Adelövs kyrkogård är en kyrkogård vid Adelövs kyrka i Adelövs socken, Tranås kommun. Kyrkogården har medeltida ursprung, men dess nuvarande utformning härrör huvudsakligen från omläggningen 1834–1835 och från senare förändringar under 1900-talet. Den symmetriska planen, ringmuren, smidesgrindarna, trädkransen och de rätvinkliga grusgångarna ger kyrkogården en tydlig prägel av 1800-talets kyrkogårdsideal.
Historia Den medeltida kyrkplatsen Adelövs kyrkogård har sannolikt sitt ursprung i 1200-talet, då en äldre träkyrka ska ha uppförts på platsen. Enligt en uppgift från 1700-talet ersattes den omkring 1427 av en timmerkyrka. Till kyrkan hörde en fristående klockstapel. Den äldre kyrkan låg strax söder om den nuvarande kyrkobyggnaden, och kyrkogårdens norra gräns låg ungefär i höjd med den nuvarande kyrkans norra mur. Vid storskiftet 1732 hade kyrkogården två ingångar, båda försedda med stigluckor av timmer. Vid kyrkogårdens nordvästra hörn fanns även en kyrkbod. En stenmur ska ha uppförts av dalkarlar 1747. År 1762 fick släkten Hummelhielm på Näs säteri tillstånd att uppföra ett eget gravkor i kyrkogårdens sydöstra del. Gravkoret blev ett av kyrkogårdens mest framträdande byggnadsverk och finns fortfarande kvar.
Den nya kyrkan och omläggningen på 1800-talet Vid början av 1800-talet var den äldre kyrkan i dåligt skick och beslut fattades om att uppföra en ny kyrkobyggnad. Som en förberedelse utvidgades kyrkogården med omkring ett tunnland mot norr 1800. De båda stigluckorna ersattes 1813 av svartmålade trägrindar. Den nuvarande Adelövs kyrka uppfördes 1830–1833 efter ritningar av arkitekten Fredrik Blom. När den nya kyrkan stod färdig såldes den äldre timmerkyrkan och kyrkboden på auktion. Båda byggnaderna flyttades från platsen 1834. Åren 1834–1835 genomfördes en omfattande omläggning av kyrkogården efter en plan som hade upprättats 1829. Arbetet omfattade både den äldre kyrkogården och utvidgningen i norr. Ringmuren lades om av muraren Lars Rydman, som även uppförde grindstolparna vid ingångarna i väster och söder. De nuvarande smidesgrindarna tillverkades 1835 av smeden Magnus Jönsson från Hultkvarnstugan i Solberga. Han hade kort dessförinnan utfört liknande grindar till Säby kyrkogård. Grindarna försågs med blomdekor, årtalet 1835 och initialer som syftar på smeden och den dåvarande kyrkoherden Petrus Kernell. Kyrkogården fick vid omläggningen en symmetrisk plan med rätvinkliga gravkvarter och grusgångar. Familjegravar placerades utmed ringmuren, medan de inre delarna avsattes för allmänna gravar. De allmänna kvarteren omgavs av häckar och alléträd och gravarna ordnades i nord–sydliga rader. En trädkrans av lönn planterades sannolikt i samband med omläggningen. År 1891 inrättades den Hummelhielmska griftegårdskassan. Mot en betalning av 600 kronor åtog sig församlingen att svara för gravkorets framtida skötsel.
Förändringar under 1900-talet Åren 1909–1910 genomfördes en ny omläggning. De mindre inre gravkvarteren slogs samman till tre större kvarter och de sista alléträden i de inre delarna togs bort. Vid denna tid bestod de allmänna gravkvarteren till stor del av enkla gravvårdar av ek. År 1935 utarbetades ett nytt förslag till ordnande av kyrkogården. Förslaget genomfördes året därpå och innebar att gravarna i kvarteren norr och söder om kyrkan ordnades om. Äldre gravkullar och gravvårdar av trä togs bort, samtidigt som familjegravar anlades utmed den södra mittgången. Under 1900-talets första hälft kom kyrkogårdens södra del att präglas av familjegravar med grusbäddar, omgärdade av låga häckar eller stenramar. Under efterkrigstiden förändrades kyrkogården genom att många av grusbäddarna och gravarnas inhägnader togs bort och ersattes med sammanhängande gräsytor. Mellan 1955 och 1959 avverkades många av de äldre lönnarna i trädkransen. De ersattes huvudsakligen av lindar. År 1988 planterades en lindallé längs den södra mittgången. Under 1990-talet tillkom rader av oxlar och nya häckar i kyrkogårdens sydöstra kvarter. En minneslund anlades i kyrkogårdens nordöstra hörn 2002. År 2009 ersattes tujahäckarna i kvarteret norr om kyrkan av nya rygghäckar.
