Sudan (, as-Sūdān) eller Nordsudan, officiellt Republiken Sudan (, Jumhūrīyat as-Sūdān), är ett land i Nordafrika, som ofta även anses vara en del av Mellanöstern.
Landet gränsar till Egypten i norr, Röda havet i nordost, Eritrea och Etiopien i öster, Sydsudan i söder, Centralafrikanska republiken i sydväst, Tchad i väst och Libyen i nordväst. Sudan är Afrikas till ytan tredje största land. Nilen rinner tvärs igenom landet och delar det i en östlig och en västlig del.
Befolkningen i Sudan är en kombination av inhemska nilo-sahariskt-talande afrikaner och ättlingar till invandrare från Arabiska halvön. På grund av arabiseringsprocessen dominerar idag arabisk kultur i Sudan och majoriteten av befolkningen i Sudan är muslimer.
Sudans historia sträcker sig från antiken och är intimt sammanflätad med Egyptens historia. I modern tid utstod landet ett sjutton år långt inbördeskrig, det första sudanesiska inbördeskriget (1955–1972), följt av etniska, religiösa och ekonomiska konflikter mellan det muslimsk-arabiska och arabiserade norra Sudan och mestadels animistiska och kristna niloter i Sydsudan. Detta ledde till andra sudanesiska inbördeskriget år 1983.
Efter fortsatta politiska och militära stridigheter övertogs makten år 1989 i en oblodig statskupp av överste Omar al-Bashir varefter han utropade sig själv till Sudans president.
Inbördeskriget upphörde i samband med undertecknandet av Naivashaavtalet som gav autonomi för vad som då var landets södra region. Efter en folkomröstning i januari 2011 utträdde Sydsudan ur Sudan den 9 juli 2011 och detta skedde med samtycke av Sudans dåvarande president al-Bashir.
Namn Under medeltiden använde arabiska geografer termen Bilad as-Sudan, vilket betyder de svartas land, för att referera till området söder om Sahara. Namnet är således arabiskt.
Historia
Äldre historia Området som utgör Sudan var bebott redan 30 000 år f.kr. Ungefär 3000 år f.kr. erövrades det som då kallades för övre Nubien av Egypten i jakt på byggmaterial och slavar.
Under antiken uppstod riket Kush i norra Sudan, som då var ett mäktigt rike som hade stor handel med Egypten. Mellan åren 1500 och 1000 f.kr. var Kush en egyptisk provins men senare tog Kush i stället makten över Egypten och formade landets 25:e dynasti (ca 722–655 f.Kr.). Egyptens kulturella och religiösa inflytande var under perioden starkt. Exempelvis lät de kushitiska kungarna bygga pyramider.
I mitten av 500-talet var Nubien uppdelat i tre kungariken, och under den tiden blev dessa kristna.
1800-talet och tidigt 1900-tal Muhammed Ali av Egypten erövrade Sudan år 1821 efter att en armé under ledning av hans son anfallit landet. Under den här perioden anlades också staden Khartoum.
I syfte att minimera det västerländska inflytandet och upprätta en muslimsk stat startade 1881 den politiska och religiösa rörelsen Mahdistupproret under ledning av Muhammed Ahmed. Mahdistupproret besegrades dock år 1898 av Egypten och Storbritannien.
Mellan åren 1899 och 1956 styrdes Sudan, kallat Anglo-egyptiska Sudan, av Egypten och Storbritannien gemensamt. Anglo-egyptiska Sudan leddes av en brittisk generalguvernör samt Sudan political service.
Modern historia miniatyr|250px|höger|Regeringssoldater i Darfur.
Ett anglo-egyptiskt avtal år 1953 gav Sudan inre självstyre under tre år och dessutom skulle de brittiska styrkorna dras tillbaka. Samma år hölls landets första val, vilket vanns av National Unionist Party (NUP) och partiets ledare Ismail al-Azhari. Al-Hazari bildade regering år 1954 och blev Sudans förste premiärminister.
Den 1 januari 1956 blev Sudan en självständig stat. Redan vid tiden för självständigheten pågick krig mellan norra och södra delen av Sudan, vilket bland annat grundade sig på den skillnad som under perioden som anglo-egyptiska Sudan, gjordes mellan norra och södra delen av landet.
