miniatyr|290px|Visby ringmur. miniatyr|290px|Visby 105:1. Södra murhörnet vid Donnersplats, före rivningen 1866. Tuschteckning. miniatyr|Insidan av muren. miniatyr|Östra sidan av muren.
Visby ringmur är en stadsmur kring den medeltida delen av Visby på Gotland. Ringmuren är upp till elva meter hög på sina ställen och hade ursprungligen 29 marktorn och 22 eller 23 sadeltorn. Idag finns 27 av marktornen kvar samt nio sadeltorn. Den totala längden är 3,4 kilometer. Muren har i väsentlig grad bidragit till att Visby utsetts till världsarvstad.
Historia miniatyr|Ringmuren i juni 2026. Den äldsta delen av muren är en kastal, idag kallad Kruttornet, vilken byggdes vid stadens norra hamninlopp på 1100-talet. Därmed är den Nordens äldsta, bevarade profanbyggnad. Rester av en liknande finns i källaren till residenset på Strandgatan och visar att ytterligare en kastal ursprungligen fanns vid hamnens södra inlopp.Andrén 2011, s. 119
Utformningen av strandmuren visar att den är äldre än landmuren, och borde ha uppförts mellan dessa båda kastaler omkring 1250. En igensatt dubbelport mellan Lilla Strandporten och Kruttornet har förmodligen fungerat som tullport i den äldsta strandmuren. Först under 1270- och 1280-talen byggdes egentliga stadsbefästningar runt Visby, då landmuren uppfördes. Den bestod då av en 5 till 6 meter hög mur med skyttegång, som hade öppningar på jämna mellanrum och smala skyttegluggar mellan öppningarna. Dendrokronologiska dateringar har visat att Österport är uppförd tidigast 1286, Norderport omkring 1289 och Snäckgärdsporten 1294. Därefter, troligen under 1290-talet och början av 1300-talet byggdes ett tjugotal stora marktorn mellan portarna.Andrén 2011, s. 119–121
Murens tillkomst kan troligen kopplas till konflikterna mellan staden och det gotländska alltinget, som ledde till ett inbördeskrig på ön 1288. En del av den äldsta muren strax söder om Kvarntornet har raserats, vilket möjligen kan vara ett spår av att Visby i inledningen av kriget intogs och plundrades.Andrén 2011, s. 120
Den sista stora ombyggnaden av stadsmuren inträffade på 1350-talet, då muren förstärktes och höjdes med tre till fyra meter. Dessutom förstärktes försvaret med drygt tjugo sadeltorn. Då Valdemar Atterdag 1361 intog staden lät han symboliskt bryta ned en del av muren strax sydöst om Söderport för att genom öppningen marschera in i staden, en symbol för underkastelse som använts sedan antiken. Den nedbrutna delen av stadsmuren murades åter upp 1363. Hörntornet Silverhättan i murens nordvästra del tillkom troligen under Tyska ordens innehav av Visby 1398–1408, möjligen tillkom två mindre torn längs sjömuren. Det sista stora anfallet mot Visby ägde rum 1525, när trupper från Lübeck stormade staden. Lübeckerbräschen sägs enligt traditionen vara rester från striderna, men är troligen ett senare ras, även om det troligen inträffat ungefär på de ställen där lübeckarnas anfall huvudsakligen skadat muren.Andrén 2011, ss. 122–123
Under 1500-talet och början av 1700-talet tillkom även några kaponjärer vid den östra muren. Den hade då annars helt spelat ut sin roll som försvarsanläggning, och överlevde främst genom att fungera som tullbarriär. När inrikestullen avskaffades 1810 var ringmuren redan ett känt minnesmärke, vilket kom att rädda den undan förstörelse. Under åren 1884–1886 restaurerades muren under ledning av arkitekten Emil Viktor Langlet och idag är dess totala längd 3,6 kilometer.
Ringmurens torn, byggnader och delar Med början vid murens äldsta byggnad, Kruttornet vid Almedalen, följer här en medsols uppställd uppräkning av ringmurens partier.
Kruttornet (tidigare Lambtornet) miniatyr|150px|Kruttornet och Fiskarporten.
