Somalia (; , aṣ-Ṣūmāl), formellt Förbundsrepubliken Somalia (, Jumhūrīyat aṣ-Ṣūmāl al-Fidirālīyah), är ett land på Afrikas horn som gränsar till Djibouti i norr, Etiopien i väster och Kenya i sydväst. I norr har landet en kustlinje mot Adenviken och i öster och söder mot Indiska oceanen.
Republiken Somalia bildades år 1960 genom att de två staterna, som precis hunnit bli självständiga efter kolonialtiden, Brittiska Somaliland och Italienska Somaliland gick samman. Efter att Siad Barres diktatur föll år 1991 har landet utvecklats åt tre olika håll. Somaliland har utvecklats till en icke erkänd, men närmast självständig stat. Även Puntland har utvecklats mot självständighet. Södra delen av landet präglas dock fortsatt av konflikter.
Namn Landet har fått sitt namn efter den etniska folkgruppen somalier, och betyder "Somaliernas land".
Historia
Förhistoria miniatyr|Adalsultanatet|vänster
Utgrävningar och skriftliga dokument visar att det funnits tidiga bosättningar och civilisationer i Somalia i tusentals år. Bland annat arkeologer funnit spår av 6000 år gamla gravplats och 5000 år gamla grottmålningar vid Hargeisa. Den tidiga civilisationen knyter nära band med Etiopiens och arabernas kulturer.
Det har hittats fynd som visar på civilisationernas kontakt med mykenska Grekland och antikens Egypten, sådana fynd inkluderar pyramidstrukturer, mausoleer och stenmurar. Det finns arkeologiska indikationer på att området Punt låg i nordöstra Somalia. Civilisationen i det området handlade med andra civilisationer som egyptier, fenicier, babylonier, romare, indier och kineser. Handelsvarorna inkluderade guld, elfenben, myrra och rökelse. Millenniet f.Kr. styrdes stora delar av dagens Somalia av kungariket Makrobia.
Somalilandet Somaliland var förr det landområde i östra Afrika på Afrikas horn som sträckte sig mellan Adenviken i norr och Jubafloden i söder.
Somaliland var inlemmat i riket Aksum från ungefär 300-talet till 700-talet e.Kr. Efter 600-talet växte islam inom området, speciellt efter grundandet av hamnstaden Zeila, då muslimerna där byggde Alqiblataynmoskén som troligen uppfördes redan under profeten Muhammeds tid.
Under medeltiden fanns flera handelsorter längs kusten bland annat upprättade av araber och perser. Med införandet av islam växte det fram en mängd sultanat. Ett av dessa var Adalsultanatet som förde ett heligt krig mot de kristna i Abessinien.Store norske leksikon; Somalia
Kolonialtiden
Under den europeiska kapplöpningen om Afrika i slutet av 1800-talet inrättade Frankrike kolonin Franska Somaliland vid sundet Bab al-Mandab, nuvarande Djibouti.
Storbritannien besatte 1884 den egyptiska besittningen vid Adenviken som låg söder om Franska Somaliland och mitt emot den brittiska flottbasen Aden i Jemen och bildade protektoratet Brittiska Somaliland. Öster och söder därom tog Italien efter 1889 kontroll över resten av somalilandet och bildade Italienska Somaliland med huvudstaden Mogadishu.
De flesta somalierna berördes inte nämnvärt av Italiens och Storbritanniens ockupation . Mussolinis fascistiska regim i Italien beslutade dock under 1920- och 1930-talen att satsa betydande resurser på utvecklingen och koloniseringen i landet. Storbritannien ockuperade Italienska Somaliland under andra världskriget. Området kom dock, enligt beslut från FN, att åter anförtros Italiensk förvaltning från 1950. Syftet var att förbereda området för självständighet ett decennium senare. Då avkoloniserades även Brittiska Somaliland och hann vara självständigt i fem dagar innan de två tidigare ockuperade staterna förenades under namnet Republiken Somalia.
