Judasbrevet (grekiska: Ιούδα επιστολή) är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet består av endast 25 verser och är en av Nya testamentets och Bibelns kortaste böcker. Det är det sista av Nya testamentets så kallade katolska brev; katolsk i betydelsen allmän, då det i likhet med de övriga sex katolska breven – Jakobsbrevet, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet och de tre Johannesbreven – inte anses vara riktat till en bestämd person eller församling. Majoriteten av dagens forskare menar dock att brevet är riktat till just en specifik församling.
Författaren av Judasbrevet verkar känna till Jakobsbrevet, och Judasbrevet används i sin tur av författaren av Andra Petrusbrevet. Brevet uppges vara skrivet av Judas, Jakobs bror, och den tidiga kyrkan ansåg denne Judas vara den Judas som uppges vara bror till såväl Jesus som Jakob. Även dagens forskare anser att det är Jesu bror Judas som avses, men är däremot delade vad gäller synen på huruvida brevet verkligen har skrivits av denne eller inte.
Vem författaren var är svårt att avgöra och brevet tillhör de mer ifrågasatta skrifterna i Nya testamentet. Forskarna är delade i två läger vad gäller synen på vem som skrev brevet, med en viss övervikt för dem som anser att det är ett pseudonymt verk, eller en pseudepigrafi. Det dateras inom ett vitt tidsspann, där det oftast förläggs inom perioden cirka år 50 till en bit in på 100-talet. De som menar att Judas är författaren föredrar den tidigare perioden, oftast 50–70. Som regel dateras dock brevet till omkring sekelskiftet år 100, med vissa som föredrar en något senare tid, medan måhända fler förordar perioden 80–100.
Judasbrevet är att betrakta som ett kortare förmaningstal som varnar för de irrlärare som verkar inom församlingen. Det har en starkt judisk karaktär och en apokalyptisk framtoning. Det har under 1900-talet kallats för den mest försummade boken i Nya testamentet, och har ofta åsidosatts på grund av att det är så kort, men också för att det framstår som så besynnerligt eftersom det åberopar icke-kanoniska skrifter som Första Henoksboken och Moses himmelsfärd som auktoritativa skrifter.
Författare miniatyr|Första Henoksboken på grekiska, från 300-talet. P. Mich. inv. 5552 från Chester Beatty-papyri XII, verso. Författaren uppges i inledningen vara ”Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror”. Detta utgör emellertid ingen fullständig identifiering av författaren, eftersom det aldrig sägs vilken Jakob som avses. Sedan åtminstone år 200 har denne Judas dock uppfattats som varande Jesu broder Judas som omnämns i Markusevangeliet tillsammans med bland andra Jakob.Markusevangeliet 6:3. Nutida forskare anser också att författaren av brevet har velat identifiera sig som denne Judas oavsett vem författaren egentligen var. Däremot är man delad i synen på författarskapet, om brevet har skrivits av Jesu broder Judas eller inte. Det finns en stor samstämmighet om att författaren har judisk bakgrund, talar ett semitiskt språk och känner de hebreiska skrifterna på hebreiska och Första Henoksboken på arameiska.
Fem personer i Nya testamentet bär namnet Judas (grekiska: Ιούδας): lärjungen och förrädaren Judas Iskariot (omnämns totalt 22 gånger),Bl.a. i Markusevangeliet 3:19 par. en annan av de tolv lärjungarna, Judas, Jakobs son,Lukasevangeliet 6:16. Judas från Galileen,Apostlagärningarna 5:37. Judas som äger ett husApostlagärningarna 9:11. och Judas som kallades Barsabbas.Apostlagärningarna 15:22.
Brevets Judas kan inte gärna avse någon av de två bland de tolv lärjungarna som bar detta namn. Den ene var förrädaren Judas Iskariot, och han kan rimligen inte avses. Den andre var son, och inte bror till Jakob.Apostlagärningarna 1:13. Eftersom ingen känner till något om den Judas, Jakobs son, som nämns i listan över de tolv, menar forskare som regel att det saknas goda skäl att anta att denne har skrivit detta brev. Några få forskare har argumenterat för att Judas Barsabbas är författaren och att då broder ska ses som trosbroder och medarbetare till Jakob. Men detta är en ovanlig uppfattning eftersom den Judas Barsabbas som omtalas i ApostlagärningarnaApostlagärningarna 15:22, 27, 32. inte uppges ha en bror som hette Jakob, och definitivt inte en bror som var så berömd att denne inte behövde någon ytterligare identifiering utöver namnet Jakob.
