Jul är en huvudsakligen kristen högtid som årligen firas över hela världen till minne av Jesu födelse,Christmas, Merriam-Webster. Hämtad 2015-12-25.Martindale, Cyril Charles."Christmas". The Catholic Encyclopedia. Vol. 3. New York: Robert Appleton Company, 1908. enligt tradition framförallt den 25 december (juldagen)."The Global Religious Landscape | Christians". Pew Research Center. 18 december, 2012. Hämtad 25 december 2015. Högtiden förbereds genom advent och avslutas trettondedag jul som firas till minne av att de vise männen kom fram till Betlehem.
Julhögtiden har karaktär av familjehögtid för de flesta människor i kristna länder, men det förekommer också att ensamma bjuds till hemmen. Julfirandet är i dag en blandning av religiösa och sekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen. Många firar jul med få, eller inga, religiösa inslag. Tidpunkten för julfirandet har förkristna anor då man inom flera förkristna kulturer firat vintersolståndet, och ordet jul är forngermanskt och förknippat med Oden eller "Julir" alternativt "Julfar", men idag finns mycket liten kunskap om det förkristna julfirandet och mycket få av de förkristna traditionerna har bevarats.
Etymologi Ordet jul är ett nordiskt ord med dunkelt ursprung. Det finns inte bara i urnordiskan utan också i gotiskan. Ordet skulle kunna vara av germanskt ursprung, och sannolikt var då den urgermanska formen jehwla. Ordets ursprungliga betydelse är omstridd, men den kan ha betytt "fest" eller "högtid". Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var jehwla. Ordet lånades tidigt in i finskan, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finskan lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul". Uppenbarligen fanns här redan en stor fest, sannolikt i samband med midvintersolståndet, som kallades jul.
Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr. skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari.
Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det förkristna firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".
Historia thumb|stående|Kristus som Sol Invictus.Julen har genom historien firats av olika orsaker och därtill förknippats med olika seder. Julen har även äldre, förkristna anor, några av dessa är den romerska religionens Saturnalia och germanska kulturers förkristna julfirande. I samband med Nordens kristnande kristianiserades det germanska julfirandet, det vill säga kristna traditioner infördes i julfirandet och julfirandet flyttades till den 24-25 december, i enlighet med den romersk-katolska kyrkans tradition. Dock behölls namnet jul för den nya högtiden. I Heimskringla av Snorre Sturlasson benämns Håkon den gode som den som kristnade Norge och ersatte det germanska julfirandet med det kristna. Han stiftade enligt sagalitteraturen även en lag att vid tiden för det nya julfirandet skulle alla dricka öl och fortsätta firandet så länge ölen räckte eller betala böter.
Högtider som firats kring vintersolståndet Vid slutet av året firades inom många kulturer/religioner en högtid för att vinna gudarnas välvilja inför det kommande årets skördesäsong.Simek, Rudolf (2007) translated by Angela Hall. Dictionary of Northern Mythology. D.S. Brewer, sid: 379-380,
Den persiska guden Mitras födelsedag
I antikens Persien dyrkades solguden Mithra vid sidan om högguden Ahura Mazda. Genom kulturella kontakter spreds i slutet av första århundradet en kraftigt bearbetad mithrasdyrkan till Romarriket, där gudsgestalten fick namnet Mithras. Tvärt emot vad som ofta påstås, firade Mithras-anhängare i Romarriket inte Mitras födelsedag vid vintersolståndet, men däremot firade det romerska kejsardömet i allmänhet den Obesegrade Solens dag några dagar senare, 25/12, fr.o.m. år 274 e.Kr. Romerska mithrasanhängare tänkte sig Solguden som Mithras vän och följeslagare, och de avbildas på antika reliefer bredvid varandra. I dagens Iran firas Mitras födelsedag, Mehregan, den 2 oktober, men skall inte förväxlas med den iranska midvinterfesten Shab-e Yalda (21 december). I samband med kristendomens spridning i Rom kan romerska traditioner ha influerat tidsbestämmelsen för firandet av Jesus födelse.