Kruttornet är det äldsta tornet i Visby ringmur och ligger som försvarstorn till den medeltida hamnen, nu känd som Almedalen, och uppfördes omkring 1160–1161 som en fristående kastal. Hamnen har försvunnit från platsen eftersom Gotland har stigit på grund av landhöjningen. Från tornets topp kunde armborstskyttar skjuta rakt ner i inkommande båtar. Tornet hade ingen port, bara en liten lucka ett tiotal meter upp på väggen, dit man kom via en stege som sedan drogs upp, vilket försvårade för angripare att ta sig in. Namnet Kruttornet fick tornet dock avsevärt mycket senare. 1710, efter att Visborgs slott förstörts och då ön behövde försvaras inför kommande danska och ryska anfall inrättades det ”Lamberts torn” till krutförråd. Som krutförråd fungerade tornet fram till mitten av 1800-talet då krutförrådet i stället flyttades till Hospitalsbetningen. Kruttornet förblev dock i Kronans ägo fram till 1899.Artilleriet på Korsbetningen, Ulf Moséen (red.)
Invid Kruttornet finns resterna av Fiskarholmsskansen, som anlades på 1600-talet för Visbys försvar. Skansen var ännu vid mitten av 1800-talet bestyckad med fyra 24-pundiga kanoner.Artilleriet på Korsbetningen, Ulf Moséen (red.) s. 196
Strax norr om Kruttornet ingår i muren gaveln till ett stenhus som är äldre än muren. Marken här har fyllts upp betydligt sedan muren uppfördes. I husgavelns sydvästra hörn syns rester av en välvd nedgång. Ett brunnskar i den innanför liggande gårdsplanen har byggts mot en igensatt dörr i husets norra vägg. Vi en utgrävning mellan väggen och brunnskaret påträffades även en fönsteromfattning till huset.Visby stadsmur, Otto Janse s. 26.
Kärleksporten miniatyr|Kärleksporten.
Kärleksporten byggdes först år 1872. Den togs upp på ett raserat ställe av muren mellan Strandpromenaden och Botaniska trädgården och som hade använts av fiskarbefolkningen som passage. Sjömuren norr om Kruttornet saknade ursprungligen torn. Den rundbågiga portens namn kommer egentligen från att man på området innanför porten tjärade rep under medeltiden. Tjärporten har sedan med tiden omvandlats till kärleksporten. Enligt seden skall man när man går i par genom porten stanna och kyssas. Ofta ligger svanar och guppar i havet precis utanför och stenarna i portalen är idag fyllda med inristade kärleksförklaringar från olika tider.
Alldeles söder om Kärleksporten finns resterna av en liten låg port, som inte kan ha betytt något för stadens handel utan troligen varit en vattenport för att ge stadens innevånare möjlighet att här kunna komma ned och hämta vatten.
Sprundflaskan Detta marktorn uppfördes antingen i slutet av 1300-talet eller i början av 1400-talet med syftet att stärka muren som försvarsanläggning och samtidigt ge stöd åt ett svagt parti i muren. Tornet uppfördes över vad som tidigare var en dubbelport, men som i samband med tornbyggnationen sattes igen så när som på en mindre öppning in i tornet. Tornet försågs i samband med byggandet med gluggar både för kanoner och armborstskyttar.Visby stadsmur, Otto Janse s. 18. Namnet Sprundflaskan är känt sedan slutet av 1600-talet och kan ha fått benämningen på grund av sitt flaskliknande utseende.
Murfallet Precis som namnet antyder så är detta en fallen del av ringmuren som också kan dölja rester av ett torn. Idag används öppningen för biltrafik. Utanför Murfallet ligger en kulle, som skulle kunna innehålla rester av den fallna muren.
Jungfrutornet Jungfrutornet uppfördes under 1400-talet för att stärka stadens försvar mot havet. Sitt namn kan tornet ha fått från legenden om Unghanses dotter, dottern till Nils Guldsmed i Unghanse. Hon ska ha murats in i tornet som straff för att hon förrådde Visby åt Valdemar Atterdag och danskarna år 1361. Idag vet vi att tornet inte fanns på den tiden, men legenden återges ändock årligen under Medeltidsveckan. Namnet kommer snarare från ett äldre rymdmått, det minsta = en jungfru (1 jungfru = 8,2 cl).