Det anses osannolikt att detta korta brev som i stor utsträckning består av angrepp på irrlärare och är fyllt av invektiv, skulle ha ansetts ha en sådan teologisk relevans att det upptagits i den kristna kanon, såvida man inte ansett att det har skrivits av en person med stor auktoritet, som Jesu broder Judas. Grunden till att identifiera sig som en broder till Jesus var att erhålla den nödvändiga auktoriteten för att få genomslag för sin uppfattning. Eftersom författaren redan i första versen identifierar sig som Jakobs bror Judas, och de enda Judas och Jakob som uppges vara bröder i Nya testamentet är Jesu bröder i , menar forskarna som regel att det är denne Judas som åsyftas. Dessutom var det normala sättet för identifikation att hänvisa till sin far, inte sin bror, såvida nu inte brodern var exceptionellt välkänd. Och den överlägset mest kände Jakob var Jesu broder Jakob, ledare för kyrkan i Jerusalem. Av denna anledning menar sig författaren med största säkerhet vara bror till både Jesus och Jakob. Det finns därmed goda skäl att anta att författaren av detta brev påstår sig vara den mest kände Judas, då Jesu broder Judas som nämns i tillsammans med Jakob, Joses och Simon.
Datering Det är svårt att ange en tillkomsttid för brevet, och endast kvalificerade gissningar anses vara möjliga. En avgörande fråga för dateringen är om författaren verkligen är Jesu broder Judas eller någon annan okänd person. Forskarna är oeniga om vem som skrev brevet och när det skrevs. De oftast förekommande förslagen till datering ligger mellan åren 50 och 110. De som anser att Judas skrev brevet kan förlägga det till perioden ungefär 50–60, medan de som betvivlar detta kan datera det till 100-talet. Under det senaste århundradet har brevet daterats inom ett mycket vitt tidsspann, från 50-talet ända till sent 100-tal, eftersom man ansåg att författaren vände sig mot gnostiker. Detta är dock en uppfattning som dagens forskare i stor omfattning har övergett, men oenigheten kvarstår om än brevet numera sällan dateras till speciellt långt in på 100-talet.
Ett mindre antal forskare daterar skriften till 50-talet, många daterar den till 90–100. Lars Hartman skriver att det stora flertalet forskare daterar brevet till cirka år 100. Bart D. Ehrman daterar brevet till relativt sent under nollhundratalet. Udo Schnelle skriver att brevet vanligtvis dateras till någon gång i perioden 80–120 och att han föredrar den tidigare delen av denna period, cirka 80–100. Helmut Koester menar också han att brevet troligen är skrivet mot slutet av nollhundratalet. Richard Bauckham argumenterar för en tillkomst under perioden cirka 75–100 medan Peter Davids inte specificerar tiden mer noggrant än slutet av nollhundratalet.
Judasbrevets författare förefaller också känna till Jakobsbrevet, vilket brukar dateras till perioden cirka 70–100, och Judasbrevet måste i så fall vara senare än detta. Författaren identifierar sig inte bara som bror till Jesus och Jakob, utan röjer också att han är nära förbunden med Jakobsbrevet genom att imitera dess stil och bland annat använda exakt samma identifikationsfras i ”Jesu Kristi tjänare” (grekiska: Ἰησοῦ Χριστοῦ δοῦλος). Eftersom Andra Petrusbrevet i sin tur synes bygga på Judasbrevet, måste Judasbrevet ha skrivits före Andra Petrusbrevet, vilket oftast förläggs till någon gång i perioden 125–150. De som antar att Judas har skrivit brevet brukar ofta förlägga dess tillkomst till 70-talet. Även om man daterar brevet till cirka år 80 är det fortfarande möjligt att hävda att Judas, som en yngre bror till Jesus, skulle ha kunnat vara i livet och därmed också ha kunnat skriva brevet.
