miniatyr|Flottiljvakten vid F 6 Karlsborg (2009). miniatyr|Saab A 32 Lansen utanför flottiljvakten vid F 6 (2009). Västgöta flygflottilj (F 6) eller F 6 Karlsborg var en flygflottilj inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1939–1994. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison vid Karlsborgs flygplats.Braunstein (2005), s. 59–61
Historik Inför 1936 års försvarsbeslut, föreslogs det i 1930 års försvarskommissionens betänkande som offentliggjordes 1935, att de fyra befintliga flygkårerna skulle utökas till sju flottiljer. Till regionen runt Vänern skulle två flottiljer förläggas, den sjätte till Karlstad, och den sjunde till Karlsborg. Den 11 juni 1936 biföll riksdagen försvarsutskottets betänkande om en ny försvarsordning. Under hösten samma år växlades numreringen på de tänkta flottiljerna i Karlstad respektive Karlsborg. Det vill säga F 6 som var planerat att förläggas till Karlstad, istället blev den numreringen på flottiljen i Karlsborg. I samband med att växlingen av numreringen, fastställdes även att flottiljen i Karlsborg skulle vara en medeltung bombflottilj, och vara fullt uppsatt till 1942. Våren 1938 gjordes ytterligare en förändring i organiseringen av flottiljen. Detta genom att den tilltänkta flottiljen i Karlstad, istället flyttades söder om Vänern, till Såtenäs. Genom denna geografiska förändring blev Karlsborgsflottiljen den "andra lätta bombflottiljen".Ignell, Räftegård (1999), s. 125
Flottiljens första flottiljchef var överstelöjtnant John Stenbeck, som fastställde flottiljens första flottiljorder den 1 juli 1939. Där det fastställdes att flottiljen uppsättes från och med denna dag, samt att Kungl. Maj:t förordnat honom som chef. Västgöta flygflottilj (F 6) var därmed inrättad. Flottiljens första flygplanet var en Sk 11, som landade i Karlsborg den 28 juni 1939 några dagar före flottiljens officiella öppnande. När F 6 officiellt bildats den 1 juli 1939 var personalstyrkan endast 22 personer. Flottiljens flygstyrka bestod av tre man, vilka disponerade en Sk 9 och en Sk 11 samt två S 6 inlånade från Östgöta flygflottilj (F 3) samt en J 8 från Svea flygflottilj (F 8).
Redan tre månader senare var personalstyrkan över 200 personer, och utbildningen av volontärer som inletts samt från andra flottiljer överförda grupper beräknades vara avslutad i maj 1940. Flottiljverkstad och sjukhus samt en hangar byggdes under vintern. Krigsutbrottet 1 september 1939 innebar att F 6 kom att utnyttjas av andra flottiljer, och den 5 september omgrupperade större delen av Jämtlands flygflottilj (F 4) sina B 4 till Karlsborg. Under hösten 1939 har F 6 fjorton egna piloter och bristen på flygplan gjorde att man lånade in ytterligare två J 8 från Svea flygflottilj (F 8).Ignell, Räftegård (1999), s. 126
Under perioden februari-mars 1940 skedde transiteringen av de flygplan, som finska regeringen köpt för att använda i Vinterkriget. Två flygplan av typen Morane MS 406 mellanlandade vid leveransflygningen från Frankrike till Finland, och 28 flygplan landade på isen norr om Visingsö på grund av dåligt väder. Nästa leverans blev 35 jaktplan av typen Fiat G.50, som levererats med båt till Göteborg, för att slutmonteras på Saab i Trollhättan. Dessa flygplan mellanlandade i Karlsborg för att kontrollera och justera beväpningen, det i fall om de skulle behöva användas mot ryskt flyg över Ålands hav. Dessutom kom den av Carl Gustav von Rosen från KLM inköpta Douglas DC-2, som på två veckor modifierades vid Saab till ett långdistansbombplan, beväpnat med fasta och rörliga kulsprutor, att mellanlanda i Karlsborg för vapenkalibrering.
