Swaziland (siswati: eSwatini), formellt Konungariket Eswatini och ibland kallat Eswatini (siswati: Umbuso weSwatini, ungefär "Konungariket Swaziernas plats"), är en absolut monarki belägen i södra Afrika.
Det är regionens minsta stat, saknar kust och gränsar till Moçambique i öst och Sydafrika i norr, väst och syd.
Landet ligger på sluttningen av den sydafrikanska högplatån, med högst terräng i väst och lägst i öst. Landskapet är varierat och frodigt; Swaziland är rikt på vattenresurser. Betydande jordbruk drivs på självförsörjningsnivå. Landet är knutet till Sydafrika genom en tull- och valutaunion.
Monarkin är en av de äldsta i Afrika. Landet blev 1894 ett protektorat under boerrepubliken Transvaal, och kom under brittisk kontroll 1902. Från 1968 är Swaziland ett självständigt kungadöme. I samband med högtidlighållandet av landets 50 år av självständighet meddelade landets kung Mswati III vid firandet den 19 april 2018 att landet från och med detta datum ska benämnas Eswatini, såsom det även tidigare benämnts på landets språk siswati. Enligt kungen avsåg namnbytet markera det slutliga steget av frigörelse från det koloniala förflutna, i likhet med grannländernas tidigare namnbyten.SVT Nyheter 19 april 2019, "Swaziland byter namn"
Historia Omkring 1800 etablerades ett kungarike i området under kungen Sobhuza I. Landet var starkt både militärt och diplomatiskt, och underlade sig stora landområden under kung Mswati II:s regeringstid (1840-1868); det tidigare namnet Swaziland härrör från denne kung. I slutet av 1800-talet var Swaziland omkring dubbelt så stort som i dag, men det stod under hård press både från boerrepubliken Transvaal och från britterna; vid Pretoriakonferensen 1881 erkände britterna både Transvaals och Swazilands självständighet, men omkring hälften av Swazilands landområde övergick till Transvaal, och Swaziland fick sin nuvarande storlek.
Genom fördrag mellan Storbritannien och Transvaal 1894 och 1895 ställdes Swaziland under Transvaals skydd och förvaltning, med bibehållen rätt att styras efter sina egna lagar, men det tillföll åter britterna när de 1902 erövrade Transvaal. 1906 ställdes det genom en förordning under britternas High commissioner för Sydafrika, dock utan att inlemmas i Sydafrikanska unionen när denna bildades 1910. I stället hade landet ställning som ett protektorat, till dess att det 1968 blev självständigt.
Swazierna använder ibland namnet KaNgwane om sitt land, vilket syftar på kung Ngwane III, som var far till kung Mswati I. Det namnet användes också av apartheidregimen för att definiera den bantustan, som de bildade för områdena väster och norr om Swaziland.
Landet är Afrikas enda kvarvarande stat att styras som absolut monarki. Utrikespolitiska Institutet, "Landbok: Swaziland" Sedan 1990-talet har bland andra studenter och arbetare krävt politiska reformer och större demokrati. Den största organisationen för motståndet är PUDEMO som har stöd från bland annat fackföreningsrörelsen i Sydafrika.
Vid självständighetsjubileet 19 april 2018 utropade kung Mswati III att landets namn därefter ska vara eSwatini.
Geografi miniatyr|Swaziland|vänster
Topografi miniatyr|300px|Landskap i Swaziland|vänster
Swaziland ligger på den sydafrikanska högplatåns sluttning och har flera höjdzoner som går i nord-sydlig riktning: I väst ligger Highveld (1 100-1 800 meter över havet), med Drakensberg och landets högsta berg Emlembe (1 862 meter över havet) längst i nordväst; längre österut ligger övergångszonen Middleveld (350-1 000 meter över havet) och det lägre Lowveld (150–300 meter över havet). Allra längst österut, mot gränsen till Moçambique, ligger Lebombobergen, med toppar på upp till 800 meter över havet. Berggrunden består framför allt av vulkaniska bergarter, men Lowveld består mestadels av sandsten. De viktigaste floderna är Komati, Usutu, Mbuluzi och Ngwavuma, som alla flyter i östlig riktning, genom djupa klyftor. Floderna används till konstbevattning och vattenkraft. Landets lägsta punkt är Usutus dalgång, som ligger 21 meter över havet.