Saturnaliefesten I antikens Rom hölls i december en fest till guden Saturnus ära, Saturnaliefesten (latin Saturnalia). Då bytte slavar och herrar roller, man gav varandra presenter och en uppsluppen stämning rådde.
Dies natalis solis invicti Sol invictus, latin för "Den obesegrade solen", var en romersk religion relaterad till solguden Elagabalus Sol invictus.
Det finns också belägg för att det i Rom firades en festival den 25 december som kallades Dies natalis solis invicti, "den obesegrade solens födelsedag", till Sol invictus ära. Enligt professor Steven Hijmans finns det dock inget belägg för att detta firande föregår det kristna julfirandet, även om firandet av vintersolståndet på eller omkring den 25 december däremot var väletablerat i Romarriket.Hijmans, S.E., Sol, the sun in the art and religions of Rome, 2009, s. 588.
Den forngermanska och fornnordiska julen
miniatyr|left|Midvinterblot målning av Carl Larsson i Nationalmuseets trapphall.
Den förkristna julen var både en period och en religiös högtid som firades av de historiska germanska folken under vintern. De tidigaste hänvisningarna till julen är genom germanska månadsnamn Ærra Jéola (före jul) eller Jiuli och Æftera Jéola (efter jul). Forskare har associerat högtiden till guden Oden, hans vilda jakt och den anglosaxiska Modranicht (som inträffade på julafton).
Julens speciella gud var eventuellt Jólnir, som är ett av Odens många namn.Óðins nǫfn Odens namn (ur tulorna). Namnet Jólnir nämns i strof 7.Inom skaldediktningen finns endast en förekomst av Jólnir som namn på Oden, nämligen i Eilif Gudrunssons Þórsdrápa, strof 12 (13).Hjalmar Falk, Odensheite (Uppslagsord: Jólnir).Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, 2007, sid 180f (Jólnir) och sid 379f (Yule).
Uttrycket "dricka jul" förekommer för första gången i kvädet Hrafnsmál av Torbjörn hornklove från omkring år 900, där det i sjätte strofen sägs om den krigiske kung Harald Hårfager att han ville "dricka jul" ute på havet.
Julfirandet var enligt Snorre Sturlasson ursprungligen ett blot (offermåltid) vid midvinter, det vill säga mitten av januari, i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstridd.Mattias Axelsson Hölls midvinterblotet vid vintersolståndet?
Den kristna julen miniatyr|Jesu födelse, målning av den nederländske konstnären Gerrit van Honthorst (1590/1592 – 1596). Jul kallas på nordiska språk samt finska och estniska även den högtid som kristna firar den 25 december till minne av Jesu födelse natten mellan 24 och 25 december.
Irenaeus (c. 130–202) daterade att Maria blev havande med Jesus den 25 mars samma datum som Jesu korsfästelse enligt den romerska kalendern och att födelsen inträffade nio månader efter, den 25 december. Sextus Julius Africanus (c. 160–c. 240) beskrev år 221 att den 25 december, blivit det mest accepterade datumet bland kristna för firandet av Jesu födelse.
Påven Liberius fastställde datum för juldagen till den 25 december år 354. Enligt en gammal tolkning av 1 Mos. skapades världen vid vårdagjämningen. Den 25 mars betraktades alltså som Marie bebådelsedag och Kristi födelse beräknades till nio månader därefter, 25 december.Focus uppslagsbok, Almqvist & Wiksell, 1970 Firandet av Jesu födelse ersatte företrädesvis det romerska firandet av solguden som hölls vid midvintern, men även andra hedniska folk i västerländerna firade redan sina egna typer av högtider vid midvinter. Övergången från de gamla folkens traditioner och seder till kristendomen underlättades genom att midvinter redan var en högtid som inföll 9 månader efter vårdagjämningen vid tiden runt Kristi födelse. På 300-talet hade dock vintersolståndet och vårdagjämningen flyttats tillbaks ca tre dygn på grund av brister i den julianska kalendern och kejsar Konstantin flyttade då vårdagjämningen (men inte Marie bebådelsedag) till den 21 mars. Ljusets återvändande till jorden efter midvinter har fått symbolisera det andliga tecknet för Jesu födelse. Vintersolståndet infaller därför nuförtiden något tidigare på grund av denna ändring i kalendern.