Läge och omgivning Kyrkan och kyrkogården ligger i den norra delen av Adelövs kyrkby. Omgivningen består av en öppen och uppodlad dalgång, som tidigare har utgjort sjöbotten. Runt dalgången finns skogklädda bergsryggar och områden med förhistoriska lämningar. Kyrkogården ligger öster om landsvägen och omges av åkermark i norr och öster. Direkt söder om kyrkogården ligger Adelövs gamla kyrkskola från 1905. Skolgården har en parkliknande karaktär och används även som parkering för kyrkobesökare. Väster om kyrkogården finns en grusad parkeringsplats på ett område där kyrkstallarna tidigare låg. Stallarna revs under 1950-talet.
Utformning Adelövs kyrkogård har en rektangulär och symmetrisk plan. Kyrkan ligger mellan den äldre södra delen och utvidgningen i norr. Kyrkogården är i huvudsak plan men ligger något högre än den omgivande marken i norr och öster. Planen består av ett kranskvarter längs kyrkogårdsmuren och tre rätvinkliga inre gravkvarter. Det rätvinkliga gångsystemet och kvartersindelningen går i huvudsak tillbaka till omläggningen 1834–1835, även om kvarteren förändrades under 1900-talet. Kyrkogårdens olika delar har skilda karaktärer. Längs muren, direkt öster om kyrkans kor och utmed den södra mittgången finns mer påkostade familjegravar. I de inre kvarteren finns både äldre allmänna gravar och yngre familjegravar. Området norr om kyrkan har en mer enhetlig efterkrigstida utformning med låga gravvårdar i raka rader framför rygghäckar.
Kyrkogårdsmuren Kyrkogården omges av en kallmur, huvudsakligen uppförd av stora naturstenar av lokal ljusröd granit. I partiet mot vägen förekommer även kilad sten. Muren är drygt en meter hög och omkring en meter bred. I öster, där marknivån utanför kyrkogården är lägre, fungerar muren som stödmur. Murens kärna är fylld med mindre kullerstenar och dess krön är delvis bevuxet med mossa, fetknoppsväxter och annan ängsflora. Muren härrör i sin nuvarande form från omläggningen 1835, men har reparerats vid flera tillfällen. På muren ligger flera fragment av äldre gravhällar av kalksten, som sannolikt tidigare har legat i den äldre kyrkans golv. Bland fragmenten finns en sten med den delvis bevarade inskriften ”SVENONIS”. Den kan möjligen ha tillhört någon av kyrkoherdarna Nicolaus Svenonis Medelius, som avled 1672, eller Sveno Svenonis Höök, som avled 1688. På murens västra del finns även fragment av en gravhäll med årtalen 1814 och 1825.
Ingångar och grindar Kyrkogården har två ingångar, en i väster framför kyrkans huvudingång och en i söder. Båda har grindstolpar klädda med skrädhuggna kalkstenshällar och pyramidformade krön av kalksten. Smidesgrindarna från 1835 har sirlig blomdekor. De bär årtalet 1835 samt initialerna ”M J S” och ”P K”. Initialerna syftar på smeden Magnus Jönsson och kyrkoherden Petrus Kernell. Vid den västra grinden finns även en äldre fattigbössa med sadeltak.
Gångar och vegetation Kyrkogårdens gångsystem består av rätvinkliga grusgångar. Innanför gravarna längs muren löper en kransgång, och genom den södra delen går en mittgång. Omkring kyrkan finns en sammanhängande grusad yta, som vid koret bildar en rundning och framför kyrkans västra ingång vidgas till en större öppen plats. Kyrkogården omges av en trädkrans som huvudsakligen består av lindar planterade under 1950- och 1990-talen. Vid den västra muren finns en äldre lönn och en alm som återstår från 1800-talets trädkrans. Längs den södra mittgången finns en lindallé och i det sydöstra kvarteret står rader av oxlar. Trädkransen, allén och de rätvinkligt placerade trädraderna förstärker kyrkogårdens symmetriska plan. Vegetationen bidrar samtidigt till en parkliknande karaktär.
