Carlos Baca-Flor Falcón, född 11 juni 1867 i Islay, Arequipa, död 20 februari 1941 i Neuilly-sur-Seine, Paris, 20 februari 1941) var en peruansk porträttmålare och skulptör.

Biografi Baca-Flor föddes i distriktet Islay, Islayprovinsen, Arequipa, i södra Peru. Hans föräldrar var Carlos Baca-Flor y Huáscar och Julia Falcón. Hans far, en politiker, var privatsekreterare för Bolivias president Manuel Isidoro Belzú.

Innan han fyllde ett år flyttade familjen till Santiago, Chile, där han studerade vid Colegio de los Agustinos och senare vid Instituto Nacional. År 1873, på grund av en epidemi i Santiago, skickades han till en infektionsklinik under sin mors vård. När han var tretton år dog hans far. Han stannade kvar hos sin mor, som gav pianolektioner till barn till rika familjer i Santiago.

År 1882 började han på Konstakademin i Santiago, där han studerade för Cosme San Martín, Nicanor Plaza och Florencio Giovanni Mochi. Den mångsidighet han förvärvade, inte bara inom måleri utan även inom skulptur, gav honom första pris i byst- och statytävlingar (1883), en specialmedalj för teckningar, en guldmedalj (1885) och ytterligare ett första pris (1886).

År 1886 vann han första pris vid en akademiutställning för sitt verk La vocación natural. Denna utmärkelse, tillsammans med hans tidigare utmärkelser, gav honom Premio Roma vid 18 års ålder, vilket inkluderade ett femårigt stipendium i den italienska huvudstaden. Han avböjde dock det chilenska priset av lojalitet till Peru. Efter salpeterkriget var relationerna mellan de båda länderna ansträngda, och att acceptera priset och dess medföljande statliga subvention skulle ha tolkats som ett accepterande av chilensk nationalitet. Denna hållning gjorde att den peruanske befullmäktigade ministern i Chile, Carlos María Elías informerade sin regering och som ett resultat bjöd president Andrés Avelino Cáceres in honom till Lima och beviljade honom ett stipendium motsvarande Premio Roma.

I Lima målade han porträtt av presidentfamiljen och installerade en ateljé i lokal som tillhandahölls av Ricardo Palma.

År 1890, mer än två år efter ankomsten till Lima, avreste han mot Europa men båten gick på grund i Magellansundet tolv dagar efter avresan. Trots svårigheterna nådde Baca-Flor Liverpool, Storbritannien, och anlände kort därefter till Paris, där han lärde känna Anton van Dycks verk, vilket skulle komma att påverka honom avsevärt. Efter sin korta vistelse i Paris flyttade han till Genua, där han innehade positionen som peruansk generalkonsul, vilken han snart lämnade för att bosätta sig i Rom. I den italienska huvudstaden vann han första pris i tävlingen om antagning till Accademia di San Luca, ledd av Filippo Prosperi. Året därpå drog dock den peruanska regeringen tillbaka hans stipendium, vilket tvingade honom att leva ett spartanskt liv fram till 1893, då han, tack vare Manuel Candamos ansträngningar, kunde få stipendiet återinfört. I Rom umgicks han med direktören för den spanska akademin i Rom, den spanske målaren Francisco Pradilla, som rådde honom att återvända till Paris.

Konstnärlig framgång 1893 återvände Baca-Flor till Paris. År 1907 vann Baca-Flor första pris vid den årliga salongen för franska konstnärer i Paris. Sextio kritiker utsåg honom enhälligt till vinnare, och hans verk ställdes ut på Salon d'Honneur. Konstnären hade dock inte personligen deltagit i den årliga tävlingen; det var markisen de la Pallice som lämnade in porträttet som Baca-Flor hade målat av honom, och konstnären deltog följaktligen i tävlingen utan att veta om det.

Året därpå träffade han John Pierpont Morgan, en amerikansk bankmagnat som närmade sig sextionio år gammal, som hade vägrat att få sitt porträtt målat. Samma år besökte Morgan sin familjs skräddare i Paris, den berömda Jean Philippe Worth. När Morgan klev in i skräddarens ateljé såg han ett porträtt av Worth och utbrast: Otroligt … jag måste träffa honom; jag trodde aldrig jag skulle hitta en konstnär som skulle kunna måla mitt porträtt".

Morgan besökte Baca-Flor kort därefter, tillsammans med greve Léon Molk, en vän till Baca-Flor och en släkting till Morgan. De knackade hårt och rytmiskt på dörren till målarens ateljé på Dosne Street. Baca-Flor öppnade dörren och såg en elegant gammal man, med ett strängt men leende ansikte, liten till växten, med livliga ögon inramade av tjocka ögonbryn. Den okände besökaren presenterade sig med amerikansk accent: "Mitt namn är Pierpont Morgan." Bankiren berättade sedan kortfattat om sin förmögenhet och sin berömmelse som affärsman och konstsamlare. Baca-Flor varnade honom öppet: "Ursäkta mig, jag har inget intresse av era pengar, inte heller av någon beskyddare", men magnaten svarade: "Jag vill att ni målar mitt porträtt."

miniatyr|stående|John Pierpont Morgan, porträtterad av Baca-Flor Baca-Flor valde själv sina modeller och ansågs ha en säregen karaktär på grund av sin extrema blygsamhet trots sin berömmelse. Det gick nästan två år efter det första mötet innan Baca-Flor reste till USA och målade J.P. Morgans porträtt. Emellertid var det först nödvändigt att närma sig konstnären. Morgan var medveten om att den peruanske målaren aldrig sökte kunder och överöste honom med uppmärksamhet. Han gav honom en originalmålning av Van Dyck och bjöd in honom att tillbringa en tid i New York. Baca-Flor reste slutligen till USA 1910, för en vistelse som förväntades bli kort, men varade i nästan arton år. En tid som han ägnade åt att porträttera magnater och framstående personer.

År 1939 återvände Baca-Flor till Paris och installerade sig i en ateljé i Neuilly-sur-Seine med projektet att måla ett monumentalt porträtt av Atahualpa för att pryda Perus regeringspalats, även om en rad krämpor hindrade honom från att genomföra sin plan. Andra världskriget och den efterföljande tyska ockupationen av Frankrike stoppade definitivt detta projekt. Baca-Flor dog den 20 februari 1941 i sin ateljé i Neuilly-sur-Seine och begravdes på stadens nya kyrkogård.

Några få verk av Baca-Flor – oljemålningar, akvareller och kolteckningar – finns bevarade i Peru, i Museo de Arte de Lima. De flesta av hans verk ägs av arvtagarna till de magnater och personligheter han porträtterade under sina decennier långa resor mellan USA och Europa. Flera av hans verk finns på museet Casa Alegre de Sagrera), Tarrasa i Katalonien.

Källor

Noter

Kategori:Män Kategori:Födda 1869 Kategori:Avlidna 1941 Kategori:Peruanska målare Kategori:Peruanska porträttmålare Kategori:Peruanska skulptörer