Theravada (pali för "skolan av de äldre munkarna") är en inriktning inom buddhismen som utgår från lärdomarna i den theravadabuddhistiska palikanonen. Theravada är väldigt varierad, eftersom traditionen utvecklats under dess långa historia av interaktioner med olika kulturer och folkgrupper. Det är den dominerande religionen i Kambodja, Laos, Myanmar, Sri Lanka och Thailand, och följs dessutom av minoritetsgrupper i Bangladesh, Kina, Malaysia, Nepal och Vietnam. Särskilt viktigt inom traditionen är: de fyra ädla sanningarna, den åttafaldiga vägen, dygd och meditation.
Historik
Ursprung Namnet "theravada" kommer från Sthaviravada, en av de tidiga buddhistiska inriktningarna, som theravada anser sig ha sina rötter i. Efter att en grupp "äldre medlemmar" (sthhaviras) misslyckats med att modifiera vinayan vid det andra buddhistiska rådet, bröt sig dessa "äldre medlemmar" lös från majoritetsgruppen Mahasanghika och bildade sthaviriya.Skilton, Andrew. A Concise History of Buddhism. 2004. p. 49, 64 Enligt dem själva, kom theravada från vibhajjavada ("lärdomen av analys"), vilket var en grupp inom sthaviriya."On the Vibhajjavādins", Lance Cousins, Buddhist Studies Review 18, 2 (2002)
Enligt Damien Keown finns det dock inget historiskt bevis för att theravada uppkom innan två århundraden efter den stora uppdelningen som skedde vid det tredje buddhistiska rådet.Keown, Damien. A Dictionary of Buddhism. 2003. . pp. 279-280 Theravadas följare hävdar dock att deras lärdomar kommer från det tredje buddhistiska rådet, som skedde under Ashokas tid omkring år 250 f.Kr.
Spridning till Sri Lanka Theravada sägs komma från tamraparniyainriktningen, vilket betyder "den srilankesiska ätten". Missionärer som skickades från Indien sägs ha inkluderat Ashokas son Mahinda och hans dotter Sanghamitta, som anses vara de mytiska grundarna av buddhismen i Sri Lanka, en historia som forskare anser hjälper att legitimera theravadas påståenden om att vara den äldsta buddhistiska skolan som finns kvar.
Enligt forskaren A. K. Warder:
Uppdelningar inom theravada miniatyr|175px|Ruinerna till Abhayagiri vihara I den tidiga historien av buddhismen i Sri Lanka, fanns främst tre uppdelningar av Theravada i Sri Lanka, i tre olika kloster: munkarna vid Mahavihara, Abhayagiri vihara och Jetavana. Mahavihara var det första klostret som bildades, medan de andra två etablerades av munkar som brutit sig ur Mahavihara. Enligt A.k. Warder, etablerade sig den indiska Mahaisaka-traditionen också i Sri Lanka tillsammans med Theravada, men denna blev senare transformerad in i theravada. Vissa delar i norra Sri Lanka hade också en del följare av andra indiska buddhisttraditioner under vissa perioder.Warder, A.K. Indian Buddhism. 2000. s. 280
När den kinesiske munken Faxian besökte Sri Lanka under 400-talet, noterade han 5000 munkar vid Abhayagiri vihara, 3000 munkar vid Mahavihara och 2000 vid Cetiyapabbatavihāra.Hirakawa, Akira. Groner, Paul. A History of Indian Buddhism: From Śākyamuni to Early Mahāyāna. 2007. s. 121
Influenser från mahayana Över århundradena hade Abhayagiri vihara nära relationer med indiska buddhister, och antog flera nya utövningsformer från Indien.Hirakawa, Akira. Groner, Paul. A History of Indian Buddhism: From Śākyamuni to Early Mahāyāna. 2007. s. 124 inklusive många delar ur mahayana, medan Jetavana antog mahayana lite mindre.Gombrich, Richard Francis. Theravāda Buddhism: A Social History. 1988. p. 158
Xuanzang skrev om två huvudsakliga uppdelningar av theravada i Sri Lanka, där han refererade till Abhayagiri som "mahayana sthaviror" och Mahavihara som "Hinayana sthaviras".Baruah, Bibhuti. Buddhist Sects and Sectarianism. 2008. s. 53 Xuanzang skrev:
Akira Hirakawa noterar att den överlevande palikommentarer (Atthakatha) av Mahaviharaskolan, om lästa noggrant, har en del likheter med mahayanska läror. Kalupahana noterar samma sak för Visuddhimagga, det viktigaste kommenterande verket inom theravada.
