Tyska kyrkan eller Christinæ kyrka är en kyrkobyggnad belägen vid Norra Hamngatan i centrala Göteborg. Kyrkan tillhör den icke-territoriella Tyska Christinae församling (Deutsche Gemeinde Göteborg) i Göteborgs stift.
Kyrkan fick sitt namn efter Gustav II Adolfs dotter, drottning Kristina. Salskyrkan är byggd i gult tegel och huvudbyggnaden inklusive koravslutningen (men dock inte tornet) är täckt med spritputs avfärgad i gult. Kyrkan, med sitt torn i väster och koret i öster, ligger på Norra Hamngatan 16, ett kvarter ifrån Gustav Adolfs torg. "Lilla Berget" kallades det berg som både Tyska kyrkan, Göteborgs rådhus och Göteborgs Handelstidnings hus byggdes på. Berget gjorde också att Stora Hamnkanalen vid Kämpebron tvingades göra en skarp vinkel. Området för Lilla Berget avgränsas av Smedje-, Post-, Tyggårds- och Köpmansgatorna.Göteborg – en översikt vid 300-årsjubileet 1923 – Göteborgs Jubileumspubl. XX, red. Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning 1923 s. 35Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar år 1866 N:o 28, tryckt hos Anders Lindgren, Göteborg 1866 s. 8
Kyrkan har ett klockspel, byggt 1961, med 42 klockor. Tegelkyrkans torn ritades ursprungligen av Stockholmsarkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som även ritat Drottningholmsteatern och delar av Stockholms slott. Altaruppsatsen ritades av Louis Jean Desprez och korfönstren av Reinhold Callmander.
Historia Församlingen Den växande tyska och holländska församlingen i Göteborg behövde i samband med stadens grundande ett ställe för sin religiösa utövning, och år 1623 beviljades byggandet av en egen kyrka med villkoren att prästen "skulle hylla den rena lutherska läran och vara superintendenten underordnad". Samtidigt bildade tyskar och holländare Göteborgs Tyska församling, där predikanten Wilhelm Longinus Kleinschmidt från Lübeck kontrakterades den 13 oktober 1623 med en lön på 200 daler silvermynt, fri bostad och kost.Göteborgs historia 1619–1680 – Göteborgs Jubileumspublikationer I, professor Helge Almquist, Göteborgs Litografiska AB, Göteborg 1929, s. 295 Han prästvigdes i början av 1624 i Skara, och höll de första gudstjänsterna i holländaren Pieter Janssons (Cuypers?) hörnhus vid "Lilla Hamnen", Västra Hamngatan "ej lång från Kyrkobron" (senare Tyska bron). Huset tillhörde senare klensmeden Peter Jansson Brandt. Denna lokal användes endast under några månader, men innehöll en större sal.
Träkyrkan År 1624 inköpte räntmästaren Gilius van Eijck för 300 daler silvermynt, det träkapell som använts i Nya Lödöse till församlingen, vilket samma årGöteborgs historiska museum – årstryck 1953, "Kristine kyrkas i Göteborg äldsta tornspira", av Gustaf Clemensson, Göteborg 1954, s. 30 skänktes av van Eijck och placerades på den nuvarande kyrkans "platz wid stora Hamnen i Norr". Tillsammans med kostnader för uppförande och inredning steg dessa till 500 daler silvermynt.Göteborgs historia 1619–1680 – Göteborgs Jubileumspublikationer I, professor Helge Almquist, Göteborgs Litografiska AB, Göteborg 1929, s. 309 Redan i november 1622 hade magistraten avtalat med "mästermakaren" Jan Claesen Biljl och Håkan Larsson om att uppföra en klockstapel på kyrktomten, åt norr till, för ett pris av 105 daler silvermynt.Enligt kontrakt av den 2 november 1622, Göteborgs Revisionsräkenskaper 1621–1624, Krigsarkivet Kapellet tjänstgjorde i närmare tio år. År 1629 byggdes omkring kyrkplatsen ett staket, en fördämning vid hamnen och gatan stenbelades där. Träkyrkan flyttades 1633 från kyrkogårdens södra sida åt den Stora Hamnen till, bakåt, mot nordsidan till. Samtidigt lades grunden till en ny kyrka på dess plats.
