miniatyr|240x240px|Skräddarbacken i Torrbo, Aspenströms barndomshem. Karl Werner Aspenström, född 13 november 1918 i Norrbärke, Dalarna, död 25 januari 1997 i Stockholm, var en svensk författare, poet, dramatiker samt en av de aderton i Svenska Akademien. Han publicerade 14 diktsamlingar, flera böcker med prosa, essäer och dramatik samt en barnbok.
Biografi Aspenström föddes i Torrbo utanför Smedjebacken. Strax efter hans födelse dog hans far i spanska sjukan och modern blev ensam med tre barn. Barndomens Torrbo har Aspenström berättat om i prosaboken Bäcken (1958) där såväl vardagliga händelser som mer förunderliga upplevelser skildras. Även om Aspenström tidigt lämnade Torrbo återkommer miljön i många av hans dikter.
1936–1938 studerade han på Sigtuna folkhögskola och flyttade sedan till Stockholm där han blev filosofie kandidat 1945. Genom sommararbete hamnade han även på Kymmendö som skulle sätta avtryck i hans fortsatta liv och författarskap och där han träffade sin blivande hustru, konstnären Signe Lund. Paret gifte sig 1946 och fick två barn; dottern Anna 1951 och sonen Pontus 1961.
Aspenström debuterade 1943 med Förberedelse, en diktsamling som han senare tog avstånd från. I Stockholm kom han i kontakt med fyrtiotalisterna och blev redaktionsmedlem för tidskriften 40-tal. Med diktsamlingen Skriket och tystnaden (1946) blev Aspenström ansedd som den främste fyrtiotalisten jämte Erik Lindegren, Karl Vennberg och Stig Dagerman. I boken framstod Aspenström på samma gång som en typisk fyrtiotalist och en avvikare från det tidstypiska. Samlingen innehåller vid sidan av den för fyrtiotalismen karaktäristiska, ångestladdade insikten om värdenas upplösning som krigsåren medförde även flera dikter som pekar fram mot den naturlyrik och vardagsnära iakttagelser som senare skulle karaktärisera Aspenströms lyrik.
Med Snölegend (1949) fick Aspenström sitt stora genombrott. Han hade fjärmat sig från fyrtiotalismen till en större enkelhet och ett mer konkret bildspråk. Med de följande diktsamlingarna Litania (1952) och Hundarna (1954), vilka tillsammans med Snölegend bildar en trilogi, lämnade Aspenström definitivt den tidsbundna aggressiviteten för de stora tidlösa frågorna. I diktsviten Bergslag i Hundarna skildrade Aspenström för första gången barndomen i Torrbo. Naturen fick också en allt mer framträdande plats i hans diktning, inte minst i Dikter under träden (1956).
I diktsamlingarna Inre (1969) och Under tiden (1972) förekommer en del tidstypiska politiska betraktelser, men i de senare diktsamlingarna dominerar lågmäldheten och den konkreta verklighetsförankringen, men också inslag av mystik. Aspenström skildrar närheten till varelserna i världen, drömlivet som en magisk väg till insikt, betraktelser över livets och tidens gång, och ger uttryck för lovsånger till existensen och en andaktsfull mystik.
Aspenström utnämndes till filosofie hedersdoktor 1976. 1981 blev han, motvilligt,Hans Isaksson, Werner AspenströmKjell Espmark, Minnena ljuger, Norstedts 2010 invald som ledamot av Svenska Akademien där han satt på stol nummer 12, men i september 1989 meddelade han att han ville lämna Akademiens arbete "av personliga skäl". En del av bakgrunden fanns i den så kallade Salman Rushdie-affären något halvår tidigare, men anledningen till beslutet var, som bland annat Aspenströms motivering anger, mer mångfacetterad än så. Aspenström återvände aldrig till Akademien efter hösten 1989. Han lämnade också alla andra förbund och kollektiva sammanslutningar han tillhört, bland annat Författarförbundet och Svenska PEN-klubben.
Werner Aspenström är begravd på Maria kyrkogård i Stockholm.Här vilar berömda svenskar, Ordalaget Bokförlag och Göran Åstrand (1999) sid.150,
Författarskap
Aspenströms lyrik Vardagliga iakttagelser och lågmäld humor ställs ofta mot de stora och eviga perspektiven i Aspenströms diktning. Ofta märks en vilja att ta ner de stora anspråken på jorden och i stället lyfta fram det lilla och förbisedda. I dikten Ikaros och gossen Gråsten hyllar han det enkla och jordnära:
Inte sällan innehåller poesin underfundiga formuleringar som i till exempel den ofta citerade dikten Mätarlarven ibland kan föra tankarna till Harry Martinsons naturdikter. Han har också jämförts med Tomas Tranströmer i sitt sätt att skildra en mångtydig tillvaro med ett enkelt och avspänt språk.Hans Isaksson, Werner Aspenström, s.280 ff.
Tvivlande skepsis och lekfull humor, gåtfull mångtydighet – som i en av hans mest kända dikter, Den ni väntar passerar inte förstäderna (från Snölegend) – samt lovsång till naturen och barndomens landskap präglar Aspenströms lyrik. Hans diktning rör sig ständigt inom motsägelsefulla poler, vilket flera boktitlar som Skriket och tystnaden (1946), Om dagen om natten (1961), Tidigt en morgon sent på jorden (1980) och Enskilt och allmänt (1991) också antyder. "Motsägelser, ett tyglat tumult / bättre fann jag inte världen" formuleras det i en dikt i Om dagen om natten. Motsägelser är för övrigt också titeln på en av de essäsamlingar som Aspenström gav ut.