Klimat Bergen ger landet stora skillnader i temperatur och nederbörd. Klimatet är tempererat, till viss del subtropiskt, med medeltemperaturer på 20-25 °C i januari-februari, 10-15 °C i juli, av och till med frost i bergen. Nederbörden har sommarmaximum (november-mars). Årsnederbörden är runt 500–600 mm i lägre områden, 1 000-2 250 mm i högre områden.
Svåra torrperioder förekommer och 2002 behövde mer än en fjärdedel av befolkningen nödhjälp i form av matleveranser.
Växt- och djurliv miniatyr|180px|Zebror i Swaziland|vänster Vegetationen är subtropisk skog och savann. Över 2 600 arter ormbunksväxter och högre växtarter har registrerats, bland annat Aloe-arter, Gladiolus-, Begonia-, munkhätte- och orkidé-arter, och dessutom många arter i ljungfamiljen, särskilt i släktet Erica.
Många av de stora däggdjuren har försvunnit eller minskat i antal på grund av jakt och jordbruk. Strax under 50 arter finns kvar, bland annat zebra, strimmig gnu, och några mindre antiloper. Lejon och en sydlig art av savannbabian, svartfotbabianen, är sällsynta. Flodhäst och krokodiler finns i några floder. Fågellivet är rikt, med mer än 550 observerade arter. De 50 rovfåglarna omfattar bland annat flod-, gycklar- och klippörn, afrikansk klätterhök och större sparvhök, brun glada, slag- och pilgrimsfalk. Andra karakteristiska familjer är hägrar, storkar, ibisfåglar, gökar, kungsfiskare, biätare, näshornsfåglar och vävare. Kräldjursfaunan omfattar mer än 100 arter.
Miljöproblem
Några av Swazilands miljöproblem är jorderosion och begränsad tillgång på färskvatten. Överbetning är ett annat problem. En del vilda djur jagas i alltför stor omfattning.
Styre och politik Författning och styre
Landet styrs enväldigt av kungen som utser sina statsråd. Statsrådens roll är att vara just statsråd, det vill säga professionella rådgivare på sina områden. Parlamentet består av den övre kammaren, senaten, och den undre, nationalförsamlingen. I senaten sitter 30 ledamöter, varav 20 väljs av statschefen. De andra 10 utses av nationalförsamlingen. I nationalförsamlingen sitter det 68 personer, varav 10 väljs av statschefen; de övriga väljs genom lokala personval från varje ort. Personer som ställer upp i valet måste ha blivit nominerande av den lokala hövdingen, vilken ofta är en trogen anhängare till kungen. Detta leder till att de flesta som väljs in är konservativa. Politiska partier är fortfarande förbjudna och missnöjet med den gällande ordningen är omfattande bland studenter, fackföreningar och många politiker i exil. Sedan 2011 har flera demonstrationer mot makteliten hållits , ofta kring den 12 april, som markerar årsdagen då kung Sobhuza II 1973 suspenderade den konstitution som antogs när landet återfick sin självständighet.
Följande organisationer anser sig verka som politiska partier: Afrikanska Förenade demokratiska partiet Imbokodvo Nationella rörelsen Ngwanes Nationella befrielsekongress Folkets Förenade demokratirörelse
Administrativ indelning
250px|miniatyr|Numrerad karta över Swazilands 4 distrikt.|vänster
Swaziland är indelat i fyra distrikt, lett av var sin landshövding som utses av kungen: Hhohho Lubombo Manzini Shiselweni
Därunder finns 77 lokala enheter: 12 kommuner (större orter) och 55 tinkhundla (hövdingaråd på landsbygden).
Rättsväsen Rättsväsendet i Swaziland baseras på nederländsk rättstradition (Roman-Dutch Law), som hämtats från Transvaal, brittisk rätt, inhemsk sedvanerätt och nyare lagstiftning. (kräver abonnemang) Landet har tre rättsliga instanser, varav den högsta sedan 2005 är Supreme Court. Särskilda domstolar finns för den inhemska sedvanerätten. Dödsstraff kan enligt lagstiftningen utdömas för särskilt grova brott, men anses i praktiken vara avskaffat sedan 1983.
