmurvice Podvežica Potok Srdoči Sveti Kuzam Sveti Nikola Svilno Školjić-Stari grad Škurinje Škurinjska Draga Turnić Vojak Zamet
Rijekas storstadsområde Rijeka är huvudort i Rijekas stadsagglomeration, ett storstadsområde bestående av mindre orter och kommuner i stadens närhet som ur geografisk, kulturell, ekonomisk och politisk synpunkt graviterar mot Rijeka. Rijekas stadsagglomeration har mer än 240 000 invånare. Förutom Rijeka ingår orterna och kommunerna Čavle, Kastav, Klana, Kostrena, Kraljevica, Lovran, Mošćenička Draga, Opatija och Viškovo i storstadsområdet.</small>
Ekonomi och infrastruktur Ekonomi miniatyr|Del av Rijekas hamnområde år 2017. Näringslivet i Rijeka har länge dominerats av sjöfarten. Staden är Kroatiens största hamnstad för godstrafik och i Rijeka eller dess omedelbara närhet finns två stora skeppsvarv – 3 maj och Viktor Lenac i grannkommunen Kostrena. Kroatiens största rederi, Jadrolinija, har sitt huvudkontor i staden. Tillverknings-, bygg-, handels-, transport- och lagerindustrin samt vetenskaplig och teknisk verksamhet utgör stommen i den lokala ekonomin och står för 85 procent av stadens intäkter.
Turism