Sweden Solar System (förkortat SSS) är en svensk skalmodell av solsystemet. Sweden Solar System är världens största modell av solsystemet och kanske världens överhuvudtaget största skalmodell. Solen representeras av Globen i Stockholm, med planeter och andra himlakroppar utplacerade runtom i landet i skalenlig storlek och på skalenligt avstånd. Modellens skala är ungefär 1:20 miljoner. Projektet påbörjades 1998 av astronomen Gösta Gahm och plasmafysikern Nils Brenning men har aldrig haft någon central organisation eller budget; alla installationer ägs av lokala institutioner och finansiering har oftast kommit från diverse organisationer och sponsorer.
Planeterna är placerade i nord-sydlig riktning från Globen medan andra himlakroppar är spridda på alla håll i landet, från Kiruna i norr till Malmö i söder. Många av modellerna är utformade av designer eller konstnärer och flera har också utformats av skolklasser. Projektet är avsett att ge en förståelse för hur stora avstånden är i universum, binda samman olika ämnesområden och olika geografiska orter, skapa platser för aktiviteter och pedagogik samt väva samman vetenskap och konst. Sweden Solar System har ofta uppmärksammats under den årliga temadagen Astronomins dag och natt med aktiviteter och invigningar av nya modeller.
I dagsläget finns över 60 himlakroppar representerade i Sweden Solar System. Modellen på störst avstånd från Globen är ett monument föreställande terminalchocken, den yttre gränsen av solsystemet, i Kiruna, 950 kilometer bort. Den senaste modellen att läggas till avbildar dvärgplaneten Varda och dess måne Ilmarë på Bohusläns museum i Uddevalla, invigd 4 september 2021.
Historia
1990-talet miniatyr|Modell av Merkurius vid Stadsmuseet i Stockholm, invigd 14 november 1998|vänster Initiativtagarna bakom Sweden Solar System var astronomen Gösta Gahm, professor vid Stockholms universitet, och plasmafysikern Nils Brenning, professor vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Idén till projektet tog sin början då Brenning under en cykeltur förbi Globen, världens då största klotformade byggnad, på väg hem från jobbet plötsligt undrade hur stora de olika planeterna skulle vara om solen var lika stor som Globen. Han ringde Gahm och de båda träffades på Saltsjöbadens Golfklubbs restaurang i september 1994 för en första brainstorming inför att genomföra det hela som ett stort konstprojekt. Brenning hade redan innan deras möte testat var planeterna hade hamnat genom att rita runt Globen på en telefonkarta och de märkte att planeterna hamnade på intressanta platser om de placerades norr om Globen; banan för planeten Venus gick exempelvis på kartan genom KTH. Enligt Gahm var ett ytterligare syfte bakom Sweden Solar System att "projektet ger en förnimmelse av de stora avstånden i universum och sammanbinder såväl olika ämnesområden som geografiska orter i Sverige". Ytterligare idéer med projektet var att de olika stationerna kunde bli turistattraktioner, platser för aktiviteter, och pedagogiska instrument för skolklasser och allmänheten. Gahm och Brenning avsåg även att anknyta till såväl naturvetenskap som konst, litteratur, musik, historia och mytologi.
De inre planeterna — Merkurius, Venus, jorden och Mars — ligger tätare samlade än de yttre och hamnar med den valda skalan alla inom Stockholmsområdet; Gahm och Brenning kontaktade olika museer, skolor och affärscentrum och kunde på kort tid hitta värdar till planeterna. Till en början tänkte sig Gahm och Brenning att skalamodellen endast skulle sträcka sig till Jupiter och endast skulle täcka stockholmsområdet, men deras planerade Stockholm Solar System utvecklades snabbt till något större då projektet väckte intresse även längre norrut, delvis till följd av en helsida om projektet i Svenska Dagbladet.
