Irakkriget (av koalitionen officiellt kallat Operation Iraqi Freedom) var en militär kampanj i Irak, som började i och med invasionen av Irak den 20 mars 2003, vilken genomfördes av en koalition av länder där Storbritanniens och framförallt USA:s insatser var mest omfattande. Kriget avslutades när de sista amerikanska soldaterna lämnade Irak den 18 december 2011.
Bakgrunden till kriget var att USA hävdade att Irak under Saddam Hussein utgjorde en fara och de uppmanade FN att avrusta landet. Iraks oljefyndigheter tros också ha haft stor betydelse i konflikten. Kravet stöddes av den brittiska underrättelsetjänsten medan Ryssland, Frankrike och Tyskland motsatte sig detta krav. Meningsskiljaktigheterna resulterade i en diplomatisk kris och FN skickade vapeninspektörer till Irak. Några spår efter massförstörelsevapen hittades dock inte. USA beslutade sig då för att skapa en koalition och genomföra en invasion utan FN:s stöd.
Tre veckor efter invasionen den 9 april 2003 hade Iraks huvudstad Bagdad intagits och Saddam Husseins regim störtats. Stridigheter kom dock att fortsätta med grupperingar som motsatte sig den nyinrättade samhällsordningen. År 2008 hade koalitionen fortfarande kvar merparten av de utländska trupperna i landet.
Irakkriget slutade officiellt den 1 maj 2003 men då stridigheterna fortgick ansågs kriget fortfarande pågå. Den 19 augusti 2010 lämnade de sista utländska stridande trupperna Irak. 50 000 soldater stannade dock för rådgivning och utbildning av irakiska militärer i en fas kallad "Operation New Dawn" (operation ny gryning) som avslutades i december 2011. Konflikterna i Irak skulle komma att fortsätta i det Irakiska inbördeskriget.
Bakgrund Fientligheten mellan USA och Irak sträckte sig tillbaka till Gulfkriget 1990–1991 där de två länderna befann sig på motsatta sidor. I april 1993 hävdade FBI att Saddam Hussein försökt att få den dåvarande presidenten George H.W. Bush mördad under ett besök i Kuwait.FBI Study. "How Do We Know that Iraq Tried to Assassinate President George H.W. Bush?" http://hnn.us/articles/1000.html Irak hade varit föremål för mycket strikta FN-sanktioner ända sedan invasionen av Kuwait 1990. Sanktionerna hade i praktiken utblottat staten fullständigt och försatt befolkningen i extrem fattigdom samtidigt som kryssningsrobotar från amerikanska krigsfartyg i Persiska viken regelbundet slog ut sjukhus och annan infrastruktur.http://www.theguardian.com/theguardian/2000/mar/04/weekend7.weekend9 Levnandsstandarden i Irak efter att sanktionerna trädde i kraft störtdök i internationella mätningar jämfört med innan.http://news.bbc.co.uk/2/hi/183499.stm Under 1990-talet bröt åtskilliga uppror ut i landet, bland annat av kurderna i norr och shiamuslimerna i söder, och genom att åberopa skydd av dessa folkgrupper från regeringens övergrepp som anledning upprättades flygförbudszoner där amerikanskt och brittiskt stridsflyg patrullerade irakiskt luftrum och regelbundet bombade landets luftvärn och flygbaser.BBC News | FORCES AND FIREPOWER | Containment: The Iraqi no-fly zonesMichael Smith, "RAF Bombing Raids Tried to Goad Saddam into War," Sunday Times, 29 maj 2005 År 2002 omvandlades flygförbudszonerna till ett rent offensivt luftherravälde över Irak.
