Luisa Tetrazzini, född 29 juni 1871 i Florens, död 28 april 1940 i Milano, var en internationellt berömd italiensk operasångare (koloratursopran). Hon hade en framgångsrik operakarriär och turnerade i Europa, USA och Sydamerika, från 1890-talet fram till 1920-talet. Hennes röst finns bevarad i inspelningar från 1904–1920. En maträtt, chicken tetrazzini, har fått sitt namn efter henne.
Biografi
Bakgrund och tidig karriär Tetrazzini var dotter till en uniformsskräddare och började sjunga vid tre års ålder, först undervisad av sin syster Eva Tetrazzini (1862–1938), som också blev en framgångsrik sångerska. Hon studerade vid Instituto Musicale i Florens under Ceccherini och debuterade 1890 som operasångerska i Florens, där hon fick rollen som Inez i Giacomo Meyerbeers L'Africaine.
Under 1890-talet uppträdde Tetrazzini inte bara i Italien utan även i Sankt Petersburg, Spanien och Sydamerika (Buenos Aires, från 1892). Hon blev inledningsvis inte inbjuden till London, Paris eller New York, eftersom hennes koloraturroller ansågs föråldrade. År 1905 debuterade hon i USA i San Francisco.
Genombrott och fortsättning Tetrazzinis verkliga genombrott kom dock efter ett mycket framgångsrik framförande av La Traviata vid hennes debut på Royal Opera House Covent Garden hösten 1907; framträdandet avslutades först efter tjugo inropningar. År 1908 sjöng hon också med stor framgång i New York med Oscar Hammersteins Manhattan Opera Company. Hon sjöng bara på Metropolitan Opera 1911 och 1912, efter att Toscanini vägrade att arbeta med henne på grund av hans missnöje med Tetrazzinis ymniga improviserande.
Efter att ha varit oförmögen att sjunga i New York ett tag på grund av kontraktstvister, orsakade hon "furore" när hon vid en presskonferens förklarade att hon skulle sjunga på San Franciscos gator, där man fortfarande kunde sjunga fritt. Hon uppfyllde detta löfte julafton 1910. Hon sjöng vid Lotta's Fountain på Market Street inför uppskattningsvis 200 000 till 300 000 åskådare. Detta inspirerade även en av stadens kockar till att uppkalla ett nytt matrecept efter henne, chicken tetrazzini. Rätten består av skuren kyckling kombinerat med pasta, svamp, ost och gräddsås.
Tetrazzini beundrades för sin sångteknik och sin röst, inte minst av den berömda sopranen Adelina Patti. Många inspelningar av hennes sång för Victor och His Master's Voice finns också bevarade. Tetrazzini var liten och lätt fyllig, så efter 1912 uppträdde hon bara på konsertscenen. Hon hade ett livligt temperament. På Covent Garden var hon indragen i hårda fejder med sin rival Nellie Melba.
Hon utgav sina memoarer, My Life of Song (1921), och ett verk om sång, How to Sing (1923). Hon verkade efter sin pensionering som sånglärare.
Privatliv och sista tid Sammanlagt tre gånger var Tetrazzini gift. Eftersom hennes tredje och mycket yngre make slösade bort hennes förmögenhet tvingades hon 1930-talet uppträda i varietéföreställningar, då hennes röst sedan länge hade försämrats.
Tetrazzini drog sig tillbaka från scenen 1934, i en ålder av 63 år. Därefter arbetade hon som sånglärare; bland andra upptäckte hon Lina Pagliughi. 1940 dog hon utfattig i Milano.
Referenser
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1871 Kategori:Avlidna 1940 Kategori:Italienska operasångare under 1800-talet Kategori:Italienska operasångare under 1900-talet Kategori:Italienska memoarskrivare Kategori:Memoarskrivare under 1900-talet Kategori:Italienska musikpedagoger