Ekonomi och infrastruktur Inkomstskillnaderna mellan fattiga och rika var betydande år 2006, och de extremt fattiga var många; 69 % av befolkningen levde under fattigdomsgränsen. År 2022 kvarstod stora skillnader i inkomst, två tredjedelar beräknades fortfarande leva under den nationella fattigdomsgränsen även om andelen extremt fattiga minskat, var siffran hög, runt 40 %.
Näringsliv SektorAndel av BNPAndel av arbetskraftenJordbruk 6,5 % (2017)10,7 %% (2014) Industri 45 % (2017)30,4 % (2014) Service 48,6 % (2017)58,9 % (2014)
Jord-, skogsbruk och fiske miniatyr|höger|300px|Fruktstånd i Swaziland I synnerhet på grund av sysselsättningen, men också på grund av export och leverans av råvaror till industrin, är jord- och skogsbruk fortsatt en viktig del av Swazilands ekonomi – även om näringens bidrag till BNI har sjunkit. En tiondel av befolkningen arbetar inom sektorn, som består både av stordrift på plantager och av småbruk. På de större plantagerna odlas särskilt sockerrör, majs, ananas, citrusfrukter och bomull för export.
Swaziland var år 2010 fastlands-Afrikas näst största exportör av socker. Plantagedriften använde i stor utsträckning konstbevattning, särskilt i de torra områdena i Middleveld och Lowveld. På landsbygden var jordbruket i stor utsträckning för egen konsumtion, med odling framför allt av majs och bomull. Swaziland hade också ett stort boskapsbestånd, som var en miljöbelastning på grund av överbetning. Fryst och konserverat kött exporterades bland annat till EU.
Landet drabbas då och då av torka, som inte minst slår hårt mot de delar av jordbruket som inte konstbevattnas. En stor del av den jordareal som brukas av småbönder ägs av kungahuset.
Omkring 6 % av Swaziland var år 2010 täckt av skog och skogsbruket var av stor betydelse för tillverkning av pappersmassa, som näst efter socker var landets viktigaste exportprodukt.
Energi och råvaror Swaziland är rikt på naturtillgångar, bland annat finns i landet asbest, kol, vattenkraft och skog, samt små mängder guld och diamant. Gruvdriften har varit en viktig del av landets ekonomi, men betydelsen minskade något under decennierna fram till år 2010. Detta berodde bland annat på att exporten av den viktigaste produkten, asbest, minskade kraftigt, utvinningen av järnmalm upphörde och utvinningen av guld minskade. Dessutom stängde diamantgruvan Dokolwako år 1996. Swaziland har stora förekomster av järnmalm och kol, varav det sistnämnda hade störst ekonomisk potential år 2010.
Landets energibehov täcktes samma år i viss utsträckning av inhemsk produktion, men mest genom att elektricitet importerades från Sydafrika. Den installerade kapaciteten var år 2010 cirka 50 MW.
Industri Swaziland var år 2010 ett av Afrikas mest industrialiserade länder. Sektorn upplevde en betydlig tillväxt från mitten av 1980-talet, väsentligen som en följd av sanktionerna mot Sydafrika. Sanktionerna gjorde att flytt till Swaziland, liksom nyinvesteringar i landet, främjades. Industrin var i huvudsak baserad på förädling av råvaror från jord- och skogsbruk samt gruvdrift. Det producerades bland annat konserverad frukt och kött, samt andra livsmedel, papper, möbler, textiler, metallvaror och glas. Huvuddelen av produktionen ägde rum i industriområdet Matsapha utanför huvudstaden.
Handel Swaziland hade en negativ handelsbalans med utlandet år 2010. Landet var då beroende av Sydafrika genom handeln, både för att Sydafrikas största handelspartner var Swaziland och för att handeln dominerade det regionala handelssamarbetet. Mer än 90 % av importen kom från Sydafrika och 60 % av exporten gick dit. De viktigaste exportvarorna var socker och pappersmassa. Tidigare var asbest en viktig exportvara.
Infrastruktur Transporter Swazilands järnväg är utvecklad för frakt av landets import och export. Det finns förbindelse med hamnarna i Richard's Bay och Durban i Sydafrika, och med Maputo i Moçambique. Linjen som förbinder de nordliga sydafrikanska provinserna Limpopo och Mpumalanga med KwaZulu-Natal i syd går genom Swaziland, och är integrerad i det sydafrikanska järnvägsnätet. Det finns en internationell flygplats vid Matsapha utanför Manzini.