År 1998 godkände Bill Clinton och Kongressen ett dokument som sade att det var USA:s presidents skyldighet att arbeta för att få bort Saddam Hussein från makten.Iraq's Weapons of Mass Destruction Programs cia.gov The secret Downing Street memo , timesonline.co.uk Chollet, Derek and James Goldgeier (2008). America Between the Wars. Public Affairs, Perseus Books Group. I december samma år genomfördes under fyra dagar ett massivt bombardemang mot irakiska mål (Operation Desert Fox) som decimerade resterna av Iraks försvarsmakt och även tillintetgjorde mycket av den redan förstörda civila infrastrukturen. Operationen fördömdes internationellt och kritiserades i Säkerhetsrådet även av bland annat Frankrike, Ryssland och Kina som vände sig mot USA:s och Storbritanniens ständiga angrepp på Irak under de från amerikanskt håll återkommande förevändningarna av att landet skulle ha hindrat FN:s vapeninspektörer. Chefen för FN:s vapeninspektion Unscom sade att det faktiskt var USA som krävde att inspektörerna skulle lämna Irak 1998.Butler, Richard "Saddam Defiant: The Threat of Weapons of Mass Destruction, and the Crisis of Global Security." Weidenfeld & Nicholson, 2000, sid.224. Irak hade då låtit FN-inspektörerna få besöka alla militärbaser de ville men inte Baathpartiets högkvarter, då man menade att USA underminerade inspektörernas trovärdighet genom att stationera agenter bland dem.Iraq applauds spy claims BBC News, 7 januari 1999 Detta räckte för att Clintonadministrationen skulle godkänna det massiva anfall som var Operation Desert Fox. Senare visade det sig att anklagelserna om amerikanska agenter bland vapeninspektörerna stämde och FN:s generalsekreterare Kofi Annan bad om ursäkt för att inspektionerna oavsiktligt hade fungerat som täckmantel för amerikansk underrättelseverksamhet.Inspector a US spy Daily Mirror, februari 2003Gellman, Barton. "Annan Suspicious of UNSCOM Role." Washington Post. January 6, 1999. Retrieved 15 september 2013.Fisk, Robert (2006). The Great War for Civilisation: The Conquest of the Middle East. New York: Alfred A. Knopf, sid. 724. Som ett resultat av detta ersattes UNSCOM 1999 av UNMOVIC vars ordförande 2000-2003 var Hans Blix.
miniatyr|vänster|Tal av George W. Bush i FN:s generalförsamling om Irak, 12 september 2002. vänster|miniatyr|George W. Bush med sin främste allierade, Tony Blair.
USA:s krig mot terrorismen
Kort efter 11 september-attackerna 2001 förklarade USA:s president George W Bush ett globalt "krig mot terrorismen". USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld och biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz ville ha en omedelbar attack mot Irak för påstådd inblandning i terrordåden. President Bush och utrikesminister Colin Powell motsatte sig detta eftersom det inte fanns några bevis för Iraks inblandning. Bush kom dock att ändra sig efter att ha sett CIA-rapporter där det hävdades att Saddam Hussein försökt införskaffa material för framställning av kärnvapen, inte redovisat hur han förstört vapnen och hade missiler med för lång räckvidd. Saddam Hussein hade tidigare använt kemiska vapen mot kurderna i Halabja 1988 men hävdade att han förstört alla kemiska och biologiska vapen efter Gulfkriget.
2002 bildades under USA:s försvarsdepartement den särskilda myndigheten Office of Special Plans, som fick i uppdrag att presentera all information som antydde att Irak hade massförstörelsevapen, var allierad med al-Qaida, och utgjorde ett hot mot USA och världsfreden. Office of Special Plans kritiserades senare hårt för att presentera vilseledande information som aldrig kontrollerades av underrättelseexperter och för att drivas av krigshetsande ideologer i Bushadministrationen.Alexandrovna, Larisa. "Senate Intelligence Committee Stalling Prewar Intelligence ," The Raw Story, 2 december 2005. Hämtad 22 maj 2007.Mackay, Neil (8 juni 2003) Revealed: The secret cabal which spun for Blair, Sunday Herald.http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/4211657.stm