Sudan var formellt en demokrati fram till år 1969, då militären övertog makten i en kupp och Jaafar al-Nimeiry behöll sedan makten fram till år 1985 då han avsattes. Under al-Nimeirys tid vid makten utvecklades en hård diktatur med muslimska sharialagar. Inbördeskriget blossade åter upp år 1983. Efter att al-Nimeiry avsatts hölls ett parlamentsval år 1986 som vanns av Ummah-partiet och Sadiq Al-Mahdi tillträdde som premiärminister. Efter ännu en militärkupp år 1989 avsattes premiärministern, och Omar Hassan Ahmad al-Bashir tog makten.
Inbördeskriget mellan norra och södra Sudan upphörde efter fredsförhandlingar år 2005, men samtidigt som förhandlingarna pågick blossade ett nytt inbördeskrig, Darfurkonflikten, upp som kommit att handla om kontrollen över vatten, olja och resurser. Under år 2004 och 2005 var även Tchad inblandade i konflikten. År 2005 slöts ett fredsavtal och år 2007 gick FN in med sin styrka och kompletterade Afrikanska unionens styrka som redan fanns på plats.
En folkomröstning om självständighet i Sydsudan hölls i januari 2011 och 98,83 procent röstade då för en delning.
Striderna fortsatte dock och i juni 2011 pågick fortfarande strider i gränsområdet Abyei med runt 100 dödsfall. Samtidigt undertecknades Dohaavtalet som garanterade regionen Darfur viss autonomi, mot att ingen folkomröstning om självständighet skulle hållas där.
Den 21 juni 2011 gjordes en överenskommelse mellan de blivande grannländerna i norra och södra Sudan om att upprätta en demilitariserad zon i ett gränsområde.
Under den arabiska våren spred sig protesterna till Sudan. I februari 2011 greps en oppositionsledare och unga i norra Sudan genomförde ett antal protester mot stigande matpriser och brott mot mänskliga rättigheter. Den 9 juli 2011 delades Sudan upp i två stater då södra delen av landet utropade sig som en självständig stat med namnet Sydsudan. Efter Sydsudans frigörelse från Sudan, fortsatte dock gerillans strider mot Sudans armé i delstaterna Södra Kordofan och Blå Nilen.
I april 2019 genomförde militären en kupp och tvingade president Omar al-Bashir att lämna ifrån sig makten. al-Bashir hade då lett Sudan i 30 år efter att han år 1989 tagit makten i en militärkupp som avsatte den demokratiskt valde presidenten Sadiq al-Mahdi. År 1993 tillträdde al-Bashir som president. al-Bashir var efterlyst av internationella brottmålsdomstolen (ICC) misstänkt för krigsförbrytelser och folkmord i regionen Darfur.
I december 2020 tog USA bort Sudan från sin lista över länder som stödjer terrorism. Som en del av avtalet hade Sudan betalat 335 miljoner dollar, då motsvarande 3 miljarder kronor, för att kompensera amerikanska offer och deras anhöriga, efter två terrordåd där hundratals personer dödades i bombattentat mot USA:s ambassader år 1998, samt en attack mot den amerikanska jagaren USS Cole utanför Jemens kust år 2000. Beslutet om att lyfta sanktionerna innebar att Sudan, som befann sig i ekonomisk kris, bland annat kunde söka internationella lån och skuldlättnader. Efter att al-Bashir avsattes 2019 påbörjade landet något som var planerat att bli en övergångsperiod med blandat civilt och militärt styre fram till år 2022. Under perioden skulle landet ledas enligt en tillfällig konstitution av ett suveränitetsråd. I oktober 2021 skedde dock en militärkupp och det planerade valet år 2022 flyttades fram och planerades till år 2023.
Den militärjunta som tog vid i oktober 2021 leddes av general Abdel Fattahal-Burhan och general Mohamed Hamdan Dagalo vilka till en början lovade att dela makten under en övergång mot ett demokratiskt Sudan. En maktkamp mellan de två generalerna om det militära styret urartade i våldsamheter 15 april 2023.Sydsvenskan 27 april 2023
Geografi miniatyr|Karta över Sudan efter delningen från Sydsudan år 2011.
Topografi Stora delar av Sudan utgörs av ett par hundra meter högt bäckenområde täckt av sand- och klippöknar. Landets höglandsområden finns huvudsakligen nära landets gränser mot Tchad men även mot Etiopien, och mot Tchad finns även unga vulkaner.
