Kampanjen i Estland 1563 var en inledande del av nordiska sjuårskriget och första polska kriget, vid vilket svenskarna försökte utvidga sitt territorium i Estland på Danmarks bekostnad. Under denna intervenerade både den Polsk-litauiska unionen och Hertigdömet Kurland på dansk sida.
Under kampanjen lyckades svenskarna inta Leal och Hapsal och därmed utöka sitt område i Estland.
Bakgrund Nordiska sjuårskriget mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Danmark och Lübeck inleddes i augusti 1563 genom att de senare parterna formellt förklarade Sverige krig. Samma år inleddes första polska kriget i Baltikum utan krigsförklaring.
En av orsakerna till nordiska sjuårskriget var att Danmark, Lübeck och Sverige hade olika intressen i Estland vid en tidpunkt då ordensväldena i regionen var i upplösning. Frederik II hade 1560 köpt biskopsdömet Ösel-Wiek av dess siste prinsfurste Johannes V von Münchhausen och förvandlat det till ett danskt län under Frederiks den omyndige yngre bror hertig Magnus och förmyndaren och ståthållaren Christoffer Valkendorf. Erik XIV hade förmått Reval att ställa sig under svenskt beskydd. Lübeck ville utan hinder av svenskarna bedriva handel med det av ryssarna behärskade Narva.
Danmarks och Sveriges finansiella resurser togs till stor del i anspråk av sjökriget och markkriget i södra Skandinavien med striderna om Älvsborgs slott och Halmstad, men framför allt Sverige, som hade den bättre geografiska positionen genom närheten till Finland, satsade också på Estland som en krigsfront.
Kampanjen Sveriges hade större trupper än danskarna, och det svenska angreppet var till en början lyckosamt. Sverige under Åke Bengtsson Färla belägrade och intog Hapsal och Leal med en styrka på 450 man i augusti. Efter det att därefter polsk-litauiska unionen och Hertigdömet Kurland intervenerade i konflikten mot Sverige, gick det sämre.
Svenskarna belägrade Lode i september. Gotthard Kettler och en polsk styrka attackerade de belägrande svenskarna och jagade iväg dem den 30 september. Innan svenskarna hunnit reorganisera sig, återtog Polen och tyska trupper under Danmark Leal. Försvaret av Leal överlämnades av Gotthard Kettler till ett antal adelsmän från Wiek, som hade flytt till Ösel när svenskarna invaderade. Svenskarna var dock många fler och kunde återkomma kort därefter och återtaga Leal.
Därefter under 1563 var endast polackerna engagerade, i några skärmytslingar mot den av svenskarna behärskade fästningen i Karkus. Kampanjen ledde till att den danska makten begränsades till Ösel.
Källor
Noter
Kategori:Nordiska sjuårskriget Kategori:Estlands militärhistoria