miniatyr|Ruiner efter en bysantinsk basilikal kyrka från 400-talet i nordvästligaste Syrien, nära den turkiska gränsen och den gamla staden Antiokia vid Medelhavet.Detta enligt nederländska Wikipedia: :nl:Mushabbak. mini|Sektionsritning över en romansk basilika. miniatyr|Fresk som visar den gamla Peterskyrkan i Rom med dess fem skepp. miniatyr|höger|250px|Basilikan Santa Sabina i Rom 2008. Mittskeppet är högre än de bägge sidoskeppen och ljus släpps in från fönster ovanför mittskeppet. miniatyr|Överst på högväggen i klosterkyrkan i Malmesbury i England ses här ett klerestorium, fönsterraden som släpper in ljus i mittskeppet. Nedanför klerestoriet finns ett rundbågat triforium (ett pelargalleri). miniatyr|En basilika med klerestorium syns här utifrån på Sankt Nikolai kyrka i Stralsund i Nordtyskland.
Basilika är i arkitektonisk mening en typ av byggnad som är av halltyp (en salsbyggnad), i form av en stor, ofta monumental samt långsträckt pelarhall delad av kolonnader i flera skepp.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Basilika (arkitektur))Artikeln/uppslagsordet basilika på spalterna 1026-1030 i band 2 (tryckt 1904) av Uggleupplagan (andra upplagan, tryckt 1904-1926) av Nordisk familjebok (uppslagen: , och ). Denna byggnadstyp har inom arkitekturvetenskapen fått en tydlig definition (se nedan).
I arkitekturhistorien har basilikan sitt ursprung som byggnadstyp hos monumentala byggnader under antiken. Den var en vanlig byggnadstyp i många av Romerska rikets städer och namnet på byggnadstypen kan spåras tillbaka till Antikens Grekland. I och med Romerska rikets kristnande blev basilikan en vanlig fornkristen kyrkobyggnadstyp och därefter en förebild för många medeltida kristna kyrkobyggnader. Om de var byggda på samma sätt kom dessa därför senare också att definieras som basilika inom arkitekturvetenskapen.
Byggnadstypen blev även mönster för att de flesta kyrkor har blivit långsträckta byggnader, det vill säga att de fick ett långhus med ett kor i öster. Detta blev mönster först för de romanska kyrkorna, men kom sedan att bilda mönster även för kyrkor byggda i senare byggnadsstilar.Artikeln/uppslagsordet basilika på spalterna 1028-1029 i band 2 (tryckt 1904) av Uggleupplagan (andra upplagan, tryckt 1904-1926) av Nordisk familjebok (uppslagen: och ).
Förutom den kristna basilikan, sådan den framför allt representeras av Roms äldsta kyrkor, fanns privatbasilikan som var en större samlingssal vilken ibland förekom i större privathus och palats under antiken. Vidare utgjorde torgbasilikan en byggnadstyp, som under romersk tid fick en vidsträckt utbredning. Den tjänade huvudsakligen som saluhall och som plats för offentlig rättskipning.
Definition och bakgrund Inom arkitekturhistorisk terminologi används begreppet basilika bara för långsträckta byggnader med ett högt mittskepp i mitten och med betydligt lägre sidoskepp vid sidorna av mittskeppet, vilket motsvarar den fornkristna basilikan. Mittskeppets höjd bestäms härvid av att väggmurarna över sidoskeppen måste byggas så högt över sidoskeppens tak, att man kan sätta in fönster (eller snarare en fönsterrad) där för att kunna få in dagsljus i mittskeppet.Början av artikeln "Basilika" på spalterna 1026-1027 i band 2 (tryckt 1904) av Uggleupplagan (andra upplagan, tryckt 1904-1926) av Nordisk familjebok (uppslagen: och ). Mittskeppet blir därvid upplyst uppifrån.Catholic Encyclopedias artikel Basilica (stoa basilike) (upplaga 1913) på engelska Wikisource. Denna fönsterrad i väggmurarna ovanför sidoskeppen i en basilika kallas klerestorium.Artikeln Klerestorium, spalterna 389-390 i Nordisk familjebok 1951. När ett sådant saknas i en flerskeppig kyrka med höga sidoskepp klassificeras den vanligen som en hallkyrka.
Orsaken till att byggnadstypen utvecklades var att den behövliga golvytan ursprungligen var större än att man kunde övertäcka den med en enkel trätakstol i ett spann. Rummet uppdelades därför med två eller fyra kolonnrader med tre eller fem skepp. På dessa kolonnrader vilade de murar som slutligen bar upp takkonstruktionen.