Prosa och teater miniatyr|Scen ur en uppsättning av Aspenströms pjäs Trappan, 1963. Aspenström utgav förutom den självbiografiska Bäcken flera andra prosaböcker. I Sommar (1968) skildras Kymmendö i Stockholms skärgård där Aspenström vistades många somrar. I ett kapitel skriver han om Stig Dagerman som han en tid umgicks mycket med där.Hans Isaksson, Werner Aspenström, s.65-66 Aspenströms dramatik är mindre uppmärksammad men hans Teater är utgiven i fem volymer.
Aspenströmpriset 1999 grundades Werner Aspenströmsällskapet i syfte att verka för fortsatt intresse för Aspenströms författarskap. Sedan 2006 delar de ut det årliga Aspenströmpriset i samband med Wernerdagen 13 november. Den förste som tilldelades priset var Staffan Westerberg. Övriga pristagare är: 2007 – Nina Burton 2008 – Bo Strömstedt 2009 – Lina Ekdahl 2010 – Göran Bergengren 2011 – Elisabeth Rynell 2012 – Per Helge 2013 – Tua Forsström 2014 – Lennart Sjögren 2015 – Marie Lundquist 2016 – Thomas Tidholm 2017 – Ingela Strandberg 2018 – Rolf Aggestam 2019 – Birgitta Lillpers 2020 – Bengt Berg 2021 – Barbro Lindgren 2022 – Göran Greider
Verk
Bibliografi Diktsamlingar: 1943 – Förberedelse 1946 – Skriket och tystnaden 1949 – Snölegend 1952 – Litania 1954 – Hundarna 1955 – Dikter 1946–1954 1956 – Dikter under träden 1961 – Om dagen om natten 1964 – 66 dikter (dikturval) 1964 – Trappan 1969 – Inre 1972 – Under tiden 1973 – Jordvagga-Himmelstak (kommenterat dikturval) 1976 – Ordbok 1980 – Tidigt en morgon sent på jorden 1983 – Sorl 1986 – Det röda molnet 1988 – Varelser 1991 – Enskilt och allmänt 1993 – Ty 1997 – Israpport 2000 – Samlade dikter 2014 – Samlade dikter 1943–1997
Prosa: 1945 – Oändligt är vårt äventyr 1953 – Förebud 1958 – Bäcken 1961 – Motsägelser (essäer) 1968 – Sommar 1970 – Skäl (essäer) 1975 – Blåvalen 1979 – Vissa sidor och ovissa (essäer) 1980 – Ögonvittnen (essäer) 1987 – Fragmentarium 1989 – Sidoljus (prosa i urval) 2000 – Reflexer (essäer och artiklar) 2004 – Öva sitt eget
Tryckt dramatik: 1959 – Teater.1 1963 – Teater.2 1966 – Teater.3 1978 – Teater.4 1985 – Teater.5
Övrigt: 1957 – Arken 1959 – Poeten och kejsaren 1959 – Snaran 1965 – Gula tassen (barnbok) 1965 – Huset 1966 – Jag måste till Berlin 1971 – Stackars Job 1977 – Tal på Övralid 1958 1981 – Sten Lindroth. Inträdestal i Svenska Akademien 1987 – Bertil Malmberg (Svenska Akademiens minnesteckningar)
Översättningar 1958 – Ett moln i byxor av Vladimir Majakovskij 1968 – Sex ungerska poeter, dikter av Attila József, Sándor Weöres, Lőrinc Szabó, Gyula Illyés, László Nagy och Ferenc Juhász 1973 – Tystnadens torn av Sándor Weöres 1977 – Oas i öknen av Joseph Brodsky 1999 – Kommentar från en ormbunke av Joseph Brodsky
Priser och utmärkelser 1948 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare 1949 – Svenska Dagbladets litteraturpris 1955 – Stig Carlson-priset 1958 – Övralidspriset 1958 – Boklotteriets stipendiat 1959 – Bellmanpriset 1966 – Kopparbergs läns landstings kulturpris 1967 – De Nios Stora Pris 1967 – Tidningen Vi:s litteraturpris 1968 – Signe Ekblad-Eldhs pris 1969 – Litteraturfrämjandets stora pris 1980 – Bellmanpriset 1984 – Carl Emil Englund-priset för Sorl 1990 – Harry Martinson-priset 1991 – Pilotpriset 1992 – Aniarapriset 1995 – Ferlinpriset
Referenser
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Werner Aspenströmsällskapet
Kategori:Svenskspråkiga essäister Kategori:Svenska essäister Kategori:Svenskspråkiga poeter Kategori:Ledamöter av Svenska Akademien Kategori:Svenskspråkiga dramatiker Kategori:Författare från Dalarna Kategori:Svenska poeter Kategori:Svenska dramatiker Kategori:Svenska översättare Kategori:Svenskspråkiga översättare Kategori:Personer från Norrbärke socken Kategori:Födda 1918 Kategori:Avlidna 1997 Kategori:Gravsatta på Maria Magdalena kyrkogård Kategori:Män