Det är känt att under 700-talet, utövades både mahayana och esoterisk vajrayana i Sri Lanka, och två indiska munkar ansvariga för att propagera för esoterisk buddhism i Kina, Vajrabodhi och Amoghavajra, besökte ön under denna tid.Hirakawa, Akira. Groner, Paul. A History of Indian Buddhism: From Śākyamuni to Early Mahāyāna. 2007. s. 125-126 Abhayagiri Vihara tros ha varit ett center för theravada, mahayana likväl som vajrayana."Esoteric Buddhism in Southeast Asia in the Light of Recent Scholarship" av Hiram Woodward. Journal of Southeast Asian Studies, Vol. 35, No. 2 (Jun., 2004), s. 341
Upphävandet av andra theravadatraditioner miniatyr|125px|En staty av Parakramabahu, den kung som upphävde Abhyagiri Vihara och Jetavanin. En del forskare menar att makthavarna i Sri Lanka gjorde så att Theravada förblev traditionell, och att detta kontrasterar med den indiska buddhismen.Randall Collins, The Sociology of Philosophies: A Global Theory of Intellectual Change. Harvard University Press, 2000, s. 187. Före 1100-talet gav dock många av Sri Lankas makthavare stöd till Abhayagiri, och resande män såsom Faxian såg Abhayagiri som den huvudsakliga buddhistiska traditionen i Sri Lanka.Hirakawa, Akira. Groner, Paul. A History of Indian Buddhism: From Śākyamuni to Early Mahāyāna. 2007. s. 125Sujato, Bhikkhu. Sects & Sectarianism: The Origins of Buddhist Schools. 2006. s. 59
Abhyagiri Viharas dominans förändrades dock under 1100-talet, då Mahaviharatraditionen fick politiskt stöd av kungen Parakrambahu (1153-1186), som fullständigt upphävde traditionerna Abhyagiri och Jetavanin. Theravadamunkarna i dessa traditioner var då tvungna att antingen återgå till lekmannalivet permanent, eller att försöka bli munkar igen inom Mahaviharatraditionen som noviser (samanera).Gombrich, Richard. Theravāda Buddhism: A Social History From Ancient Benares to Modern Colombo. 1988. s. 159 Richard Gombrich skriver:Gombrich, Richard. Theravāda Buddhism: A Social History from Ancient Benares to Modern Colombo. 1988. s. 159
Spridning till Sydostasien Före 1100-talet var områden i Thailand, Myanmar, Laos och Kambodja dominerade av olika buddhistiska traditioner från Indien, inklusive mahayana.Sujato, Bhikkhu. Sects & Sectarianism: The Origins of Buddhist Schools. 2006. s. 72Baruah, Bibhuti. Buddhist Sects and Sectarianism. 2008. s. 131 Under 600-talet noterade Yijing i sina resor att i dessa områden förekom alla huvudsakliga inriktningar inom indisk buddhism.
Trots att det finns vissa tecken på att theravada fanns i Myanmar under ett tidigt stadium, pekar allt fler bevis till att i det stora hela följde Myanmar mahayana snarare än theravada, och använde sanskrit istället för pali.Smith, Huston & Novak, Philip. Buddhism: A Concise Introduction. New York: HarperCollins Publishers, 2003Gombrich, Richard Francis. Theravāda Buddhism: A Social History. 1988. s. 137 Efter att buddhismen i stort sett dött ut i Indien, skickades missionärer från Sri Lanka för att konvertera buddhister i Thailand, Laos och Kambodja till theravada.Gombrich, Richard Francis. Theravāda Buddhism: A Social History. 1988. s. 3
Meditation miniatyr|200px|En burmesisk lekman mediterar Theravadabuddhistisk meditation kategoriseras in i två kategorier: samatha och vipassanā.