Ursprungligen var sidoskeppen i den antika basilikan hälften eller tredjedelen så breda som mittskeppet (senare i medeltida kyrkor kunde sidoskeppen ibland vara bredare, men inte alltid). Mittskeppets bredd bestämdes i sin tur ursprungligen av hur bred spännvidd man i varje enskilt fall vågade bygga takstolarna av trä.
Jämförelse med andra kyrkobyggnadstyper
Titeln basilika
Inom Romersk-katolska kyrkan är basilika dessutom en hedersbenämning eller titel för viktiga kyrkor oavsett byggnadstyp, se basilika (kyrkorätt). Ofta gäller detta viktiga pilgrimskyrkor. Denna hedersbenämning bör inte förväxlas med den arkitektoniska betydelsen av basilika.
Bakgrunden till denna benämning är att när statskyrkan etablerades i Romerska riket kallades de nybyggda gudstjänstlokalerna till en början basilika istället för att senare få namnet kyrka eller ecclesia på latin (franska église). Den gamla benämningen "basilika" kom senare dock officiellt att kvarstå såsom hederstitel på de sju äldsta och viktigaste kyrkorna i Rom: Peterskyrkan, San Giovanni in Laterano, Santa Maria Maggiore, San Paolo fuori le mura, Santa Croce in Gerusalemme, San Lorenzo fuori le Mura och San Sebastiano fuori le Mura.
Senare kom andra betydelsefulla kyrkor och även kyrkor utanför Rom att kallas basilika och basilika blev mer och mer en titel för dessa. Många av dessa har kallats basilika sedan urminnes tider (till exempel sedan tusen år tillbaka). Ett exempel är den gamla romanska kyrkan Basilica San Piero a Grado i utkanten av sydvästra Pisa, byggd på 900-talet. Den har kallats basilika ända sedan den byggdes och blev pilgrimskyrka eftersom aposteln Petrus enligt legenden landsteg i närheten.
Men det var inte förrän 1917 som katolsk kanonisk lag officiellt erkände rättsligt denna gamla sed att vissa kyrkor kallades basilika sedan urminnes tider utan att påven först hade beslutat om det. Denna praxis blev då officiellt erkänd.Chow Hoi-Yan, Gabriel (2003). Basilicas: Historical and Canonical Development, Toronto (denna referens finns även här på hemsidan gcatholic.org). Senare fick fler kyrkor hederstiteln genom beslut av påven, så i slutet av år 2020 hade 1876 kyrkor runt om i världen fått denna hederstitel.Uppgifter om antalet kyrkor med titeln basilika i varje land (vid varje nationalflagga) på hemsidan gcatholic.org. Trycker man på flaggan kan man få det landets basilikor uppräknat i en lista. Till exempel Italien, där man kan se skillnaden mellan påvliga och pontifikala, större eller mindre basilikor etc.Artikeln "Basilica" i Catholic Encyclopedia från år 1917 (Internetupplaga på hemsidan catholic.com). Samma artikel finns även hemsidan newadvent.org, se här (se längre ner på sidan under rubriken Basilica in the canonical sense).
Basilikakyrkor skiljer sig från andra kyrkor, eftersom vissa speciella ceremonier bara kan hållas i dem. Basilikor är antingen större basilikor (basilica maior), av vilka det finns fyra, alla i Roms stift (se patriarkalbasilika), eller mindre basilikor (basilica minor), av vilka det fanns 1872 kyrkor som kallades över hela världen i slutet av år 2020. I början av 1700-talet uppkom skillnaden mellan större och mindre basilikor. Det tidigaste dokumentet som registrerar användningen av termen basilica maior är nämligen från år 1727.Bianchi, Sergio (1976). Le Basiliche Minori, Marianum, Rom, andra upplagan.
Etymologi Ordet basilika inom arkitektur kan härledas från gammalgrekiskans βασιλικὴ στοά, romaniserat basiliké stoá, som betyder kunglig (pelar)hall, ofta förkortat βασιλικὴ (basiliké). Det senare omnämnda ordet, stoa, var i det antika Grekland en pelarhall med en kolonnad ut mot och vid en marknadsplats (vid agoran).
Senare lånades ordet in i latin som basilica. I Romerska riket blev byggnadstypen vanlig och utvecklades till den form som definitionsmässigt är vad som är en basilika idag såsom en kyrkobyggnadstyp.
