Elektronegativitet är ett mått på hur starkt de olika atomerna i en molekyl attraherar elektroner. Begreppet används endast för att klassificera bindningsenergi och introducerades av den amerikanske kemisten Linus Pauling, som belönades med nobelpriset i kemi 1954. Elektronegativiteten indikerar hur bindningen mellan två atomer kommer att se ut.
Motsatsen till elektronegativitet kallas elektropositivitet, vilket är ett mått på ämnets vilja att ge bort elektroner.
Fall 1: Både atom A och B attraherar de två elektronerna (:) lika mycket. Här är elektronegativiteten (δ) lika stora. Fallet inträffar exempelvis om A och B är samma grundämne. Detta kallas för en opolär kovalent bindning. δ δ A --:-- B
Fall 2: Atom A attraherar de två elektronerna (:) mer än atom B. Här är elektronegativiteten hos A större än hos B. Detta kallas för en polär kovalent bindning. δ- δ+ A -:--- B
Fall 3: Atom B attraherar de två elektronerna (:) mer än atom A. Här är elektronegativiteten hos B större än hos A. Detta kallas för en polär kovalent bindning. δ+ δ- A ---:- B
Det finns numera två använda skalor för elektronegativiteten: Pauling-skalan (föreslagen 1932) och Mulliken-skalan (föreslagen 1934). Det finns även en tredje skala Allred-Rochow-skalan och en fjärde skala Allen-skalan.
Pauling-skalan
Pauling-skalan är en allmänt använd, empirisk skala över elektronegativa värden. Den skapades av Linus Pauling 1932. På Pauling-skalan har det mest elektronegativa grundämnet (fluor) värdet 4,0 och det minst elektronegativa (francium) har värdet 0,7. Övriga grundämnen har värden mellan dessa. Elementen i periodiska systemets andra period har vanligen avrundade värden: Li : 1,0 Be : 1,5 B : 2,0 C : 2,5 N : 3,0 O : 3,4 F : 4,0
Mulliken-skalan
På Mulliken-skalan erhålls talen genom att beräkna medelvärdet mellan joniseringspotentialen och elektronaffiniteten. Härav blir enheten direkt i energi, vanligtvis elektronvolt.
Samband
På Pauling-skalan har varje grundämne en elektronegativitet på mellan 0 och 4. En stark elektronegativitet såsom fluor har en elektronegativitet på 4, medan det allra minsta återfinns hos francium, som har en elektronegativitet under 1. Vanligtvis har ämnen i det övre högra hörnet i periodiska systemet ett högre värde än de andra platserna. Bindningar mellan atomer med stor skillnad i elektronegativitet (cirka 2,0 i Pauling-skalan) är vanligtvis jonbindningar, medan värden mellan 2,0 och 0,4 är polära kovalenta bindningar. Värden under 0,4 betraktas ofta som icke-polära kovalenta bindningar.
Elektronegativiteten minskar när man går neråt i periodiska systemet och ökar när man går åt höger, vilket visas i nedanstående tabell. Samtidigt minskar atomradien, medan joniseringsenergin ökar. Fluor har högst elektronegativitet och syre näst högst.
→ Atomradie minskar → Joniseringsenergi ökar → Elektronegativitet ökar → GruppPeriod123456789101112131415161718 1H2,1 He 2Li1,0Be1,5 B2,0C2,5N3,0O3,4F4,0Ne 3Na0,9Mg1,2 Al1,6Si1,8P2,1S2,5Cl3,0Ar 4K0,8Ca1,0Sc1,3Ti1,5V1,6Cr1,6Mn1,5Fe1,8Co1,9Ni1,8Cu1,9Zn1,6Ga1,6Ge1,8As2,0Se2,4Br2,8Kr 5Rb0,8Sr1,0Y1,2Zr1,4Nb1,6Mo1,8Tc1,9Ru2,2Rh2,2Pd2,2Ag1,9Cd1,7In1,7Sn1,8Sb1,9Te2,1I2,5Xe 6Cs0,7Ba0,94fHf1,3Ta1,5W1,7Re1,9Os2,2Ir2,2Pt2,2Au2,4Hg1,9Tl1,8Pb1,9Bi1,9Po2,0At2,2Rn 7Fr0,7Ra0,95f Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og Periodiska systemet över elektronegativitet med Pauling-skalan
Externa länkar
Diagram över elektronnegativitet
Kategori:Kemisk bindning