Självständighetstiden Den 1 juli 1960 kom så Republiken Somalia att bildas. Nationalförsamlingen i Brittiska Somaliland och Italienska Somaliland slogs samman och ledaren för partiet Somali Youth League (SYL) Abdirashid Ali Shermarke blev premiärminister, från 1967 president. I den första somaliska regeringen fanns representanter från både norra och södra Somalia. Södra delen fanns representerat genom SYL, som hade sin bas där, och norra delen av landet representerat genom Somali National League (SNL) som hade sitt fäste i norr. I valen 1964 och 1969 vann SYL.
Kravaller utbröt efter valet 1969 och president Shermake mördades av sin egen livvakt den 15 oktober. Den 21 oktober genomfördes en militärkupp och regeringen och parlamentet ersattes därefter av ett militärt råd under ledning av generalmajor Siad Barre.
Under Siad Barre 1969-1991
Siad Barres vision grundades i det han kallade för vetenskaplig socialism, med en blandning av både islam och marxism. Syftet var att ena landets regionala och etniska splittringar. Ett moderniseringsprogram implementerades, vilket inkluderade ett somaliskt skriftspråk. Siad Barre blev snart hyllad som landsfader och revolutionen hyllades som "moder". År 1976 ersattes militärrådet av Somaliska Revolutionära Socialistpartiet (SRSP).
Under Siads Barres tid utvecklades en totalitär regim med starka band till Sovjetunionen och Kina. Under en period hängde slogans med texten “Comrade Marx, Comrade Lenin, och Comrade Siad” runt om i landet för att visa på samhörigheten.
Siad Barres totalitära styre kom snart att förstärkas av så kallade vigilanter, ett system med en nationell säkerhetstjänst under ledning av hans svärson, och nationella säkerhetsdomstolar. Domstolarna blev ökända för hänsynslösa straff. Klansystemet förbjöds och ersattes av ett angiverisystem där klanäldsten, som därefter kallades fredssökande, kom att underställas en statligt anställd ordförande. På så sätt blev även civilsamhället indraget i systemet.
Drömmen om Storsomalia levde. Regimen gjorde därför anspråk på de områden som hade somalisktalande befolkning, det vill säga Djibouti (tidigare Franska Somaliland), Ogaden-området i Etiopien samt norra Kenya. Konflikten med Etiopien eskalerade och ledde slutligen till fullskaligt krig, Ogadenkriget, när somaliska styrkor invaderade Etiopien. Somaliska styrkorna drevs dock tillbaka år 1978 efter att Etiopien erhållit stöd från både Sovjetunionen och Kuba. Missnöjda över det kommunistiska blockets stöd till Etiopien under kriget sökte sig den somaliska regimen istället mot väst, främst sökte man nya relationer med USA.
Missnöjet mot Siad Barres regim stärktes efter förlusten i kriget mot Etiopien och i norra delen av Somalia organiserades rebellerna i Isaaq-klanen under Somali National Movement (SNM). Från mitten av 1980-talet förde de en väpnad kamp mot Somalias regim. År 1988 slöts ett fredsavtal mellan Etiopien och Somalia, vilket upprörde den somalisktalande befolkningen i Etiopien och även de kom att ansluta i rebellernas kamp mot Somalias regim. År 1988 hade kampen utvecklats till ett fullskaligt inbördeskrig. Siad Barres strategi kan närmast liknas vid en etnisk rensning. Övergreppen mot Isaaq-klanen var brutala och inkluderade bland annat systematiska våldtäkter, offentliga dödsstraff och underminering av klanäldste. I en av de första större räderna som genomfördes av Somalias centralregering flygbombades staden Hargeisa, med minst 40 000 döda och 400 000 flyktingar som resultat. Antalet klanbaserade rebellgrupper kom successivt att bli allt fler. År 1991 störtades Siad Barres regim av United Somali Congress, USC. Som en följd förklarade SNM, som kontrollerade Somalias norra region, det tidigare Brittiska Somaliland, som en självständig stat under namnet Republiken Somaliland.
