Åre (Åremål: [^oːɾ], ) är en tätort i Åre distrikt i Åre kommun, västra Jämtland. Åre är kyrkort i Åre socken men trots namnet inte centralort i kommunen, vilket i stället är Järpen (25 kilometer öster om Åre). Antalet fast bosatta i tätorten Åre uppgick år 2010 till 1 417 personer (innan SCB 2015 lät Duved, Ullån och Kläppen norra ingå i samma tätortsavgränsning).
Åre är den största fjällsport- och alpinsportorten i Sverige, med tillhörande alpina skidområde och Sveriges alpina nationalarena som har arrangerat tre världsmästerskap (de enda i Sverige) och över 100 världscuptävlingar, och har en av landets mest utvecklade och största besöksnäring.
Åre med Åredalen har varit en passage och central mötesplats ända sedan medeltiden; först av europeiska pilgrimer som vandrade på Nidarosvägarna till/från Norge, och därefter med en senare sommarturism av besökande så kallade "luftgäster". Bygden stärktes i synnerhet av järnvägen Mittbanan som invigdes 1882; inledningsvis nyttjade lokalbefolkningen den för jordbrukstransport – medan Mörsil blev Jämtlands ledande kur- och turistort fram till 1890-talets mitt – innan inflytelserika Kristina Hansson lät uppföra Åres första hotell. Cirka tio år senare kom en skidlöpande gäst, ingenjören Carl Olof Rahm, att inleda ett projekt som skulle förvandla bondbyn Åre till "ett svenskt Davos".
Under 1970-talet satsade svenska staten (Regeringen Palme I) hundratals miljoner kronor på vinterturism i Jämtlandsfjällen, och i synnerhet Åre. 2012 blev Åre utvald som en av fem destinationer att dela på 60 miljoner kronor från Tillväxtverket, med målet att skapa hållbara destinationer och stärka orterna på den internationella marknaden. Av 40 sökande blev Åre tillsammans med Vimmerby, Kiruna, Stockholms skärgård och Bohuslän utvalda. De alpina världsmästerskapen har också bidragit till utveckling på orten, som exempelvis Station Åre med dess galleria och Holiday Clubs etablering inför VM 2007. Därtill har den växande mountainbike-kulturen bidragit till både en ökad sommarturism och inflyttning i trakten.
Under början av 2020-talet har ortens invånare och näringsliv utmanats av både Covid-19-pandemin och översvämningsskada efter Ovädret Hans.
Namnet Åre För namnet Åre finns det flera tolkningar. En av dem är att det är genitiv bildat från å, det vill säga dagens Åreälven/Åresjön.
Enligt Svenskt ortnamnslexikon innehåller namnet Åre (1344 (De) Arum) troligen fornvästnordiska *ár, 'spets', syftande på formen på Åreskutans topp och på jämtska heter Åre Åår med den för jämtskan typiska apokopen i kombination med tvåtoppsaccent. Innan Åre stationssamhälle uppstod användes detta namn enbart för hela Åre socken.
Åre sägs också vara ett gammalt samiskt ord, och de äldsta skrivna källorna om samer i västra Jämtland är från 1600-talets mitt. Samerna i dessa trakter var nybyggare och började livnära sig på exempelvis renskötsel, fiske och skogsarbete. Förvaltningskommun för det sydsamiska språket är just Åre kommun, därav kommunens sydsamiska benämning Ååren Tjïelte. Åre innefattar ett hundratal av totalt 20 000 samer i Sverige.
