Osmanska Irak (ottomansk turkiska: , romaniserad: Hıṭṭa-i ʿIrāqiyye, bokstavligen Irak-regionen) hänvisar till regionen Irak inom det Osmanska riket. Historiker delar ofta in dess historia i fem huvudperioder. Den första började med Sultan Süleyman I:s erövring år 1534 och slutade med safavidernas erövring av Bagdad år 1623. Den andra varade från den osmanska återerövringen år 1638 till början av mamlukernas självstyre år 1749. Den tredje perioden, från 1749 till 1831, präglades av den georgiska mamlukdynastins halvautonoma styre. Den fjärde sträckte sig från det osmanska avlägsnandet av mamlukerna år 1831 till 1869, då den reformistiske guvernören Midhat Pasha tillträdde. Den femte och sista fasen löpte från 1869 till 1917, då brittiska styrkor ockuperade Bagdad under första världskriget.
Administrativt omfattade Bagdad Eyalet, under 1500-talet en stor del av det territorium som i dag utgörs av Irak. På 1600-talet hade dock ottomanerna omorganiserat Irak till fyra provinser (Bagdad, Basra, Mosul, och Shahrizor). Ett brev från Sultan Mahmud II daterat år 1830, kallade dessa pronvinser kollektivt för regionen Irak. De fyra eyalets konsoliderades senare under 1800-talet till provinserna Mosul, Bagdad och Basra, som i officiella ottomanska dokument gemensamt kallas Irakregionen ( Hıtta-i Irakiyye).
Under en stor del av den tidiga moderna perioden var Irak en omtvistad gräns i de ottomansk-persiska krigen, där kontrollen över Bagdad ofta skiftade mellan de två imperierna. Under första världskriget blev Irak fokus för strider mellan det brittiska imperiet och det ottomanska riket i den mesopotamiska kampanjen, vilket kulminerade i den brittiska ockupationen av Bagdad 1917 och upprättandet av det brittiska mandatet Mesopotamien 1920.
Källor
Kategori:Iraks historia