Första kyrkan Träkapellet blev med tiden mycket bristfälligt och 1634 lades grundstenen till en ny kyrka i holländskt tegel på tomtens södra del, vid hamnen. Grundläggandet gjordes av de dåvarande kyrkoföreståndarna; burggreven Daniel Lange, presidenterna Peder Höger och Reutiger von Ackern, rådsförvanterne Johan Braun och Johan Amya, handelsmännen Johan Hermesson Wacker och Hind. de wendt Botsack.En kort Beskrifning öfwer Den wid Wästra Hafwet belägna, wäl bekanta och mycket berömliga Siö- Handel- och Stapul Staden Götheborg. Utur åtskillige trowärdige historie-böcker, gamla bref, minnesmärken och andre tilförlåtelige bewis, både med nöye och flit sammanletad, Eric Cederbourg, tryckt hos Joh. Ernst Kallmeyer, Götheborg 1739 (faksimilupplaga, Spamersche Buchdruckerei, Leipzig 1920), s. 48 Kyrkan skaffade sig ökat utrymme 1637 för kyrkobygget samt kyrkogård, genom att för 300 daler silvermynt, förvärva Olivier Pieterssen Egmonts tomt, vilken tidigare ägts av Johan Giese. Den utökade tomten fylldes ut med stora mängder sand. Den gamla träkyrkans utrymme var knapp, och 1637 köptes en angränsande tomt för att skapa bättre plats.
Drottning Christina beviljade 1635 tyska församlingen tre års inkomster av "den lilla tullen", vilken kom att inbringa 2 400 riksdaler. Då denna tull upphörde efter år tre, ersattes den genom "den stora sjötullen", vilken endast gav liten utdelning. Istället fick församlingen 1641 under två år hälften av "stadsaccisen" och "bakugnspengarna", totalt 3 000 riksdaler. En tredje gång, 1647, inbringade "accisen" och "bakugnspengarna" 2 400 daler silvermynt. Åter beviljades dessa inkomster 1649 under två år, vilket gav 1 800 daler silverpengar. Julhälsningar till församlingarna från präster i Göteborgs stift 1937-1940, utgiven av Göteborgs Stifts-Tidnings Förlag, Göteborg 1940, CHRISTINA KYRKA I GÖTEBORG, del I, (1939), s. 36ff
År 1642 startade "bränning" (sprängning) av (Lilla-) berget för de blivande gravplatserna, som därefter avgränsades från varandra genom tegelväggar. Kyrkans föreståndare upprättade 1643 ett kontrakt med byggmästarna Mårten Laurentz och Michael Messler om kyrkobygget, och 1644 uppfördes åt kanalsidan en mur runt kyrkogården. Ett tak byggdes 1644, täcktes med tegelpannor 1646, och 1647 lät man sätta in fönster. Samma år fylldes kyrkogården upp med sand och var därmed i funktion.
"Under kyrktaket utanpå lades takrännor; tornet uppbyggdes högre, fönster och fönsterramar insattes; koret och liknande vidgjordes inuti, golvet belades med tegelsten; stolar uppsattes; foten och grunden till altaret och predikstolen murades; på det förra uppsattes blott en liten tavla, på vilken nattvardens instiftande var målad och som stått i den förra träkyrkan, men på den senare uppsattes blott en dålig av bräder hopfogad predikstol; så förbättrades vidare altartavlan och förgylldes ... Materialet, som använts till kyrkobygget, jämte arbetslön har under dessa båda år [1647 och 1648] belöpt sig på 3 400 Riksdaler, vartill några Herrar och vänner förärat 360 Riksdaler."
Kyrkan kunde invigas den 12 november 1648 av superintendenten, doktor Ericus Brunnius, som även höll en predikan på svenska. Brunnius fick som ett erkännande en förgylld bägare "på 45 lod" av församlingen som hade kostat lika mycket i riksdaler. Denna kyrka fick namn efter den person som flera gånger skänkt pengar och beviljat privilegier (28 april 1649) till kyrkan, drottning Christina. I brevet heter det om kyrkan: ""Först, förordne och bewillie wij nådigst, at dee be:te kyrckia Christinæ be:dh som der i Götheborg således ähr opbijgt, skole mage för sig och sine effterkommande niuta, bruka och oqualdt beholla till Ewerdelige tijder, och derföre wara förplichtade först at bringa des bijgnad j ett fullkommeliget esse och fullbordan, och sedan opå deres egen omkostnad Conservera och widh macht holla." Brevet utgör fortfarande församlingens rättsliga grund.