Den västkristna kyrkan var genom påven Liberius beslut år 354 först med att fastställa juldagen till den 25 december (9 månader efter Marie bebådelsedag) och samtliga länder i väst har denna högtidsdag. Inom den östkristna kyrkan har trettondedag jul, epifania, ofta en starkare ställning än julen. Denna dag firas där till minne av Jesu dop eller hans födelse. Eftersom den kristna julens första helgdag är den 25 december, inleds helgen klockan 18 kvällen innan, därav namnet julafton.
Julen i kyrkoåret Här beskrivs kyrkoåret i västkyrkan. Östkyrkans kyrkoår är liknande. Kyrkoåret består av två stora cykler - påskcykeln och julcykeln - samt en rad enskilda helgdagar. Varje cykel består av en förberedelsetid, en festperiod och en efterfirningstid. Julcykelns förberedelsetid kallas Advent och efterfirningstiden kallas i katolska kyrkan tiden under året, och i Svenska kyrkan Trettondedagstiden eftersom den följer efter Trettondedagen. Källor: Stockholms katolska stift: Påbjudna helgdagar. Läst 2020-12-27
Typ av tidKyrkoårstidInfallerLiturgisk färg Förberedelsetid Advent Fjärde söndagen före Jul - Dagen före Juldagen (24/12) Violett Festperiod Jultiden Julafton (kvällen 24/12) - Trettondedag jul 6/1 (katolska kyrkan)Julafton (kvällen 24/12) - Tjugondedag jul 13/1 (Svenska kyrkan) Vitt Efterfirningstid Tiden under året (katolska kyrkan)Trettondedagstiden (Svenska kyrkan) Tills fastan (katolska kyrkan) eller förfastan (Svenska kyrkan) tar vid. I Svenska kyrkan högst 6 söndagar. Grönt
Viktiga dagar som räknas till julen DagTemaBibelreferensInfallerLiturgisk färgStällning i Stockholms katolska stiftStällning i Sverige och Finland Jungfru Marie bebådelsedag Jesu födelse bebådas Luk 1:26-56 25/39 månader före Jul Vit Helgdag till 1952 i Sverige. Firas i Svenska kyrkan på närliggande söndag Juldagen(inklusive Julafton och Julnatten) Jesu födelse Luk 2:1-20Matt 1:18-25Joh 1:1-18 25/12 (inklusive kvällen 24/12) Vit Påbjudenhelgdag Helgdag Annandag jul (andra dag jul), den Helige Stefanos dag Den förste martyren Apg 6:8-8:1 26/12 Röd Helgdag Tredjedag julEvangelisten Johannes dag Apostladag Joh 1:1-4 27/12 Vit Helgdag till 1772 Fjärdedag julVärnlösa barns dag Barnamorden i Betlehem Matt 2:16-18 28/12 Röd Helgdag till 1772 NyårsdagenÅttondedag jul Guds heliga moder Marias högtid (katolska kyrkan)Jesu namn och omskärelse (Svenska kyrkan) Luk 2:21 1/1 Vit Påbjudenhelgdag Helgdag Trettondedag julEpifania De vise männen (katolska och svenska kyrkan)Jesu dop (ortodoxa kyrkan) Matt 2:1-12Matt 3:13-17 6/1 (Jesu dop firas i Svenska kyrkan nästföljande söndag) Vit Påbjudenhelgdag Helgdag KyndelsmässodagenJungfru Marie kyrkogångsdagFyrtiondedag jul Jesu frambärande i templet 40 dagar gammal Luk 2:22-40 2/2 Vit Helgdag till 1772. Firas i Svenska kyrkan på närliggande söndag.
Viktiga dagar med koppling till jul