Adjektivformen basilikal har samma definitionsmässiga arkitektoniska betydelse som basilika har inom arkitekturvetenskapen.Uppslagsordet ”basilika” i SAOB.
Historia miniatyr|En rekonstruerad stoa i Aten: Attalos stoa. Här sedd från Akropolis. miniatyr|Digital rekonstruktion av Basilica Sempronia som byggdes på 100-talet f.Kr. vid Forum Romanum i Rom. Basilikan syns här till vänster i bild.
Tidig antik historia Den grekiska basiliké stoá, den ”kungliga hallen/stoan”, var alltså en pelarhall i Aten, som fungerade som audienssal där framförallt arkonterna hade sitt säte och utövade sin domsrätt i en domstol. Detta gällde särskilt arkont basileios, den kunglige arkonten (härav benämningen kunglig stoa, basiliké stoá).
Efter denna grekiska förebild utvecklades basilikan i Romerska riket och blev beteckning för stora praktbyggnader avsedda för domstols- eller rättsförhandlingar, folkförsamlingar och handel (saluhall). Växlingskontor kunde bland annat finnas i basilikornas bottenvåning, liksom skattekontor och förvaltning i övre våningar (se nedan).Arnolds, Markus (2005). Funktionen republikanischer und frühkaiserzeitlicher Forumsbasiliken in Italien (på tyska, översatt rubrik: ”Forumsbasilikornas funktioner i det republikanska och tidig-kejsartida Italien”), sid. 11 och sid. 26-133. Se publikationen som pdf-fil här. Den är en doktorsavhandling vid Heidelbergs universitet.
Alltså hölls där sammankomster och möten av juridisk/politisk, kommunal eller ekonomisk natur, vilka i äldre tider hållits under bar himmel på torget utanför (’’forum’’), som byggnaden ofta låg bredvid. Dessutom fanns lokaler för kult inom byggnadskomplexet. I Rom kunde dessutom de många basilikorna specialiseras för att användas för en särskild uppgift av alla dessa funktionerBartz, Jessica och Horacek, Sophie (2014). Die Basilica Fulvia Pauli (pdf) , digitales forum romanum, sid. 3). Bartz och Horacek har även skrivit om fler antika basilikor i Rom, se här: Druckversion Basilica-Fulvia-Paulli (pdf) och Druckversion Basilica-Sempronia-Iulia (pdf). Detta finns på denna hemsida .. En stor golvyta och en stor byggnad behövdes för de funktioner basilikan skulle användas till, och den fick gärna också vara monumental i Rom, särskilt vid Forum Romanum. Den innehöll i mitten en enda stor sal eller hall, med flera rum omkring denna. Salen i mitten, ambulatoria/ambulatio, var avsedd för vandring för omkringströvare: ambulatores.
I och med det kan man tro att basilikan som byggnadstyp uppstod i antikens Grekland under hellenismen och sedan övertogs av romarna. Men romarna utvecklade byggnadstypen genom att komplettera den tidigare grekiska pelarhallen, som hade pelargångar av ungefär samma höjd i hela byggnaden. Det gjordes med ett högre mittskepp i mitten mellan sidoskeppen med fönster över dessa. På så vis uppstod byggnadstypen med den definition den har idag i Rom och uppfanns alltså av romarna (spekulationer utifrån gamla textkällor finns dock om att det fanns liknande byggnader i Delfi m.m., men det har inte kunnat påvisas). Den äldsta daterade basilikan är därför Catos basilika, Basilica Porcia, uppförd 185 f.Kr (se nästa stycke). När Romerska riket kom att inkludera landområdena vid östra delen av Medelhavet inklusive Grekland kom den romerska basilikan att byggas även där (basilikan kom tillbaka i en annan form).Arnolds, Markus (2005). Funktionen republikanischer und frühkaiserzeitlicher Forumsbasiliken in Italien, sid. 12-13.Bartz, Jessica och Horacek, Sophie (2014). Die Basilica Fulvia Pauli (pdf) , digitales forum romanum, sid. 2-3.
Den första basilikan i Rom uppfördes alltså år 185 f.Kr. av Marcus Porcius Cato och kallades Basilica Porchia. Den låg vid Forum Romanum invid Curia Hostilia. Den följdes snart av andra i olika delar av staden: Basilica Fulvia, Basilica Sempronia, Basilica Æmilia, Basilica Iulia och Basilica Ulpia. De utstyrdes med allt större lyx, och dyrbaraste material (till exempel marmor) användes för deras inre och yttre byggnadsdelar.