Historia och utveckling
Från pilgrimsled till järnväg thumb|Karta över västra Jämtland från 1748. Tusentals pilgrimer från hela Europa stannade till vid Åre gamla kyrka, under sin vandring till Olof den heliges grav i Nidarosdomen, på medeltiden. Kyrkan (vilken kan dateras till omkring 1160) hade byggts av Åre sockens bönder, som sedan slutet av järnåldern (att döma av ett antal gravhögar i dalen) hade bosatt sig i takt med att den medeltida värmeperioden medfört ett framvuxet odlingslandskap i Åredalen. Innan detta hade vikingatiden inneburit täta kontakter mellan bebyggarna i norska Trøndelag och invånarna kring Storsjön (vid nuvarande Östersund), och en av de då mer använda vägarna löpte genom Åredalen. Den helgonförklarade norske vikingakungen Olof Haraldsson hade övernattat i Åredalen på marschen år 1030, för att med sin armé återta riket västerut, innan han stupade i slaget vid Stiklestad som införde kristendomen i Norge. Träskulpturen i kyrkan som symboliserar [S:t] Olof tros ha tillverkats på 1300-talet, och 1719 ersattes dess försvunna kungakrona med en karolinsk trekornshatt av en ung skadad soldat från Åre som tidigare samma år hade överlevt Armfeldts katastrofmarsch. miniatyr|vänster|Åre gamla kyrka (2007), den enda bevarade medeltida stenkyrkan i fjällkedjan. Till följd av ökad befolkning lät den under frihetstiden expanderas till nuvarande planutveckling, och klockstapeln uppfördes. 1645 blev Jämtland svenskt och under frihetstiden efter århundraden av krig i Norden började befolkningen öka avsevärt i Åretrakten, samtidigt som Åre blev ett besöksmål för botaniker och dess första lustresande turister. Sedermera på 1800-talet kom de så kallade "luftgästerna" till Åre från nyindustrialiserade städer för hälsosam rekreation och att andas den friska fjälluften. Vid denna tid fanns inga hotell eller någon organiserad turistverksamhet, utan besökarna inackorderades hos lokalbefolkningen som i sin tur fick en extra slant till hushållskassan. Med tiden växte de centralt belägna byarna Mörviken (vid kyrkan) och Totten (vid nuvarande Tottområdet med Tott Hotell) till de två största radbyarna i Åredalen. Innan detta och Åre blev samhällsnamnet var Totten, Mörviken och Lien tre enskilda byar bestående av sammanlagt sju fjälljordbruk, kyrkan och en handelsbod. Vissa av torpen (och ladugårdar) i Tottens by från denna tid finns kvar ännu idag, och används numera som fritidshus blandade med betydligt yngre sådana.
1835 drogs den så kallade Karl Johansvägen genom trakterna, vidare mot Norge, och 1857 bildades ett kommunikationsbolag som under några år därefter bedrev en samordnad väg- och vattentrafik genom Jämtland från väst till öst. I samband med att en öst-västlig tvärbana planerades från Trondheim genom Jämtland till Bottenhavet ville staten dra linjen på den norra sidan av Åreskutan så att järnvägen skulle kunna passera koppargruvan i Huså. Riksdagsledamoten Gunnar Eriksson i Mörviken arbetade aktivt för att få järnvägslinjen dragen genom Åre, vilket också skedde, och då järnvägen (Mittbanan) invigdes av Oscar II i Storlien den 21 juni 1882 ändrades förutsättningarna för turismen i Åre radikalt. Lokalbefolkningen började bygga hotell och stugor för turisterna. Under denna tid var det enbart sommarturister och det mesta handlade om vandring eller fiske. (Stjärnvägen upp på Mörvikshummeln och Åreskutan anlades 1878, som är Åres äldsta markerade vandringsled.) Medan en stor majoritet svenskar hade plågats av missväxtår och fattigdom, som föranledde den stora pågående emigrationen från Sverige till Nordamerika, bidrog järnvägen även med ett lyft för böndernas jordbrukstransport och byggnadsskicket i byn.
Från jämtländsk bondby till internationell turistmetropol miniatyr|Järnvägsstationen i Åre på 1890-talet, uppförd 1881 efter Hällnäsmodellen. mini|Sporthotellet, uppfört 1911 under namnet Nya Grand Hotell. thumb|Flygfoto över Åre och en del av Åreskutan från cirka 1960. thumb|vänster|Bergbanans mittstation (augusti 2007), med nuvarande vagnar från 1958 och automatisk drift sedan 1967. Åre bergbana blev 1910 Sveriges första vertikala persontransportinstallation för vintersport, och utsågs 2008 till byggnadsminne. 1895 stod Åres första riktiga hotell färdigt, Hotell Åreskutan (nuvarande Åregården), efter initiativ av nyinflyttade skånskan Kristina Hansson som tidigare hade varit verksam i Östersund. Stinsen Albin Wettergren lät bygga en järnvägsrestaurang 1888, vilken 1897 hade byggts till och blivit Grand Hotell. På grund av konkurrens såg Kristina Hansson till att utöka sin rörelse med Societetspaviljongen (nuvarande nattklubb Country Club, grannbyggnad med Åregården), även kallad Hotell Åre, inför sekelskiftet.