Samatha Samatha är tekniskt sett snarare ett slags sinnestillstånd snarare än just en form av meditation, men meditationsformen siktar till att uppnå detta sinnestillstånd. Ordet i sig, betyder "lugn" eller "stillhet", vilket beskrivs som ett lugn som utvecklas genom en utveckling av utövarens koncentrationsförmåga. Denna form av koncentration särskiljs dock från den koncentration som vanligtvis sker i känslovärlden. Samatha, utgör också den nivå av koncentration som krävs för att vipassana ska kunna användas för att utveckla insikt. Det meditativa utövandet som resulterar i samatha, beskrivs i nio steg, där de första innebär att använda sig av diverse mentala medel för att försöka fortsätta vara koncentrerad på objektet som fokus ligger på. Exempelvis nämns lathet som ett hinder i den tidiga processen, vars motgift då bland annat är: vilja, motivation och tro. När utövaren sedan tagit sig igenom alla steg, och nått väldigt långt, kan lugn behållas i sinnet utan att utövaren lägger någon ansträngning i det. Detta sägs även medföra mycket stor fysisk njutning och mental stillhet.Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: śamatha
Det finns 40 traditionella objekt som används som koncentrationsobjekt inom samathameditation, kammaṭṭhāna.
Jhana Jhana, bokstavligen "meditativ absorption" är ett meditativt tillstånd som liknar en slags trans. Sinnet sägs tillfälligt frångå från den externa verkligheten, och istället fullkomligt absorberas in i objektet som koncentreras på. Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: dhyāna.
Vipassana Vipassana innebär att utövaren utvecklar insikt i de tre karaktärsdragen av existensen: förgänglighet, dukkha, och anatman/anatta. Inom denna meditationsform analyserar utövaren ting såsom den fysiska kroppen, eller mentala sinnestillstånd. Denna meditationsform sägs kulminera i visdom, insikt och slutligen nirvana.Buswell (2004) uppslagsord: vipassanā
Den mest vanligt omnämnda metoden för användningen av vipassana i palikanonen inkluderar både samatha och vipassanameditation. Först utvecklar utövaren djup koncentration och jhana genom samatha, och sedan analyseras det mentala tillståndet jhana med hjälp av vipassana. Alla buddhor och alla dessa buddhors direkta lärjungar sägs ha gjort detta. En metod mindre omnämnd är att enbart använda vipassana, där utövaren i sådana fall analyserar de vanliga mentala tillstånden och den fysiska kroppen, istället för jhana.
Under 900-talet dog vipassana ut inom theravada, eftersom utövandet ansågs vara verkningslöst som följd av att buddhismen ansågs ha förfallit under de många år gått sedan Buddhas död. Under 1700-talet började dock utövandet att bli populärt igen, till den grad att fristående meditationsrörelser bildades centrerade kring vipassana, ofta riktade åt lekmän. Denna utveckling skedde främst i Thailand och Myanmar, men det har sedan dess spridit sig till andra theravadaländer.
Buddha Se även: Buddha
Centrumet för traditionen är Gautama Buddha, Shakyamuni, men 24 tidigare buddhor nämns också i palikanonen. Få av dessa är dock särskilt betydelsefulla inom theravadisk ikonografi eller i historier, förutom när de förekommer i någon historia centrerad kring Shakyamuni. En buddha som dock har relativt stor betydelse, är Maitreya, den buddha som förväntas komma efter Shakyamuni. Inom theravada anses bara en buddha kunna existera åt gången, till skillnad från mahayana som menar att flera buddhor kan existera samtidigt.
Dyrkan av Buddha förekommer inom theravada, i allt från daglig personlig dyrkan till årliga festivaler som inkluderar hela den theravadiska gemenskapen. En av dessa festivaler, är wesak, som firar Buddhas födelse, upplysning och död.
Lekmän och munkar miniatyr|225px|En lekkvinna ger en gåva av mat till en munk Traditionellt har theravada gjort tydlig skillnad på de utövningsformer som är lämpade för lekmän respektive munkar och nunnor. Även om möjligheten för lekmän att bli upplysta eller nå andra andliga mål (såsom sotāpanna) inte ignoreras helt inom theravada, är sådana idéer mer vanliga inom mahayana och vajrayana. Inom theravada anses munkar och nunnor ha mycket bättre chanser till att nå långt på den andliga vägen. Åsikten att theravada skulle huvudsakligen vara en klostertradition, har dock disputerats.