Upptakten till invasionen Bushadministrationen uppmanade Förenta nationerna att stärka mandaten för att avrusta Irak då de hävdade att Saddam Hussein kunde förse terrorister med massförstörelsevapen. Kravet stöddes av brittiska underrättelsetjänsten medan det motsattes av bland annat Ryssland, Frankrike och Tyskland vilket kom att resultera i en diplomatisk kris.https://web.archive.org/web/20060312135037/http://www.iht.com/articles/2006/03/02/news/germany.php http://www.cnn.com/2004/WORLD/europe/06/18/russia.warning/ http://www.foxnews.com/story/0,2933,331092,00.html Den 13 november 2002 påbörjade FN vapeninspektioner i Irak under ledning av Hans Blix och IAEA:s generaldirektör Mohamed ElBaradei i enlighet med Säkerhetsrådets resolution 1441. Några spår efter massförstörelsevapen fanns dock inte. USA hävdade att irakiernas samarbete med vapeninspektörerna inte alltid var tillfredsställande, vilket ledde till att inspektörernas effektivitet ifrågasattes från främst amerikanskt håll.U.S advises weapons inspectors to leave Iraq, usatoday.com
USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powell avrådde kollegorna i Bushadministrationen från att starta ett väpnat angrepp mot Irak utan ett tydligt godkännande av FN. USA ville att FN:s säkerhetsråd skulle godkänna en resolution som gav dem rätt att använda våld mot Irak enligt FN-stadgans kapitel VII. Förslagen mötte starkt motstånd i världen och Frankrike hotade att lägga in sitt veto. Detta gjorde att man drog tillbaka resolutionen och förberedde sig på krig genom att skapa the coalition of the willing, utan FN:s samtycke.US names 'coalition of the willing', bbc.co.uk Bushadministrationen hävdade dock att kriget hade stöd av gamla FN-resolutioner: "Under resolutionerna 678 och 687 - båda giltiga - har vi och våra allierade rätt att använda våld mot Irak för att avlägsna landets massförstörelsevapen. Det är ingen fråga om tillstånd, det är en fråga om vilja." Merparten av länderna i FN motsatte sig dock denna tolkning.
Enligt George Tenet, direktör för CIA fram till 2004, pressade element inom Bushadministrationen under ledning av vicepresident Dick Cheney hårt för en omedelbar attack mot Irak utan att låta en ordentlig debatt om huruvida Irak egentligen utgjorde ett hot mot USA äga rum.Ex-C.I.A. Chief, in Book, Assails Cheney on Iraq|hämtdatum=15 juni 2013
Invasionen
Den 20 mars 2003 omkring 02:30 UTC (05:30 lokal tid), 90 minuter efter att tidsfristen gått ut för Saddam Hussein och dennes söner att lämna Irak, hördes explosioner i Bagdad och specialstyrkor från det australiska flygvapnet gick över gränsen i södra Irak. Klockan 03:15 UTC meddelade USA:s president George W. Bush att han givit order om attack mot mål i Irak.
Före invasionen hade många bedömare räknat med en längre flygbombningskampanj före insättandet av landstyrkor, såsom vid Kuwaitkriget eller invasionen av Afghanistan 2001. I stället gick USA:s taktik ut på plötsliga, överväldigande samordnade flyg- och landattacker för att splittra de irakiska styrkorna så snabbt som möjligt, enligt mönstret shock and awe.
Invasionen av Irak ökade missnöjet mot USA och människor runt om i världen protesterade. En stor mängd politiker över hela världen, däribland FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan ifrågasatte krigets legitimitet. Demonstrationer hölls mot kriget och Bushadministrationens utrikespolitik och dessa var i vissa fall lika stora som de som utspelade sig under Vietnamkriget. Media hade en viktig roll under kriget och efterfrågan på nyheter var stor.
Utöver huvudaktörerna valde mindre koalitionsländer att stötta USA:s invasion och bistå med trupper samt militära materiel. Till dessa länder hör Danmark men även Ukraina, Spanien, Italien och Nederländerna.
Bagdads fall thumb|left|Satellitbild över Bagdad, 2 april 2003. Tre veckor efter invasionen gick de amerikanska styrkorna in i Bagdad. De ursprungliga planerna gick ut på att låta pansarfordon omringa staden och strida gata från gata med hjälp av luftstyrkor. Den 5 april skickades en mindre pansarstyrka för att testa det irakiska försvaret och försöka inta Bagdads flygplats. Denna styrka mötte hårt motstånd, med bland annat flera självmordsattacker, men lyckades ändå nå flygplatsen. Två dagar senare skickades en ny styrka ut för att inta Saddam Husseins palats, där man etablerade en bas. Inom några timmar efter intagandet av palatset hade det irakiska motståndet börjat falla sönder. Irakiska regeringsrepresentanter hade antingen försvunnit eller kapitulerat. Den 9 april 2003 var Bagdad formellt intaget av de amerikanska styrkorna och Saddam Husseins styre utropades vara över. Saddam Hussein själv hade försvunnit och fanns på okänd plats.