Bevittnande 2 Petrus bygger på Judas miniatyr|400px|Papyrus Bodmer VIII, P72, från ca år 300. Denna papyrusskrift innehåller det äldsta textvittnet till Judasbrevet. På bilden ovan visas dock slutet av Första Petrusbrevet och början av Andra Petrusbrevet. Merparten av Judasbrevet ingår också i Andra Petrusbrevet. I dess andra kapitel återges nästan hela Judasbrevet, om än med många ändringar. Författaren av Andra Petrusbrevet har i 2:1–3:3 infogat material från Judasbrevet 4–18, men det rör sig sällan om exakta citat utan kan snarare betraktas som fria parafraser, där cirka 28 % av Judasbrevets ord i detta avsnitt återfinns i motsvarande avsnitt i Andra Petrusbrevet. För de flesta forskare är det uppenbart att författaren använt Judasbrevet på ungefär samma sätt som författarna av Matteusevangeliet och Lukasevangeliet använt Markusevangeliet. Eftersom den dominerande och överlägset vanligaste uppfattningen i dag är att författaren av Andra Petrusbrevet bygger på Judasbrevet, och inte tvärtom, måste Judasbrevet ha skrivits före Andra Petrusbrevet, vilket i sin tur brukar dateras till någon gång perioden cirka 125–150.
Övriga bevittnanden Judasbrevet är möjligen bevittnat under 100-talet av Polykarpos (ca 120–140),Polykarpos, Brevet till filipperna 3:2, 11:4. i Barnabasbrevet (ca 100–130),Barnabasbrevet 2:10. av Athenagoras (ca 180)Athenagoras, Legatio pro christianis 24–25. och av Theofilos av Antiochia (ca 180),Theofilos, Till Autolykos 2:15. även om sambanden är vaga och likheterna mellan vissa uttryck i Judasbrevet och formuleringar hos dessa författare kan bero på att man inom kyrkan hade ett gemensamt liturgiskt språk. Brevet är betydligt säkrare bevittnat av Klemens av Alexandria (ca 200). Kyrkofader Eusebios av Caesarea skriver i början av 300-talet att Klemens accepterade Judasbrevet i sin samling av auktoritativa skrifter.Eusebios, Kyrkohistoria 6:3:6.Eusebios, Kyrkohistoria 6:14:1. Tertullianus antyder att brevet på hans tid (ca 200) förelåg i översättning till latin.Tertullianus, De Cultu Feminarum 1:3. Brevet accepterades fullt ut i kanon av Athanasios år 367. Judasbrevet omnämns också i Muratoriekanon (ca 170–ca 400).
Judasbrevet var dock också ifrågasatt i den tidiga kyrkan. Kyrkofader Eusebios av Caesarea skriver i början av 300-talet att vissa menade att brevet var förfalskat och att inte många i den äldre tiden använt det, fastän det nu var i allmänt bruk i många församlingar.Eusebios, Kyrkohistoria 2:23:25.Eusebios, Kyrkohistoria , 3:25:3. Kyrkofader Hieronymus skriver tidigt på 400-talet att många avvisade brevet eftersom det citerar ur en icke-kanonisk skrift som Första Henoksboken, men att brevet likväl genom dess ålder och bruk räknas till de heliga Skrifterna.Hieronymus, Om berömda män 4.
I mitten av 200-talet kände Origenes till att brevet var ifrågasatt men visade själv inga tecken på att ifrågasätta det. Lee Martin McDonald menar emellertid att om man hävdar att Origenes ansåg att Judasbrevet räknades till kanon bara för att han citerade det, då måste rimligen också Barnabasbrevet, Hermas Herden och Didache räknas till kanon, eftersom han åberopade dem på samma sätt.
Tertullianus undrar cirka år 200 hur Henoksboken kan ha överlevt syndafloden (profeten Henok skulle ha levt före denna) och till stöd för dess äkthet åberopar att Judasbrevet citerar den, vilket tyder på att Tertullianus förväntade sig att hans läsare skulle betrakta Judasbrevet som en auktoritativ skrift.
Handskriftsläget