Hylomys suillus är en däggdjursart som beskrevs av Müller 1840. Hylomys suillus ingår i släktet Hylomys och familjen igelkottdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Utseende Djuret har inga långa taggar som arter i underfamiljen igelkottar (Erinaceinae) utan bara några korta avplattade taggar inblandade i den mjuka pälsen. Pälsen är oftast brun eller lite gråspräcklig. Hylomys suillus blir 12 till 14 cm lång (huvud och bål), har en cirka 3 cm lång svans och väger ungefär 70 g. Den korta svansen är nästan naken och de runda öronen är ganska stora. I den långa spetsiga nosen finns flera tänder som har ungefär samma storlek. Fingrar och tår är utrustade med klor.
Utbredning och habitat Denna råttigelkott förekommer i Sydostasien från sydöstra Kina över det sydostasiatiska fastlandet och Malackahalvön till norra Borneo, Sumatra och Java. Arten vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 90 och 1700 meter över havet. På Sumatra når den i sällsynta fall 3000 meter över havet. Hylomys suillus vistas vanligen i fuktiga bergsskogar. Den hittas även i skogar i lägre områden samt i landskap som förändrades av människor.
Ekologi Arten äter främst ryggradslösa djur som insekter och daggmaskar. Dessutom ingår frukter i födan. Fortplantningen sker över hela året och honor föder upp till tre ungar per kull. Under bra förhållanden kan Hylomys suillus leva två år. Djuret gräver med den spetsiga nosen i lövskiktet eller i det översta jordlagret. Hylomys suillus kan vara aktiv under alla tider av dygnet. Exemplaren lever vanligen ensam men ibland syns upp till tre individer tillsammans som troligtvis är en hona med stora ungar. Denna råttigelkott går främst på marken eller på föremål som ligger på marken. Ibland klättrar djuret i låga buskar. Boet är en bergsspricka, en jordhåla eller ett rum mellan rötter. Det fodras med löv. en individ som känner sig hotade kan springa ganska fort och den har ett skrikande läte. Hos Hylomys suillus förekommer en tydlig kroppslukt. Den går inte i dvala.
Underarter
Arten delas in i följande underarter:
H. s. suillus, på Java. H. s. dorsalis, vid berget Kinabalu och i angränsande högland på Borneo. H. s. maxi, i södra Thailand, på Malackahalvön och på västra Sumatra. H. s. microtinus i provinsen Yunnan, i Vietnam och Kambodja. H. s. pegunensis, i Myanmar och angränsande regioner av Yunnan, H. s. siamensis, i norra och västra Thailand i Laos och angränsande regioner av Myanmar. H. s. tionis, på Tioman och på södra Malackahalvön.
Bildgalleri
Källor Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hylomys suillus Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed. ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
Nick Baker: Short-tailed Gymnure , Ecology Asia, läst 23 juli 2016.
Externa länkar
Kategori:Igelkottdjur suillus Kategori:Däggdjur i orientaliska regionen