1998 påbörjades projektet med invigningar av modeller av planeterna Venus, Uranus, Merkurius och Neptunus. Venus-modellen invigdes i Observatoriemuseet den 26 maj under 250-årsjubileet av Stockholms gamla observatorium. Modellen fanns på museet fram tills att det stängdes 2013, vartefter den flyttades till den 2:a våningen av Vetenskapens Hus. Länge fanns det två modeller av Venus, då en Venus-modell av konstnären Daniel Oberti som del av projektet även invigdes på KTH den 8 juni 2004 under Venuspassagen 2004. Modellen vid KTH stals 2011. Sedan 2016 står en ny Venus-modell utanför Vetenskapens Hus. Under sommaren 1998 invigdes Uranus-modellen i Furuviksparken utanför Gävle. Modellen var 2,6 meter i diameter.
Neptunus-modellen väger tre ton och invigdes i Strykjärnsparken, Söderhamn den 29 oktober och följdes tätt inpå av invigningen av Merkurius-modellen vid Stadsmuseet i Stockholm den 14 november. Modellen av Neptunus utformades i akryl och kan lysas upp under natten med blått ljus. Modellen av Merkurius utformades av konstnären Peter Varhelyi med nedsänkta kratrar och flera Merkurius-relaterade symboler. Det planterades under 1998 även en blomsterplantering utanför Sky city vid Arlanda flygplats för att symbolisera Jupiter, då en ordentlig modell vid denna tidpunkt var för dyrt.
Under 1999 invigdes ytterligare modeller. Modellen av Pluto och dess måne Charon, utformad av konstnären Bergsteinn Asbjörnsson, invigdes den 6 juni i parken utanför Staffansgården i Delsbo, Hudiksvalls kommun av kommunalrådet Åsa Lantz. I Karlshamn, Blekinge invigdes den 4 september en modell av Swift-Tuttles komet.Dagens Nyheter 1999-09-05
Under oktober 1999Dagens Nyheter 5 september 1999 invigdes modellen av jorden på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Modellen invigdes av TV-meteorologen Pär Holmgren. Jorden-modellen kan med hjälp av kontakt med satelliter på en närliggande skärm visa områden på modellens yta så som de ser ut från rymden. Modellen av Mars invigdes i dåvarande Mörby centrum i Danderyds kommun den 29 oktober. Modellen designades av Heikki Haapanen; dess röda färg kommer av planetens riktiga färg och den står på en bottenplatta i stål föreställande jorden, något som Haapanen tänkt ska symbolisera planetens förbindelse med jorden och de många rymdsonder som skickats till Mars. Modellens yta är också täckt av en rad kemiska symboler för ämnen som är vanliga på planeten. Skådespelaren Jörgen Lantz närvarade under Mars-invigningen.
Under 1998 eller 1999 invigdes en avbildning av asteroiden 306367 Nut (då känd som 5025 PL) i Alsike, Knivsta av skulptören Eric Ståhl. Asteroiden representeras av en 0,2 mm bred prick i en relief om Sweden Solar System. 1999 gav även Gahm och Brenning ut en bok om projektet med titeln Solsystemet i tid och rum.
2000-talet miniatyr|Modell av dvärgplaneten Sedna i Luleå, invigd 8 december 2005 Elever på Mörbyskolan i Danderyds kommun utformade som ett skolprojekt en modell av asteroiden 433 Eros, vilken invigdes som en del av Sweden Solar System den 14 februari 2000, samma dag då rymdsonden NEAR Shoemaker gick in i omloppsbana runt asteroiden. Modellen är gjord i rent guld och är endast 2 millimeter bred. Den har sedan invigningen varit utställd vid skolans huvudentré. Den 11 november 2000Sweden Solar System - aktuellt (1999) invigdes även en modell av månen på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Modellen placerades på en pelare på skalenligt avstånd från modellen av jorden och designades av Peter Varhelyi.
18 april 2002 invigdes en modell av dvärgplaneten Ixion på Technichus i Härnösand, vilket enligt skalan motsvarar Ixions position när den är som längst bort från solen.Sweden Solar System - aktuellt (2002)Technichus - Exhibitions Under 2004 invigdes ett monument till terminalchocken utanför Institutet för rymdfysik i Kiruna, 950 kilometer från globen. Terminalchocken är solsystemets yttre gräns, så långt som solvinden kan anta. Samma år som monumentet invigdes passerade rymdsonden Voyager 1 terminalchocken.