Silverhättan/Kames Silverhättan är Visby ringmurs yngsta torn och byggdes av Tyska orden som innehade Gotland 1398–1408. Namnet Kames fick tornet på 1600-talet och det härrör från latinets Comes som betyder greve. Silverhättan syftar till en glänsande takbetäckning, troligen blyplåt. Tornet tillhör den yngsta gruppen av murens försvarstorn och är uppfört i vinkeln mellan Landmuren och Sjömuren. I murverket uppfördes två grova strävpelare, murstöd. Högst upp, utanför tredje våningen, finns det i muren en rad av hål efter bjälkar som burit en täckt, utvändig skyttegång av trä. På samma våning fanns en eldstad som främst användes för signalering. I början av 1700-talet utvidgades skyttespringorna till stora gluggar, då man befarade att ryssarna, som tidigare hade härjat vid Gotlands östra kust, skulle anfalla Visby. Landshövdingen och generalmajoren Anders Sparfeldt försåg en del av stadsmuren, murens torn och porttornen med eldvapen. Silverhättan var en utpost mot norr och det strategiskt belägna tornet blev ett lås för strandremsan längs Sjömuren.
Snäckgärdsporten miniatyr|130px|Snäckgärdsportens översta, nykonstruerade våning. Utsikt in mot staden mot domkyrkan Sankta Maria.
Snäckgärdsporten har haft olika namn genom tiderna, bland annat Västerport. Det nuvarande namnet kommer sig av att porten vetter mot Snäckgärdsbaden ett par kilometer norr om stadsmuren.
Tornet är ett av de äldsta tornen av den typ som kallas porttorn. På 1700-talet var den yttre portöppningen igenmurad. Den öppnades först 1885 i samband med restaureringsarbeten på muren. Från 1840-talet och några årtionden framåt användes portrummet sommartid som en del av en uteservering för kaffe, te och punsch. Porten i tornets ytterfasad mot norr har rännor för fällgaller. Gallret tjänade som skydd mot fientliga angrepp med till exempel murbräckor. Tillsammans med innervärnsmurar vid portarna var fällgaller ett gott skydd för det svaga parti som portarna utgjorde i befästningsanläggningen. Inför turistsäsongen 2009 försågs Snäckgärdsportens torn med golv i flera våningar och trappor i trä och blev därmed en ny utsiktsplats i staden. Snäckgärdsportens torn nås från insidan av muren via en gång och en trappa från tornet Silverhättan.
Lübeckerbräschen miniatyr|Parti av ringmuren vid Nordergravar. Från höger Lübeckerbräschen, Tranhustornet och Sankt Göransporten. miniatyr|Nordöstra muren fotograferad under 1800-talets andra hälft. Lübeckerbräschen kallas den del av norra muren som har raserats delvis. Kanske var det här som Lübeckarna anföll staden 1525. Vid arkeologiska utgrävningar vid muren har hittats ett stort antal pilspetsar. Vid tillfället brändes stora delar av staden och kyrkor och kloster plundrades. På sträckan har funnits ett sadeltorn som när det rasade drog en del av muren med sig. Muren ligger på ett sju meter djupt lerlager som troligen orsakade att grunden rörde sig.
Tranhustornet Tranhustornet är ett marktorn öster om Lübeckerbräschen. På en karta från mitten av 1700-talet framgår att tornet användes för trankokning, därav namnet. Öster om Tranhustornet finns rester av ett stenhus, som är äldre än muren.
Sankt Göransporten miniatyr|150px|S:t Göransporten.
Denna port leder från innerstaden ut mot S:t Görans hospital som låg norr om staden. Utanför porten finns en stenbro med två valv som leder över Nordergravar. Inofficiellt namn under Medeltidsveckan är ”Preussarbron". S:t Göransporten kallas i äldre handlingar för Andre Lång Henrik, vilket kan ha varit portens medeltida namn. Under 1800-talet kallades den Ödeporten och i början av 1900-talet fick den det nuvarande namnet. Inofficiellt namn på porten är "Lasarusporten" på grund av dess närhet till Visby lasarett (i folkmun kallad "Lasarus").