I östra Sudan finns lerslätter och i norr finns nubiska öknen och dess torrområden. Mot Röda havet finns en smal kustslätt och innanför den reser sig förkastningsbranter upp till 2 200 m.ö.h.
Hydrografi Landskapet präglas av Nilen, som i flera grenar flyter från söder mot norr; Vita Nilen från Sydsudan och Blå Nilen från Etiopiens högländer.
Klimat Klimatet i Sudan växlar från ökenklimat i nordväst, stäppklimat i nordöst, till savannklimat i söder.
Medeltemperaturen varierar mellan 23 °C och 34 °C, men är lägre i högländerna där temperaturen kan falla under 20 °C i januari och februari.
I norr är den årliga nederbörden nästan obefintlig, men i mellersta och södra delarna av landet infaller dock regnperiod under sommarhalvåret.
Växt- och djurliv I norra delen av landet, där det är öken, består vegetationen nästan enbart av ettåriga arter. De södra delarna består av savanner och halvöken med buskage och enstaka lövfällande träd. Savannerna domineras av gräs, akacior och kaprisväxter. Vid kusten längs Röda havet finns bland annat mangrove och verbenaväxter.
Djurlivet är anpassat till de olika klimatzonerna. Norra Sudans djurliv påminner om Egyptens, men det kompletteras av bland annat vilda sälar, oryx och flera arter gaseller. På den sudanska savannen finns elefanter, giraffer och lejon, även om fått deras population har minskat, och där finns också flera olika apor bland annat anubisbabian och husarapa. Fler än 1 000 fågelarter har observerats i landet, även om vissa arter är besökare från Europa och Asien. I de större vattendragen finns både nilkrokodil och flodhäst. Det finns gott om mygg och flugor och i södra delen av Sudan förekommer även tsetseflugan.
Naturskydd och miljöproblem Några av Sudans miljöproblem är vattenföroreningar vilket ger en otillräcklig tillgång på dricksvatten. Dessutom råder vattenbrist samt periodisk torka. Vilda djurpopulationer hotas av omfattande jakt. Det är även problem med jorderosion, ökenspridning, avskogning samt förlust av biologisk mångfald.
År 2012 fanns fyra nationalparker i Sudan.
Styre och politik Författning och styre Sudan har en tillfällig konstitution som gäller tills att den upphävs eller ändras efter övergångsperioden 2019–2022.
Det politiska systemet är ett resultat av revolutionen under åren 2018–2019, då president Omar Hassan Ahmad al-Bashir avsattes och en övergångsperiod 2019–2022 inleddes. Under övergångsperioden har landet ingen president utan leds istället av ett suveränitetsråd bestående av elva medlemmar. Enligt den tillfälliga konstitutionen, som ersätter den tidigare tillfälliga konstitutionen från år 2005, är landet en oberoende, suverän, demokratisk, parlamentarisk, pluralistisk, decentraliserad stat. Den tillfälliga konstitutionen undertecknades den 4 augusti 2019 av det militära övergångsrådet och Forces for Freedom and Change, vilka är de två viktigaste partierna som bildades i samband med revolutionen.
Efter militärkuppen hösten 2021 bildade militären ett nytt suveränitetsråd. Detta leds av en general och där inkluderas inte några medlemmar från Forces of Freedom and Change. Detta suveränitetsråd saknar också deras stöd liksom det saknar stöd från många andra civil grupper och politiska partier.
Administrativ indelning miniatyr|Stater i Sudan. Lägg märke till Hala'ibtriangeln som har varit under egyptisk administration sedan år 2000. Både Sudan och Egypten gör anspråk på den.Sudan är sedan 2011 indelat i 18 delstater (wilayat):
Blå Nilen, Centrala Darfur, Östra Darfur, Gedaref, Gezira, Kassala, Khartoum, Norra Darfur, Norra Kordofan, Norra, Röda havet, Floden Nilen, Sennar, Södra Darfur, Södra Kordofan, Västra Darfur, Västra Kordofan, Vita Nilen.
I oktober 2020 undertecknades ett fredsavtal i ett försök att lösa Darfurkonflikten och detta inkluderade ett protokoll för att omstrukturera landets 18 provinser/stater till åtta regioner. Bland annat ska Darfur, som sedan år 1994 varit uppdelade i flera regioner, i framtiden vara en enad region.
Varje delstat administreras av en guvernör.
Politik