En modell av dvärgplaneten Sedna (upptäckt den 14 november 2003) invigdes i Luleå den 8 december 2005. Sedna beräknades av Fysikprofessorn Sverker Fredriksson vid Luleå tekniska universitet ligga på samma avstånd i förhållande till solen som Luleå ligger i förhållande till Globen i skala 1:20 miljoner. Sedna har en mycket elliptisk bana, vilket innebär att himlakroppen bara under mycket kort tid vart 172:a år befinner sig på detta avstånd, men det bestämdes att ändå sätta upp en symbolisk himlakropp i parken utanför Teknikens Hus i Luleå då avståndet speglade Sednas avstånd då dvärgplaneten upptäcktes. Vidare ansågs namnet Sedna, "de frustna djupens gudinna" inom inuitisk mytologi, passa bra för Luleå. Modellen gjordes av konstnären Antero Koskitalo och Teknikens Hus stod för invigningen, vilken bevistades av Koskitalo, Gösta Gahm, kommunalrådet Karl Petersen, dansaren Stina Hörtin samt Britt-Marie Forslund från Teknikens Hus.
Under sommaren 2005 upptäcktes dvärgplaneten Eris, vilken redan tidigt under 2006 planerades gestaltas i Umeå. Uppdraget att ta fram en modell gick till Kulturverket, Umeå kommun och himlakroppen formgavs av Theresa Berg, student vid Designhögskolan i Umeå. Bergs gyllene modell av Eris anspelar på det guldäpple som den mytologiska Eris kastar i Iliaden. Eris måne Dysnomia är representerad i modellform 1,9 meter ifrån Eris-modellen. Modellen invigdes på Umevatoriet den 6 december 2007. Under invigningen spelades musik som förskolebarn fått skapa om Eris och Gösta Gahm höll en föreläsning med titeln "Planetpromenader".
Det internationella astronomiåret 2009 inspirerade till nya modeller i Sweden Solar System, inklusive modeller av Halleys komet samt Saturnus månar. Projektet med Saturnus månar anordnades av Ångströmlaboratoriet i Uppsala som ett skolprojekt där planetens olika månar delades ut till olika skolor och elever från varje skola fick i uppdrag att ta fram en modell. Totalt lottades 32 av Saturnus över 80 månar ut. Månarna fick utformas som skolorna själva önskade men var tvungna att vara permanenta och hålla sig inom den utsatta storleken. Det hölls även en tävling där skaparna av den bästa månen vann priset att namnge en asteroid. Prisutdelningen sköttes i samband med invigningen av modellen av Saturnusmånen Titan året därefter. Modellen av Halleys komet, placerad på Vetenskapscentret Balthazar i Skövde, togs fram av Johan Wiking, baserat på ett bidrag till en tävling om utformningen av kometen från en klass vid Käpplundaskolan. Modellen består av tre reliefer placerade längs med en vägg.
2010-talet vänster|miniatyr|Modell av asteroiden 36614 Saltis i Saltsjöbaden av Bosse Falk, invigd 14 januari 2010 En modell av asteroiden 36614 Saltis invigdes den 14 januari 2010 av Kunskapsskolan i Saltsjöbaden i samarbete med Statens Fastighetsverk. Modellen är gjord av Bosse Falk och visar asteroidens plats i solsystemet; själva representationen av Saltis är mindre än en millimeter i diameter. Saltis upptäcktes 2000 av Alexis Brandeker vid Stockholms observatorium i Saltsjöbaden (på samma plats där Kunskapsskolan idag ligger) och asteroiden är döpt efter Saltsjöbaden. Av ren tillfällighet så är asteroidens avstånd från solen sådant att den i Sweden Solar Systems skala kan placeras i just Saltsjöbaden. Under invigningen höll upptäckaren Brandeker tal, vilket följdes av presentationer och filmvisningar.
Den 11 september 2010 invigdes modellen av Saturnusmånen Titan vid Celsiushuset i centrala Uppsala. Modellen, utformad av designern Håkan Harryson, skulle skalenligt haft en diameter på 24 centimeter men fick en på 40 centimeter för att ta månens tjocka atmosfär i åtanke. miniatyr|Modell av asteroiden 4 Vesta utanför Åva gymnasium i Täby, invigd 6 september 2017