Privilegierna bekräftades därefter av Karl X Gustav den 13 februari 1655 och av Karl XI den 6 augusti 1673.Göteborgs historia 1619–1680, (1929), s. 766 Kapellet blev därefter skolhus och revs först 1649 "weil nicht viel Gesundes mehr daran gewesen".
En historisk händelse inträffade i kyrkan 1660. Efter konung Karl X Gustavs död i residenset, drygt 300 meter västerut, sammanträdde riksdagen den 16 februari i Christinæ kyrka för överläggning. Där beslutades att kungens testamente skulle förbli oöppnat till dess sorgehögtiderna avslutades, och att kungens änka och riksrådet skulle utöva regering.
I februari 1667 köpte föreståndaren generalmajor, baron Johan Wrangel två tomter för 425 daler silvermynt, närmast intill kyrkans västra sida. Först därefter kunde man gå runt omkring kyrkan. Samtidigt öppnades förbindelsen från hamnen till Köpmansgatan upp.
Först tjugo år efter kyrkans invigning byttes kyrktornets enkla beteckning, mot en mer dekorativ spira, en "8-kantig, 2 gånger genombruten tornhätta av trä och en utdragen spets med knopp och tillbehör 3 gånger bredden av stentornet." Kontrakt slöts den 19 februari 1668 mellan kyrkans båda föreståndare Sivert Volkwart, David Emija och byggmästaren Michael Möller.Göteborgs historiska museum – årstryck 1953, Kristine kyrkas i Göteborg äldsta tornspira, av Gustaf Clemensson. Elanders Boktryckeri 1954, s. 31 . Plåtslagaren Johan Olufsson började samma år att täcka det färdiga tornet med koppar.
Andra kyrkan Kyrkan var nästan färdigdekorerad – bland annat saknades tornets kopparbeklädnad – då en brand den 10 maj 1669 ödelade den helt. Skadorna uppskattades till 14 700 riksdaler. Genom guvernören, friherre Peter Sparre kunde församlingen först hålla sina gudstjänster i Kronhuset, därefter 1669-1672 genom biskopen Zacharias Klingenstjerna i gymnasiet på Domkyrkoplanen, i hörnet av Västra Hamngatan och Kungsgatan.
Tack vare rika gåvor kunde återuppbyggandet börja direkt. På våren 1670 skrevs kontrakt med Diedrich Wolff från Kristianstad som skulle laga de skadade murarna och återuppbygga det instörtade tornet. Men byggmästaren visade sig vara vårdslös och avskedades. Istället anlitades Lars Olofsson från Stockholm (byggde även Rådhuset) och mäster Hans Schmidt från Grävsnäs. Den 11 augusti 1672 skedde invigningen av pastor Westerman, trots att det slutligen 45 meter (76 alnar) höga tornet stod klart först 1698. Regeringen hade 1670 som ersättning lovat 2 % av brandskadan, en summa som utbetalades med 300 riksdaler efter tre år samt ökades med 2/3. Kopparslagaren Caspar Wohlfart från Nürnberg började 1680 arbetet med kyrktakets kopparbeklädnad, som blev färdigt 1685.
Till tornets uppförande kallades 1681 murarmästaren Lars Olufsson, som för arbetet beställde 200 000 holländska tegel. Men Lars Olufssons räkningar ansågs för höga, och han ersattes 1682 med dennes förre medarbetare på skeppet av kyrkan, Hans Schmidt, som blev klar med murarbetet 1683. Samtidigt beviljade Karl XI kyrkan 2000 daler silvermynt som hjälp. Ett förslag om träspirans utformning från överstelöjtnanten vid fortifikationen, Paul Ludvig Leyonsparre, godtogs och Hans Jacob Feyr från Stockholm anlitades för att bygga tornspiran "76 alnar hög". Feyer visade sig snart vara oduglig och avskedades. År 1697 gick uppdraget istället till Niclas Müller från Vogtland och byggmästare vid Kungl. Amiralitetet. Den 20 maj 1698 uppsattes krona och vindflöjel på spiran, och Wohlfart blev klar med kopparbeklädnaden den 7 augusti 1699. Den andra tyska kyrkan hade nu kostat 33 000 riksdaler.
miniatyr|Kyrkan i september 2015. Tredje kyrkan