Planerna var att utrusta F 6 med 52 flygplan av det amerikanska flygplanet Republic Serversky Guardsman (B 6) och som skulle levereras under hösten 1940. Medan man väntade på leverans, överförde Jämtlands flygflottilj (F 4) sina avlagda B 4 i samma takt som de fick sina B 5 från Saab. Två B 6 levererades till F 6, innan USA den 10 oktober 1940 genom sitt vapenembargo stoppade all export av krigsflygplan till Sverige. B 4 blev därmed den första huvudflygplanstypen vid F 6. I april 1940 förfogade flottiljen över drygt 20 individer B 4 och nio Sk 14 från Krigsflygskolan i Ljungbyhed, som skulle användas i grundläggande flygslagsutbildning (GFSU).
Redan 1941 mönstrades B 4 ut och ersattes av B 5. Några flygplansindivider av B 4 behölls som sambandsflygplan och målbogserare, men de flesta överfördes till Skaraborgs flygflottilj (F 7). Under de tolv år B 4 tjänstgjorde i Flygvapnet, drabbades det av ett antal haverier, men endast två hade dödlig utgång och båda dessa skedde vid F 6. I samband med omskolningen till B 5 tillkom en tredje flygande division vid flottiljen. B 5 innebar kvalitativ förstärkning av flottiljens krigsuppgift. De första flygplanen anlände under våren 1941 och omskolningen gick snabbt utan incidenter. Totalt kom F 6 att disponera 54 stycken B 5. På grund av den snörika vintern 1942 gjordes flera undsättningsflygningar med Tp 9, i början av mars undsattes några infrusna fiskefartyg utanför västkusten, och i slutet av mars undsattes fyrpersonalen vid Gotska Sandön. B 5 matbombade även isolerade byar i Skåne med fallskärmsförsedda aluminiumbehållare fyllda med livsmedel. Sommaren 1942 påbörjades en omskolning av flottiljen till det svenska bombflygplanet B 17. Omskolningen, vilken påbörjades vid flottiljens tredje division, tog drygt två år att genomföra, innan flottiljen fått B 4 ersatt med B 17.Ignell, Räftegård (1999), s. 131–132
Efter krigsåren var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas. Vilket framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det föreslogs att Västgöta flygflottilj skulle avvecklas. Och att Flygvapnets centrala skolor (FCS) i Västerås skulle kunna omlokaliseras till Karlsborg för att överta de då friställda lokalerna. Men istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av Flygvapnet. I december 1947 föll kommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. En förstärkning som innebar för flottiljens del, att den skulle omorganiseras från bombflottilj till attackflottilj.
Den 27 november 1947 anlände flottiljens två första exemplar av J 21A-3 som tilldelades 62. attackflygdivisionen under kodbeteckningen "Gul Adam" och "Gul Bertil", ytterligare 30 flygplan levererades direkt från Saab fram till april 1948. I och med att Skaraborgs flygflottilj (F 7) omskolades, överfördes 29 individer A 21 till F 6 under sommaren 1948. Omskolningen av personalen för den nya flygplanstypen genomfördes perioden december 1947–mars 1948. För att klara underhållet av den för F 6 nya motortypen fanns under en kortare tid två tyska verkmästare från Daimler Benz anställda. Den taktiska användningen av A 21 var i stort sett densamma som den sista tiden med B 17, bomber var det viktigaste beväpningsalternativet, även om raketer kunde användas. Dessutom var flygplanet utrustat med tre automatkanoner i nosen och en i vardera vinge. Som mest kom F 6 att disponera 70 individer av A 21. Av dessa avskrevs 30 på grund av haverier, de flesta beroende på gräsfältets dåliga skick. Sju piloter omkom under A 21-epoken vid haverier.