Den 7 mars 1910 invigdes Bergbanan och Fjällstugan (nuvarande Hotell Fjällgårdens föregångare), byggda sedan 1908 på initiativ av ingenjören och resenären Carl Olof Rahm med schweiziska Davos som förebild, och med detta togs det första steget mot att bli en vintersportort. En bergbana i Åre hade planerats av STF sedan 1891, men finansieringen dröjde då tanken var att banan egentligen skulle sträcka sig ända till Åreskutans topp. 1911 byggdes Nya Grand Hotell som efter en tid fick namnet Sporthemmet (idag Sporthotellet). Hotellens arkitekter (Sigge Cronstedt respektive Per Benson) hörde till Sveriges ledande sådana. I inledningen var curling ett dominerande inslag i byn, då Åre från 1913 var curlingens mecka i Sverige fram till 1967. Curlingbanor fanns på Östra platån (numera benämnd Fjällgården), och den årliga Curlingveckan hölls i början av mars. Längs Bergbanan, eller Åre Fjällbana som den hette då, gjordes även en kälkbana som också blev populär (den finns kvar ännu idag, i förnyat skick). Från 1911 fram till 1930-talet hölls årliga tävlingar i de olika vintersporterna, som det också gjordes kortfilmer om med titeln Åreveckan. På den isbelagda Åresjön arrangerades travsporttävlingar, som skulle upprepas ett antal gånger. En av världens första störtloppstävlingar på tid, den årliga så kallade Årebragden, grundades 1920 och utvecklades i slutet på 1930-talet för att bli internationell dess sista decennium. Terrängen i Åredalen erbjöd också tur-/längdåkning innan den alpina skidsporten tog över.
Under 1920- och 1930-talen byggdes flera hotell och pensionat. Orten blev redan från 1910-talets slut en populär plats även för unga singlar som utöver vintersporten och frisk luft sökte sig till Åre mest för romans, dans och fest (detta inkluderade också kändisar, i synnerhet från Stockholm) vilket texten i Lennart Hagvalls rumbalåt "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" från 1947 baserar sig på. När rätten till den två veckor betalda ledighetstiden infördes 1938 av riksdagen skapades också en mer "demokratisk" turism som sökte sig till Åre. STF samarbetade med Tåghemmet och Skid- och Friluftsfrämjandet från 1924 som fram till 1966 kom att arrangera paketresor (Tåghemmet) för skolungdomar.
Under 1930-talet drog den unge hotelldirektörssonen Johan Malmsten nytta av en cirka 400 meter lång skidbacke intill sitt pensionat vid Lundsgården (intill dagens arenacentrum), där han erbjöd sig att bära sina kvinnliga gästers skidor (upp till fem par åt gången) uppför backen. Efter att en dag 1938 ha läst i lokaltidningen om en liftuppfinning i norska Holmenkollen kunde han inte motstå frestelsen att skaffa en sådan "skid- och gästtransporterande maskin" till sin backe, sedan det visat sig att det fanns en till ute på marknaden. Med hjälp av en bankman i släkten fick han ett lån för investeringskostnaden på 10 000 SEK (270 000 kronor i penningvärde 2012) och på så vis kunde Sveriges första släplift, en bygellift med träbyglar, uppföras. Mitt i bygget bröt andra världskriget ut, men trots detta färdigställdes liften och invigdes av landshövding Torsten Löfgren under trettondagshelgen 1940.
1940-talet var annars en nedgångstid för turismen, mycket på grund av kriget. Grand Hotell med Turistgården, Sporthemmet och Åregården som ägdes av AB Åre Hotellkoncern var nära konkurs och var långa tider stängda. 1949 såldes koncernen och de nya ägarna rustade upp hotellen, varefter turisterna återvände.