Inbördeskrig
Efter att regeringen Siad Barre föll 1991 eskalerade konflikterna och det politiska kaoset. Maktvacuumet som uppstod gjorde att de rebellgrupper som gemensamt kämpat mot centralregeringen istället började kriga mot varandra. Dessutom gjorde missväxt att Mogadishu drabbades av svältkatastrof, men situationen i området gjorde det omöjligt att bistå folket med internationellt stöd.
I december 1992 skickade USA, under FN-mandat, 20 000 soldater till Somalia vilket kompletterades med soldater från andra länder. Totalt kom den multinationella insatsen att omfatta 35 000 soldater. Föresatsen var att föra krigsherren Mohammed Farah Aidid och president Mahdi till förhandlingar om fred, avväpna styrkorna samt stabilisera situationen i landet.
I början av 1993 kom 15 olika rebellgrupper att signera fredsavtal och avtal om nedrustning i Addis Abeba. Men redan i början av sommaren hade säkerhetsläget försämrats och både de amerikanska och europeiska styrkorna led oacceptabla förluster. I mars 1994 drogs både de amerikanska och europeiska styrkorna tillbaka. Kvar blev en FN-styrka bestående av soldater från mindre utvecklade länder. De spänningar som fanns mellan de olika klanerna hade förblivit olösta. År 1995 drog sig även FN tillbaka och landet kom att splittras. Somaliland utvecklades, precis som Puntland, mot självständighet medan krig och laglöshet fortsatte råda i Somalias södra delar. miniatyr|Karta över det politiska läget i Somalia. En lång rad försök har med omvärldens hjälp gjorts för att återskapa en somalisk centralmakt. Men det har utvecklats till en långdragen och komplicerad konflikt som inkluderar Somalias regering, islamistiska extremiströrelsen Al-Shabab, Afrikanska unionen, USA, Kenya, Etiopien och FN:s politiska stöd UNSOM. År 1996 initierade samarbetsorganet IGAD en konferens och i december 1996 möttes 26 fraktioner för att inleda en process mot fred och demokrati. Året därpå undertecknades ett nytt avtal i Kairo och 1998 hölls en försoningskonferens där den första legala regeringen, sedan Siad Barres regering föll 1991, valdes.
Samtidshistoria
År 2000 samlades i Djibouti 400 företrädare från olika somaliska intressegrupper. Då tillsattes ett provisoriskt parlament Transitional National Assembly (TSA) och en tillfällig nationell övergångsregering Transitional National Government (TNG). Abdiqasim Salad valdes till landets premiärminister och en provisorisk författning antogs. Som chef för övergångsregeringen valdes Ali Khalif Galaydh. Varken Somaliland eller Puntland godtog den provisoriska författningen. Striderna fortsatte och följande år bildades en rivaliserande regering Somali Reconcilation and Restoration Council, SRRC, i under ledning av Hussein Mohammad Aidid. År 2001 drabbades landet av en ekonomisk kris efter att USA pekat ut Somalia som ett fäste för terrornätverk i samband med att man förklarade krig mot terrorismen efter 11 september-attackerna. År 2002 leddes en ny runda fredsavtal i Kenya av IGAD, vilka resulterade i ett nytt övergångsparlament, Transitional Federal Government, TFG. I oktober 2004 valde det nya parlamentet Abdullah Yusuf Ahmed till ny president.
Den nye presidenten utsåg i sin tur utsåg Ali Mohamed Gedi till premiärminister. Denna administration dominerades av krigsherrar och kännetecknades redan från början av starka inre motsättningar. Det kom att dröja till 2006 innan den provisoriska regeringen kunde etablera sig inne i Somalia, och då inte i huvudstaden Mogadishu, utan i staden Baidoa. Dessförinnan höll regeringen till i Kenya. År 2004 slog en tsunami till mot Somalias kust. Hundratals människor dog i tsunamin, tusentals blev hemlösa och fiskenäringen förstördes.