Erich Seeberg, född 8 oktober 1888 i Dorpat, död 26 februari 1945 i Ahrenshoop, Pommern, var en tysk teolog. Han var son till Reinhold Seeberg.
Seeberg blev e.o. professor i Breslau 1919, ordinarie professor i Königsberg i kyrko- och dogmhistoria 1920, i Breslau 1924, i Halle 1926, i Berlin 1927, där han efterträdde Karl Holl.
Under första världskriget tjänstgjorde han som fältpräst. Efter krigsslutet medverkade han till grundandet av det pronazistiska trossamfundet Deutsche Christen.
Bibliografi Die Synode von Antiochien 323-324 (1913) Zur Frage der Mystik (1921) Gottfried Arnold (1923) Luthers Theologie, I (1929)
Kategori:Tyska kyrkohistoriker Kategori:Tyska professorer i teologi Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Wrocław Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Königsberg Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Halle Kategori:Personer verksamma vid Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Födda 1888 Kategori:Avlidna 1945 Kategori:Män