Åren 1950–1952 förberedes flottiljen inför omskolning till jetflyg. Hösten 1953 påbörjades omskolning av flottiljens personal till flygplan 29. Vilken genomfördes för markpersonalen vid Skånska flygflottiljen, och för flygförarna vid Kalmar flygflottilj. Den 12 januari 1954 hämtades flottiljens tre första individer av J 29B Tunnan (även känd som A 29 Tunnan) vid Saab i Linköping. Med tanke på den höga tillverkningstakt Saab hade på flygplan 29, hade det inom ett år levererats 52 individer till Karlsborg. Vid den tiden, 1955, när flottiljen var omskolad till flygplan 29, fick flottiljen tillsammans med Skaraborgs flygflottilj i uppdrag för utprovning av mörkerflygning med flygplan 29.Ignell, Räftegård (1999), s. 134
A 32 Lansen var det första flygplan vid flottiljen som från grunden var konstruerat för attackändamål (A 21 och A 29 var konverterade jaktflygplan). Det var också det första flygplan som skapade bullerproblem i Karlsborg, vilket medförde att Flygvapnet tvingades lösa in fastigheter nära flygfältet. Stort sett hela 1957 ägnades åt utbildning på den nya typen av både markpersonal och piloter. I februari 1958 var samtlig personal vid flottiljen tre flygdivisioner omskolad till A 32 Lansen.
Under större delen av 1960-talet led flottiljen brist på teknisk personal samt avgångar till SAS. Vilket medförde att vintern 1959–1960 var två flottiljens divisioner så kallade linjedivisioner, vilka tilldelades 14 flygplan dagligen, och en division var en så kallad servicedivision, som tilldelades endast 12 flygplan dagligen. Dagsförbrukningen av flygbränsle under A 32 epoken var ca 160 m³. År 1963 var avgångarna inom Flygvapnet till SAS så pass höga, att flottiljen fick ansöka om dispens från kravet att en divisionschef skulle ha kaptens tjänstegrad. Vidare sammanslogs två divisioner temporärt för att upprätt- och vidmakthålla verksamheten.Ignell, Räftegård (1999), s. 139
Den 24 maj 1964 anordnades en flyguppvisning för att fira F 6:s 25-åriga tillvaro. Fyra piloter från F 6 under ledning av löjtnant Ivar Sävås bildade en uppvisningsgrupp med A 32-flygplan - "Sävåsgruppen". För att ge flygplanen ett eget utseende, målades fenan med en vit lansenteckning på rödorange botten i självlysande målarfärg. På grund av tidsbrist målades flygplanen upp innan man fått tillstånd från Chefen för Flygvapnet. Dagen före uppvisningen kom svaret att tillstånd för specialmärkning ej kunde ges varför märkningen sprutades över med ordinarie färg. Eftersom det sista flygplanet i uppvisningen flög i de andras jetstråle, blästrades det yttersta färglagret bort och flygplanet landade med specialmärkningen.
Den 1 maj 1967 vakantsattes tredje divisionen, detta på grund av ekonomiska besparingsskäl inom Flygvapnet. Att flottiljen nu endast hade två divisioner, medförde en förbättring både bland personalen och verksamheten. I samband med att tredje divisionen vakantsattes, belades hela Flygvapnets organisation med byggstopp. Detta på grund av kommande försvarsbeslut. Dock berördes aldrig flottiljen i försvarsbeslutet eller kommande fredsorganisations förändringar. I stället föreslogs det att Målflygdivisionen vid Östgöta flygflottilj (F 3) skulle omlokaliseras till Karlsborg. Detta på grund av att riksdagen beslutade om en avveckling av F 3.Regeringens proposition 1974:50 Målflygdivisionen blev dock kvar på Malmslätt som ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13).
I februari 1975 genomfördes den sista GFU, det vill säga grundläggande flygutbildning, på A 32 Lansen. Detta då flottiljen 1977 skulle omskolas till AJ 37 Viggen. Den 7 november 1977 hämtades de första egna AJ 37 Viggen från Saab i Linköping. Året därpå, den 30 juni 1978, var omskolningen officiellt genomförd.