Gravkvarter Kvarter A Kvarter A omfattar det sydvästra kvarteret och området norr om kyrkan. Det sydvästra området var ursprungligen avsett för allmänna gravar. Efter omläggningen 1935 kom kvarteret i stället att präglas av låga och förhållandevis enhetliga familjegravvårdar från efterkrigstiden. Kvarteret norr om kyrkan har en likartad karaktär med raka gravrader, låga rektangulära gravvårdar och höga rygghäckar av idegran eller liguster. Utformningen speglar efterkrigstidens mer enhetliga kyrkogårdsideal.
Kvarter B Kvarter B ligger sydöst om kyrkan och omger det Hummelhielmska gravkoret. Kvarteret var ursprungligen avsett för allmänna gravar och upptogs före omläggningen 1935 huvudsakligen av enkla gravvårdar av trä. Kvarteret har i dag en blandad karaktär med höga familjegravvårdar från tiden omkring sekelskiftet 1900, små gravvårdar från den allmänna linjen och yngre låga vårdar. Familjegravarna ligger huvudsakligen längs gångarna, medan resterna av de allmänna gravraderna finns i kvarterets inre delar. Nordöst om gravkoret finns en grusgrav från 1902, omgärdad av ett nygotiskt gjutjärnsstaket. Graven tillhör hemmansägaren Johan Svensson från Äskeryd och hans hustru. I kvarteret finns även en gravvård i form av ett hjulkors över organisten och folkskolläraren C. P. Samuelsson, rest 1894 av ”vänner och lärjungar”. Bland de mindre gravvårdarna förekommer titlar som korpral, hushållerska och sömmerska. Andra titlar i kvarteret är smidesmästare, kopparslagare, kamrer och handlande. En rad med små liggande stenar över barn från perioden 1936–1940 ingår i de tidigare allmänna gravarna.
Kvarter F Kvarter F omfattar gravplatserna längs kyrkogårdsmuren, området direkt öster om kyrkans kor och familjegravarna längs den södra mittgången. Dessa områden har sedan omläggningen 1834–1835 huvudsakligen varit avsedda för köpegravar över personer och familjer från socknens mer välbeställda grupper. I kvarteret finns många av kyrkogårdens äldsta och mest påkostade gravvårdar. De utgörs bland annat av höga vårdar av polerad svart granit, flata obelisker, grovhuggna stenblock och så kallade bautastenar. Gravvårdarna är framför allt från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många gravar hade ursprungligen grusbäddar och inramningar av häckar eller sten. De flesta har senare tagits bort, men längs den östra muren och öster om kyrkan finns fortfarande ett antal bevarade grusgravar med stenramar. Bland gravvårdarna finns en obelisk över hemmansägaren Anders Andersson och hans familj från 1914 samt en gravvård över organisten och folkskolläraren A. E. Eriksson, rest av ”tacksamma vänner”. Den senare är försedd med en inhuggen lyra.
Gravvårdar och gravtradition Kyrkogårdens gravvårdar representerar olika ideal från slutet av 1800-talet fram till nutid. De äldsta och mest påkostade gravvårdarna finns längs kyrkogårdsmuren, öster om kyrkan och i området mellan kyrkan och det Hummelhielmska gravkoret. De äldre familjegravarna har ofta höga vårdar av svart granit, utformade som obelisker eller grovhuggna stenblock. Gravtypen var vanlig från slutet av 1800-talet fram till omkring 1930-talet. Flera gravvårdar har bibelord eller andra religiösa inskrifter på baksidan. Ett mindre antal gravvårdar är äldre än 1880-talet. Flera av dessa är rikt skulpterade kalkstensvårdar från tiden före den industriella gravstenstillverkningen. De har samlats i en museal uppställning vid den västra ingången.
Bland de musealt uppställda gravvårdarna finns en hög kalkstensvård från 1707 över kyrkoföreståndaren Inge Svensson och hans hustru. Gravvårdens krön är dekorerat med änglavingar, timglas och en dödskalle i relief. Där finns även en spetsbågig gravvård av gjutjärn från 1866 över inspektorn Erik Wilhelm Wetter, hans hustru och deras dotter. Vården är utförd i nygotisk stil och försedd med en symbolisk dekor. Ett antal gravar har fortfarande kvar sina grusbäddar, stenramar, gjutjärnsstaket eller järnkättingar. Dessa anläggningar visar hur många av kyrkogårdens familjegravar var utformade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Titlar och inskrifter